Våg av brutalitet plågar Centralafrikanska republiken - Urskiljningslöst våld, systematiska våldtäkter och mord på civila. Svenska Mia Hejdenberg är Läkare utan gränsers ansvarige för ett av världens mest instabila länder.
- Konsekvensen av våldet är en väldigt sårbar befolkning som bara försöker överleva, säger hon.
Både Läkare utan gränser och Amnesty har på sistone larmat om en upptrappning av konflikten i Centralafrikanska republiken, CAR. Tidigare i år varnade FN:s biståndschef Stephen O'Brien för vad man ser som tidiga tecken på folkmord i landet.
På en skakig telefonlinje från ett regnigt Bangui berättar Mia Hejdenberg om en allt mer utsatt civilbefolkning. Bara de senaste fem månaderna har antalet internflyktingar ökat med mer än 100 000 människor. Samtidigt gör säkerhetsrisken det allt svårare för humanitära organisationer att verka i landet.
- Det största problemet just nu är att få tillgång till befolkningen som vi är här för att hjälpa. Vi lägger mycket tid på att förhandla med olika väpnade grupper för att få hjälpa människor på vissa platser, säger hon.
Konflikten är mångbottnad och sprungen ur det koloniala förtrycket under Frankrike. Sedan självständigheten 1960 har landet präglats av interna konflikter, brutala regimer, statskupper och gerillakrig. De nuvarande stridigheterna ursäktas officiellt med religionstillhörighet - men handlar enligt källor egentligen om kontroll över resurser och politisk makt.
Säkerhetsrisken innebär att Läkare utan gränser inte alltid når fram till de behövande.
SvD Världen - omvärldens viktigaste händelser direkt i din mejlkorg
- Sedan i måndags har det varit väldigt oroligt. Vi har skottskadade som sitter fast i Zemio i östra delen av landet som vi inte lyckats få grönt ljus för att få flyga och hämta. Vi behöver garantier för att de inte skjuter ned vårt plan.
Den senaste tiden har attacker mot vårdinrättningar blivit allt vanligare. Mia Hejdenberg berättar om attacker mot ambulanser, mot sjukhus, om patienter som skjuts ihjäl i sina sängar.
Staden Zemio har drabbats extra hårt. I juni tog sig en väpnad grupp in på stadens sjukhus och jagade en familj. Den ettåriga dottern sköts till döds. Sjukhuset var hem åt 7 000 flyktingar som sökt skydd undan striderna. När det attackerades var människorna tvungna att fly än en gång.
- Det finns mindre och mindre respekt för humanitärt arbete. Jag kände väldigt mycket för händelsen med familjen. Ett människoliv betydde ingenting. Att skjuta ihjäl ett barn… Jag har svårt att släppa det, säger Mia Hejdenberg.
För sin egen säkerhet är hon inte speciellt orolig, trots att våldet ibland kryper nära hemmet i huvudstaden Bangui. På födelsedagen i februari vaknade hon av artillerield strax utanför staden.
- Vi tog emot skadade till så pass sent att vi fick sova på sjukhuset. Man blir inte superlycklig av att ligga på ett sjukhusgolv på sin födelsedag och höra skottlossning i bakgrunden, säger hon med ett skratt.
Utmaningarna till trots är det med entusiasm som Mia Hejdenberg berättar om sitt jobb. De senaste fem åren har hon arbetat för Läkare utan gränser i flera afrikanska länder och i januari i år tillträdde hon posten som landansvarig i CAR. Landet beskriver hon som grönt, lummigt och vackert; huvudstaden Bangui som dammig och myllrande.
- Jag älskar mitt jobb. Det är inte alltid kul, men jag känner mig lyckligt lottad över att ha ett jobb där jag verkligen känner att jag gör något viktigt.
Ständiga stridigheter har skapat en ansträngd humanitär situation med bristfällig tillgång på vatten, mat och sjukvård. Konflikten och flyktingkrisen i det landlåsta CAR beskrivs ofta som bortglömd av sin omvärld.
- I väst vet folk knappt om att landet finns. Om man inte känner till ett lands existens så bryr man sig inte heller så mycket. En konsekvens av det är att det inte kommer in tillräckligt mycket pengar till hjälporganisationer, säger Mia Hejdenberg och fortsätter:
- 600 000 internflyktingar i kombination med att det saknas resurser för att hjälpa. Konsekvensen är en väldigt sårbar befolkning som bara försöker överleva.
Centralafrikanska republiken, ofta förkortat CAR, är ett av världens fattigaste länder. Kaos utbröt 2013 när den kristne dåvarande presidenten François Bozize drevs bort av den i huvudsak muslimska rebellgruppen Seleka.
FN:s fredsbevarande insats Minusca omfattar 12 500 personer. Styrkan utplacerades 2013.
I februari 2016 valdes Faustin-Archange Touadera, tidigare premiärminister under François Bozize och matematikprofessor, till president i det krigshärjade landet.
Sjudande oroligheter och uppblossande strider har gjort att tusentals dödats och 1,1 miljoner människor tvingats fly sina hem undan våldet, uppger FN. Enligt UNHCR finns nu 513 676 flyktingar från CAR i de angränsande länderna medan omkring 600 000 är internflyktingar, av en total befolkning på cirka 4,5 miljoner.
Mycket av oroligheterna pågår mellan kristna och muslimska miliser och handlar också om kontrollen över naturtillgångar. CAR är ett resursrikt land med bland annat guld- och diamantfyndigheter.
Källa: TT