Tuberkulos sprids igen. Stoppa den. - Sedan 2003 har antalet nya fall av tuberkulos i Sverige mer än fördubblats, från 410 till 835 förra året. Under första halvåret i år rapporterades 421 fall av sjukdomen, en ökning med 8 procent jämfört med samma period 2015.
Det är en oroande utveckling.
Nyligen konstaterades att fyra anställda på ett av Malmö stads boenden för ensamkommande flyktingbarn smittats med tuberkulos. Liknande mindre utbrott, har rapporterats även från andra delar av landet.
I Sverige är tuberkulos ovanligt, även om sjukdomen aldrig varit utrotad. De senaste åren har förekomsten ökat igen, från bottennoteringen 4,6 insjuknade per 100 000 invånare år 2004 till 8,5 förra året.
Ökningen beror nästan helt på invandring från länder där sjukdomen är utbredd, som Afghanistan och Somalia. I ett globalt perspektiv är tuberkulos en vanlig sjukdom.
Även spridningen av resistenta bakterier har ökat. Under 2015 anmäldes 3 882 fall av resistenta bakterier av typen MRSA, en ökning med drygt 30 procent jämfört med 2014. Också här är invandring en viktig orsak till ökningen.
I Sverige avfärdar ansvariga myndigheter eventuell oro. Statsepidemiolog Anders Tegnell har sagt att han ser ökningen av antalet upptäckta fall av tuberkulos och MRSA som något positivt, ett kvitto på att "systemen fungerar".
Alla asylsökande i Sverige erbjuds en frivillig hälsoundersökning. Frivilligheten handlar i grund och botten om respekt för människors personliga integritet och rätten att slippa påtvingade läkarundersökningar - om inte särskilda skäl föreligger. Men under 2013 och 2014 var det mindre än hälften som undersöktes, 43 respektiver 44 procent. Förra året hade andelen, enligt Socialstyrelsen, sjunkit till cirka 30 procent. Det system som ska fånga upp sjukdomar som tuberkulos har sina brister.
Norge har dragit andra slutsatser. Där är tuberkulosundersökning obligatorisk för asylsökande och även alla som kommer från högriskländer och ska stanna i Norge längre än tre månader.
Efter att antalet sjukdomsfall per 100 000 invånare nått tvåsiffriga tal - dit kan Sverige vara på väg - inledde myndigheterna i Storbritannien förra året en mångmiljonsatsning för att utrota sjukdomen.
Riskerna för smittspridning ska inte överdrivas. Nio av tio som bär på sjukdomen insjuknar aldrig. Bara personer med aktiv tuberkulos smittar, och då krävs i regel ett relativt nära umgänge, till exempel delat boende, brukar det påpekas.
Dessvärre är förutsättningarna för smittspridning goda på många håll. Trängseln på Migrationsverkets förläggningar är välkänd. Asylsökande som väljer enskilt boende, ebo, och inkvarteras hemma hos släktingar och vänner bor i många fall också väldigt trångt.
Bostadsbristen är skriande på många håll i landet. Den redan besvärande trångboddheten, inte minst i de utsatta bostadsområden där nyanlända ofta samlas, lär bestå i många år.
Det finns dessutom frågetecken kring hur väl en redan ansträngd vårdapparat skulle klara ett resurskrävande utbrott av tuberkulos, särskilt i dess resistenta form - ett möjligen osannolikt men inte omöjligt scenario.
Kanske saknas fortfarande tillräckligt tunga skäl för att införa en obligatorisk hälsoundersökning för asylsökande. Men det kan vara hög tid att åtminstone börja avdramatisera frågan.