Partiet som förändrade Tyskland - Det första som möter en avstigande på järnvägsstationen i Bitterfeld är ett ödehus, med trasiga fönster övertäckta med spånskivor. Även på Volker Olenicaks kontor är en glasruta krossad.
- Några vänsterungdomar kastade in ett brunnslock som de hade släpat hit, muttrar Olenicak, som sitter i Sachsen-Anhalts delstatsparlament för Alternativ för Tyskland (AFD), till TT:s utsände.
Som efterkrigstidens första verkligt framgångsrika parti till höger om kristdemokratiska CDU/CSU är AFD kontroversiellt. Men i Bitterfeld har Olenicak vinden i ryggen, 33,4 procent lade sin röst på honom i delstatsvalet i fjol. Resultatet är det bästa i partiets korta historia.
- Det kan förklaras med ett ord: ärlighet. Folk är less på politikernas lögner, oavsett färg. Före valen lovar man runt och sedan blir det inget av det.
Från Olenicaks lokal till marknadsplatsen där AFD har torgmöte varje vecka är det inte mer än fem minuters promenad. Som i de flesta tyska småstäder finns här en bratwurstvagn, frukt- och grönsaksstånd och rader av bord där knallar bjuder ut sina varor. Olenicak grimaserar, slår ut med händerna mot förbipasserande.
- Titta på folk. De kanske ler, men de ger inget lyckligt intryck. Det beror på deras krossade drömmar. De kan inte förverkliga dem, eftersom de har en lägstalön på 8,80 euro i timmen.
På DDR-tiden kallades arbetarstaden Bitterfeld Tysklands smutsigaste stad, på grund av brunkolsbrytning och kemiindustri som förpestade luften. AFD:s framgångar fått tyska medier att damma av det gamla epitetet, som nu används i politisk bemärkelse.
Men Olenicak nekar till att partiet skulle ha problem med rasism.
- Vad menar du med rasism? Hos vissa finns kanske ett missnöje med det främmande. Men för mig är rasism att öppet uttrycka judehat, negerhat, vad vet jag. Människor som är emot den misslyckade flyktingpolitiken är inga rasister.
Man behöver dock inte leta länge för att hitta AFD-företrädare som uttryckt sig rasistiskt. Delstatspolitikern Wolfgang Gedeon, numera politisk vilde, har insinuerat att judarna vill förslava mänskligheten och kallat förintelseförnekaren Horst Mahler "dissident". Partitoppen Alexander Gauland har sagt att ingen skulle vilja ha den tyske fotbollsstjärnan Jérôme Boateng - med rötter i Ghana - som granne. Viceordföranden Albrecht Glaser har dragit likhetstecken mellan muslimer och islamister.
Angrepp på just islam tycks inte vara något problem i AFD - i partiprogrammet står svart på vitt att det är en religion som inte hör hemma i Tyskland.
- Privat har alla rätt att tro på vad de vill. Men jag har problem med herrskapet som dyker upp här i stora grupper och ställer en massa krav på moskéer och bönerum. Vi vill inte ha islam i offentligheten, säger Olenicak.
TT: Det bor flera miljoner muslimer i Tyskland. Är de inte en del av det tyska samhället?
- När vi hämtade hit de första gästarbetarna runt 1960 misslyckades vi med att integrera dem. De fortsatte att vara gästarbetare. Och det är det största problemet än i dag.
Invandrare och flyktingar är dock inte det viktigaste temat för Olenicak. Mest brinner han för skolfrågor.
- Utbildningspolitiken är ett massivt misslyckande. Det sägs att Tyskland är ett så rikt land, och att barnen är vår framtid. Men det jag upplever är raka motsatsen.
Regnmoln drar in över torget i Bitterfeld. Det börjar bli dags att packa ihop när en man kommer fram till AFD-ståndet och vill prata. Han heter Bernd Freckmann och är pensionär, men har tidigare arbetat i kemiindustrin. Sin röst ska han lägga på AFD, som av alla opinionsmätningar att döma kommer in i förbundsdagen i höstens val.
- Många av utlänningarna som kommer hit är inte flyktingar. Dem ska vi kasta ut, tillsammans med Merkel. Hon har förrått oss, säger han.