Tvivlet växer blir det slutet för mäktiga Merkel? - Ingen kvinna är mäktigare än Angela Merkel som nu för sjunde gången i rad toppar Forbes årliga lista över världens mest inflytelserika kvinnor. Fast på hemmaplan växer kritiken och makten riskerar att glida henne ur händerna - långsamt och nästan omärkligt.
En analys belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
BONN Hennes leende har försvunnit. Angela Merkel ser trött ut. Nästan som om hon först nu insett hur stor förlusten var i förbundsdagsvalet den 24 september och hur svårt det kommer att bli att sy ihop en regeringskoalition med liberalerna FDP, miljöpartiet och det ständigt trilskande systerpartiet CSU från Bayern.
Kontrasten till de lyckliga dagarna för mindre än ett år sedan kunde knappast vara större. Efter Donald Trumps valseger hyllades hon som "den fria världens ledare". Hon stod på toppen av sin makt.
Det känns som en halv evighet sedan.
På tidskriften Economists omslag häromdagen står hon i skuggan av Emmanuel Macron som är i strålkastarljuset och resolut griper efter en mikrofon.
Macron är ung, har visioner och kan övertyga. Det gäller också för Österrikes bara 31-årige Sebastian Kurz som vann stort i valet den 15 oktober. Under Merkels ledning gjorde CDU/CSU däremot sitt näst sämsta val under efterkrigstiden.
Klimatkollen med Jenny Stiernstedt. De viktigaste klimatnyheterna direkt i din inkorg.
Strategiskt lyckades hon. CDU/CSU blev största partigrupp och Merkel går sannolikt mot en fjärde period som förbundskansler och ledare för världens fjärde största ekonomi. Men i partileden växer känslan av att Merkel har utvecklats "från framgångsgaranti till riskfaktor", enligt Die Zeit.
Än så länge rör det sig inte om mer än ett smygande obehag. Det finns ingen som ens skulle drömma om att öppet utmana Merkel. En av få som yttrar sig kritiskt är Jens Spahn som pockar på en hårdare migrationspolitik. Han är ett framtidslöfte men i dag inte tillräckligt tung för att utgöra ett verkligt hot. Han vet också hur det har gått för tidigare motspelare till Merkel som förre gruppledaren Friedrich Merz som lämnade politiken efter en förlorad maktkamp.
Kritiskt yttrar sig framför allt det bayerska CSU som går mot delstatsval nästa år. Likaså också en rad kristdemokratiska lokal- eller delstatspolitiker samt konservativa grupper i det egna partiet. I interna diskussionspapper som "Vakna upp, CDU!" anklagas Merkel för att ha suddat ut partiets profil och lämnat "högerflanken öppen". Detta sägs ha öppnat för Alternative für Deutschland, AfD, som nu sitter i förbundsdagen med hela 92 ledamöter.
Merkel bryr sig inte ens om att bemöta kritiken. Hon är övertygad om att det inte fanns något alternativ till att öppna gränserna 2015 och hon vägrar att lyssna på partivänner som vill vrida CDU/CSU åt höger för att vinna tillbaka väljare från AfD, så som Bayerns regeringschef Horst Seehofer.
Hennes största problem är inte heller den interna kritiken. Det är tvivlen som smyger sig in och slår rot i huvudena på anhängare och partimedlemmar. Det är som en smittsam infektion som man inte vet hur man ska stoppa, skrev nyligen Süddeutsche Zeitung. Med hårda tag? Med flexibilitet?
Ett politiskt experiment som den så kallade Jamaica-koalitionen, uppkallade efter partifärgerna, skulle möjligen kunna hjälpa. Den skulle kunna bli en nystart för Merkel. Men förhandlingarna mellan CDU, CSU, FDP och miljöpartiet har kört fast i en snårskog av flyktingkvoter och stopp för förbränningsmotorer.
Kollapsar förhandlingarna kan det vara början på slutet för Merkel. Då återstår bara en stor koalition med socialdemokraterna SPD som beslutat att gå i opposition för att förnya sig, men eventuellt skulle kunna förmås att ställa upp ännu en gång. Priset lär i så fall bli högt: Merkel avstår från att bli förbundskansler.