Skolan som enar mitt i Boko Haram krisen - En livlina för hundratals föräldralösa barn mitt i Nigerias våldskittel där strider med Boko Haram krossat tusentals familjer - det är Zannah Mustaphas skola som nu får ett av FN:s finaste pris.
- Skolan tvättar bort hatet och lägger grunden till försoning, säger han i en exklusiv intervju med SvD.
GENÈVE Många skulle ha kallat det ett omöjligt projekt. Att öppna en skola mitt i en av Afrikas värsta konfliktzoner, och locka dit föräldralösa barn från båda sidor i kriget. Barn som rotlösa och traumatiserade driver runt efter att pappor stupat i striderna och mammor kidnappats eller dödats i bombdåd och granatattacker.
Men nigerianske läraren och advokaten Zannah Mustapha har lyckats. Det som började med stapplande steg när skolportarna slog upp 2007 i Maiduguri - centrum för islamistiska terrorgruppen Boko Harams revolt - har idag blivit en av Nigerias mest attraktiva skolor.
Första året satt 36 barn i skolbänkarna i det enda klassrummet. Nu fylls två skolbyggnader med 628 barn, och mer än 2 000 elever står på väntelista. Det är mycket som lockar då skolan erbjuder en säker zon undan våldet och undervisningen är gratis liksom skolmat, skoluniformer och viss hälsovård. En grupp lärare och änkor till dödade soldater eller Boko Haram-krigare sköter undervisningen som volontärer - trots stora säkerhetsrisker.
- Inget barn kan lära sig någonting med en tom mage som kurrar. Vi måste erbjuda allting, så att de kan koncentrera sig på undervisningen. Tack vare många som stöttar oss så går det, säger Zannah Mustapha när SvD träffar honom i Genève.
- Jag är mycket stolt, särskilt över att mer än hälften av eleverna är flickor. Det var tufft i början med våldet som exploderade när Boko Haram startade revolten och tusentals dödades. Då blev det extra viktigt att fånga upp de många barn som miste sina föräldrar och drev runt utan skolgång.
SvD Världen - omvärldens viktigaste händelser direkt i din mejlkorg
Zannah Mustapha har kommit till Genève för att ta emot ett av FN:s finaste priser för skolan i Maiduguri. På måndag tilldelas han Nansenpriset av FN:s flyktingkommissariat för skolprojektet Future Prowess Islamic Foundation, som anses ge "exceptionell hjälp till människor på flykt".
Nästan alla barn i hans skola har fått sina liv krossade av den islamistiska våldsvåg som sköljer genom nordöstra Nigeria. Många har sett sina föräldrar dödas eller kidnappas av någondera sidan i kriget. Andra har kommit bort från sina familjer under desperat flykt.
Vissa har fötts av kvinnor som kidnappats av jihadisterna, eller släppts efter fångenskap hos Boko Haram. Dessa barn brännmärks ofta och betraktas med stor misstänksamhet samt ses som möjliga hot.
- I skolan försöker vi dämpa misstänksamheten och uppmuntra till fred och försoning. När de går genom skolgrindarna läggs hat och hämndlystnad åt sidan. Barnen samlas kring ett intresse att lära och få vara i en gemenskap i säkerhet innanför skolans väggar.
- Vi har nästan aldrig bråk, och många har blivit väldigt nära vänner, nästan som en ny familj.
Både Zannah Mustapha och lärarna har sina egna barn i skolan, för att den inte ska upplevas som en skola enbart för "föräldralösa krigsbarn". Men han påpekar att de elever som saknar familjer inte sover i skolbyggnaden.
- De måste vara kvar i sina samhällen och byar för att kunna integreras igen efter allt de genomlidit. Vi har barn som bara är 13 år och familjeöverhuvuden för sina syskon. De måste fortsätta sköta detta uppdrag och samtidigt få vara barn som går i skolan. Det är inte alltid en lätt balansgång.
Zannah Mustapha har dessutom sett många av skolflickornas lidande på nära håll, då han var nyckelperson i förhandlingarna som fick de kidnappade Chibok-flickorna fria tidigare i år och förra året.
Efter känsliga och tålmodiga förhandlingar mellan Boko Haram och regeringen släpptes 21 av flickorna 2016 och senare släpptes ytterligare 82 flickor ur fångenskapen. Flera av dem går nu i Mustaphas skola.
- Frisläppandet av flickorna var det bästa som hänt mig. Vår skola ger dem nu en chans att komma tillbaka till liv som gör att de en dag förhoppningsvis kan stå på egna ben trots allt de fått lida.