Pragmatism bakom Trumps bromance - Det är ganska lätt att lista ut vad Moskva hoppas få ut av maktskiftet i Vita huset. Framförallt ligger det i Kremls intresse att de sanktioner som infördes med anledning av den ryska inblandningen i Ukraina ska lyftas.
- Det är klart som korvspad att ryssarna hoppas att Trump ska sälja ut Ukraina, erkänna annekteringen av Krim, säga att konflikten i Donbass är en intern angelägenhet, att Arktis ska öppnas för energiutvinning och att Bashar al-Assad kan sitta kvar i Syrien, säger Stefan Hedlund, professor i öststatsforskning vid Uppsala universitet.
- Om Trump sedan tänker leverera vad ryssarna vill ha är en helt annan fråga.
USA:s tillträdande ledare har öppnat för fler överenskommelser med Ryssland än vad någon amerikansk president gjort på länge.
- Han har sagt att han vill ha en allians i kampen mot IS. Sedan har han en allmän inställning att Ryssland är en stormakt med ekonomiska resurser och stora energitillgångar som det är bättre för USA att ha goda förbindelser med, säger Jan Hallenberg, senior professor vid Försvarshögskolan.
Trump har sagt att han ser på utrikespolitik som en serie affärstransaktioner för USA:s räkning. Mannen han utsett till ansvarig minister - Rex Tillerson - leder ett av världens största energibolag, oljejätten Exxon Mobil.
En affärsmässig syn på internationella relationer är mer tilltalande för Moskva än en utrikespolitik byggd på liberala värderingar. Men Tillerson behöver inte nödvändigtvis innebära goda nyheter för Kreml - även om han har varit vän med president Vladimir Putin i åratal.
- Många i Trumps gäng är kompisar med Putin, men det betyder inte att de behöver vara ryssvänliga för det. Tillerson är en hårdhudad förhandlare och det kan vara så att den som verkligen känner Putin är den som är allra bäst på att rycka ner brallorna på honom, säger Stefan Hedlund och lägger till:
- Vad Trump tänker vet ingen, inte ryssarna heller. De sitter på läktaren och väntar.
Enligt Jan Hallenberg är det USA som sitter med de starkaste förhandlingskorten.
- Deras maktposition är oerhört mycket starkare än ryssarnas. Sedan beror det på om man är beredd att använda sina maktmedel, vilket Barack Obama inte varit i Syrien. Vi vet inte hur USA kommer att spela sina kort, eftersom Trump inte har någon erfarenhet.
TT: Tror du att Putin är nervös?
- Nej. Han är ingen blåögd kramare av någon, utan ser till egenintressen som möjligheter till sanktionslättnader, bättre handel med USA och ökat ryskt inflytande. Bättre tillväxt skulle innebära en stärkt hemmaopinion. Att ekonomin går dåligt är det som kostar Putin i längden.
Relationerna mellan USA och Ryssland har böljat fram och tillbaka under lång tid. Här är några milstolpar - och stötestenar:
I ett tal 2009 antydde vicepresident Joe Biden att Obamas regering ville återställa USA:s relation med Ryssland, som hade nått sin sämsta punkt sedan kalla kriget med anledning av Georgienkriget. Presidenterna Dmitrij Medvedev och Barack Obama lovade sedan att länderna skulle verka för färre kärnvapen.
Obama och Medvedev undertecknade ett nytt Start-avtal för nedrustning 2010. Det syftade till att kraftigt skära ner i ländernas kärnvapenarsenaler.
Ryssland har länge stöttat Iran nukleärt, bland annat med kärnbränsleleveranser, vilket USA varit missnöjt med. 2010 gick dock Ryssland ihop med USA och Europa för att stödja en FN-resolution om skärpta sanktioner mot Iran. Ryssland ingick i P5+1-länderna som 2015 slöt ett avtal som ger västmakterna insyn i det iranska atomenergiprogrammet.
Länderna har stöttat motsatta parter i Syrienkonflikten, där Ryssland står bakom Assadregimen.
Ryssland har gett visselblåsaren Edward Snowden, som läckte uppgifter om USA:s övervakning, asyl. Det fick Obama att ställa in ett möte med Vladimir Putin 2013.
Källa: The Washington Post