Så vill EU ändra asylreglerna - BRYSSEL. "Vi måste gå framåt!" Svenskan Catherine Delacour har den eurokratiska titeln "Coordinator for inter-institutional relations" och arbetar på Generaldirektoratet för migration och inrikes frågor vid EU-kommissionen. Hon försöker förklara för oss tillresta journalister vad kommissionen försöker uppnå med det så kallade asylpaket som man under stora konvulsioner har pressat fram efter den akuta krisen 2015.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
I måndags presenterade EU-kommissionen sin migrationspolitiska rapport. Där ingår fem propositioner (ursprungligen var det sju, men två har man fortfarande inte lyckats kompromissa om), och kommissionen uppmanade Europeiska rådet och EU-parlamentet att anta de nya regelverken i god tid innan EU-parlamentsvalen nästa år. Man vill visa väljarna att man har agerat.
Det första regelverket syftar till att harmonisera medlemsländernas asylsystem. Man vill undvika asylshopping - alltså att asylsökande ska välja destinationsland efter hur generöst dess erbjudande är - och uppnå ungefärligt likartade nivåer av bifall och avslag på asylansökningar i de olika länderna. Regelverket ska också stävja sekundärmigration, det vill säga när asylsökande inte behandlas i första landet, exempelvis Grekland, utan söker sig vidare till ett annat, inte sällan Sverige.
För det andra vill EU-kommissionen att mottagandet i medlemsländerna ska ha en gemensam miniminivå. Det ska vara anständigt, säkert och humant oaktat om man anländer till Serbien eller Sverige. Asylsökande ska ges tillträde till arbetsmarknaden redan efter sex månader. Men samtidigt ska medlemsländer ha rätt att begränsa asylsökandes rörlighet exempelvis genom att inrätta särskilda mottagningscentra.
Man vill bygga upp en mobil myndighet med fem hundra anställda experter redo att rycka ut där migrationstrycket blir för hårt på ett enskilt medlemsland. Europeiska stödkontoret för asylfrågor finns redan i dag, med huvudkontor på Malta, men nu vill man förstärka det, till ett slags brandkårsmyndighet.
En EU-gemensam databas, Eurodac, ska göra det möjligt att säkra identiteten både på asylsökande och illegalt invandrade som återfinns av myndigheterna, i syfte att reducera den oreglerade migrationen. Porträttbilder, fingeravtryck och andra uppgifter kommer att lagras i fem år.
Och slutligen vill kommissionen permanenta ett system för omfördelning av flyktingar inom unionen. Här har man tidigare målet att medlemsländerna ska omfördela 50 000 personer, huvudsakligen från medelhavsländerna norrut. Enligt planen skulle hälften vara avklarat i oktober i år. Några länder, som Sverige, helgade avtalet, men andra har gått långsammare fram. Totalt sett har man klarat av en tredjedel av vad man föresatt sig. Kommissionen ser ändå omfördelningen som en stor framgång, eftersom medlemsländerna aldrig har kunnat komma överens om något liknande tidigare.
Den nya omfördelningsmekanismen ska löpa två år i taget. Det kommer fortfarande att vara frivilligt för medlemsstaterna att delta. Vill exempelvis ungrarna inte ta emot flyktingar kan de få hjälpa till på något annat sätt, har man tänkt i kompromissen.
Catherine Delacour uttrycker sig diplomatiskt om alla de "kontroversiella" frågor som den europeiska migrationspolitiken ska hantera. Det är uppenbart att huvudsyftet är att minska söktrycket på Europa, men man vill inte gärna säga det högt.
"Gång på gång har EU visat sig kapabelt att möta nya migrationsutmaningar vartefter de har uppstått", heter det från kommissionen.
Det är dock möjligt att väljarna inte uppfattar åtgärderna som särskilt kraftfulla. I slutet av maj nästa år kommer ett slags kvitto, i EU-parlamentsvalet. På längre sikt är det förtroendet för hela institutionen EU som står på spel.