Turkiet ställer tuffa krav. Det måste EU också göra. - Turkiet ställer nu krav på EU. Om inte löftet infrias om visumfrihet för turkiska medborgare som reser till unionen hotar Ankara att riva upp hela flyktingöverenskommelsen. Därmed skulle flyktingar som kommer till Grekland inte längre skickas tillbaka till Turkiet och EU hade åter kunnat stå inför en akut migrationskris.
Vid helgens möte med turkiske premiärministern Ahmet Davutoğlu var EU-ledarnas klädkod därefter - silkesvantarna på.
"Turkiet är idag det bästa exemplet i världen på hur man ska behandla flyktingar", framhöll EU-ordföranden Donald Tusk.
Detta säger han samtidigt som Amnesty International försöker uppmärksamma unionen på övergrepp som flyktingar utsätts för i Turkiet.
Oväntat nog tycktes Tysklands förbundskansler Angela Merkel vara lika mjuk. Mot bakgrund av hur en tysk komiker anklagas för att ha kränkt den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdoğan väntades hon rikta kritik mot Ankaras syn på press- och yttrandefrihet. Men åtminstone utåt sett blev det inte så, vilket är beklagligt - särskilt mot bakgrund av vad som hänt under de senaste dagarna.
På söndagen stod det klart att turkiska ambassaden i Stockholm försökt pressa TV4 att stoppa en dokumentär om det assyriska folkmordet 1915. Ambassadens pressansvarige, Arif Gülen, skriver i ett mejl att han respekterar yttrandefriheten, men vill att de ansvariga ska "tänka över beslutet" att sända dokumentären.
"Det är ett tydligt försök att utöva påtryckning", säger programdirektör Viveka Hansson till Expressen.
Samtidigt rapporteras att en journalist som jobbar för en nederländsk tidning har gripits i Turkiet efter att ha skrivit en kritisk artikel om Erdoğan. Turkiska myndigheter bedriver överhuvudtaget en allt intensivare jakt på kritiker till presidenten. Tusentals personer står åtalade för kommentarer de fällt om Erdoğan, främst i sociala medier. Och i fredags ställdes fyra akademiker inför rätta i Istanbul. De anklagas för "terroristpropaganda" sedan de undertecknat ett upprop mot den turkiska militäroffensiven mot kurdiska gerillan PKK.
I detta läge borde EU naturligtvis höja rösten mot Turkiet i fråga om mänskliga fri- och rättigheter. Men Tusk och Merkel ser uppenbarligen inte något politiskt utrymme för sådan kritik just nu. Avtalet med Ankara har nästan helt stoppat strömmen av syriska flyktingar till Grekland. EU-länderna är angelägna om att den inte ska ta fart igen - särskilt nu när det syns tecken på en ny flyktingvåg över Medelhavet från afrikanska länder till Italien.
Häromveckan räddade den italienska kustbevakningen 4 000 personer ur sjunkande båtar inom loppet av två dagar. Tusk kallar antalet tänkbara flyktingar från Libyen "alarmerande" och tanken har väckts på att försöka nå en ny flyktingöverenskommelse med den libyska regeringen.
Men först och främst handlar det förstås om att värna överenskommelsen med Turkiet. Så som läget ser ut är det fullt rimligt att fortsätta samarbetet - det får bara inte bli en samverkan på vilka villkor som helst.
Här har EU en stor utmaning när Davutoğlu nu försöker ställa ultimatum om visumfrihet. Visst har unionen lovat, men löftet var inte villkorslöst. Merkel och Tusk förklarade vid en presskonferens att visumlättnaderna kommer att införas - under förutsättning att Turkiet lever upp till de 72 kriterier som satts upp i sammanhanget. Ett första delförslag väntas någon gång i början av maj.
Naturligtvis kan det vara lockande för unionen att tumma på kriterierna för att hålla regeringen i Ankara på gott humör. En havererad flyktingöverenskommelse är det sista som behövs i den krisande Europapolitiken. Men att ge turkarna visumfrihet utan att de hållit sin del av avtalet vore inte bara principlöst av unionen, utan också en politisk triumf för den alltmer auktoritäre Erdoğan - och ett problem på sikt: avtal som inte hålls bäddar för nya avtal som inte heller håller. En sådan seger blir i förlängningen också en förlust för mänskliga fri- och rättigheter.
När Turkiet ställer hårdare krav på EU får EU inte svara med mjukare krav på Turkiet.