Vi kan inte blunda kurdernas sak är vår

Senaste nyheterna om flyktingkrisen

Vi kan inte blunda kurdernas sak är vår - När turkar skjuter kurder är det inte bara något som händer där, det händer också här. Vi kan inte blunda för det som sker i andra delar av världen.

Detta är en kommentar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.

I dessa dagar återkommer jag ofta till en scen i Adam McKays film "Vice". Kameran zoomar in på George W Bushs nervöst studsande fot, när han sitter i direktsändning och berättar att invasionen av Irak just har påbörjats. När vi zoomar ut igen är scenen bytt: den studsande foten tillhör en irakisk far i en lägenhet där bomberna faller utanför.

I rummet finns en flicka, och när jag ser henne rycker jag till. Scenen blir svindlande verklig: hon ser nästan exakt ut som grannflickan i stadsdelen Avlabari i Tbilisi. Hon med det rosa hårbandet, hon som - påhejad av sin stolta mor - glatt övade sin engelska med oss i trapphuset.

Samma dag som vi återkommer till vår favoritrestaurang Erbil i Örebro (linssoppan är gudomlig, och falafeln bättre än någonsin Malmös) går Turkiet in i Syrien. På väggarna sitter inramade pixliga bilder på Kurdistan; på lördagar serveras hemgjorda dolmas.

Det de säger på radion i bilen på vägen hem blir verkligt.

Några veckor tidigare talar vi med Göki, som äger vår stamkrog i Schöneberg i Berlin. Eller krog och krog - det är en spritbutik, och vi råkade bo nära den en gång och kärade ned oss i både Göki, hans mat och det blandade klientelet. En uråldrig rysk före detta balettdansös cirklar graciöst runt vårt bord, och hon återkommer ständigt till andra världskriget.

När jag talar med Göki mot slutet av kvällen sänker han rösten och frågar hur det är i Sverige. Här har det blivit farligare, säger han. Han oroar sig för sina tre döttrar, för Turkiets utveckling, för AfD:s framgångar i Tyskland. Vad är det vi ska åka tillbaka till i Turkiet, menar AfD, frågar han sorgset. Jag säger att han får komma till oss om det skiter sig, och menar det.

På vägen hem från Berlin träffar vi två unga georgiska par på Köpenhamns centralstation - min make känner igen dem på språket där de fastnat i toalettkön; de kan inte få in i skallen att det verkligen ska kosta så mycket att bli insläppt i det pisstinkande utrymmet. Han hjälper dem. Det är uppenbart på både kläder och sociolekt - och framför allt detta att de är i Skandinavien, på nöjesresa - att de tillhör landets överklass. Men det är de inte i Danmark. Skulle de trots prisnivåerna trivas och vilja stanna, så skulle de behöva söka asyl, misstänkliggöras som potentiella snyltare, och få avslag.

I Georgien får man stanna i ett år visumfritt.

Där finns inte ordet turkigt i bemärkelsen blingigt, överlastat - det heter istället (i översättning) kurdigt. Det fick vi reda på av en dansk kocks georgiska flickvän i Tbilisi, när hon såg våra nyinköpta, utsökt turkiga bestick.

Häromdagen ringde en kvinna in till "Ring P1" och klagade över att det bara var elände på radion, krig och miljöförstöring och andra otäckheter. Det är ett inte helt ovanligt sätt att se på världen här uppe in Norden. Som någonting som ska stängas ute, som bara är stök och bråk och inte har med oss att göra.

Ett annat sätt att se på världen är att när turkar skjuter kurder händer det inte bara där, utan även här. Förföljelser av folkgrupper räknas till brott mot mänskligheten, och det är ingen slump. Kurdernas sak är vår.

Tf

Källa - 2019-10-13 19:00

Liknande nyheter

    Mest läst:
  1. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/hon-hittade-karleken-en-buske/
  2. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/mysteriet-med-harry-scheins-miljoner/
  3. Folkmordet i rwanda
  4. Ensamkommande gymnasiestudier
  5. Om det blir nyval
  6. Piska som i usa
  7. Efter gripandet på arlanda tvo men häktat
  8. Poeten mot fascismen
  9. Angela merkels efterträdare
  10. Flyktingkaravanen

Om flyktingkrisen

Den stora flyktingkrisen i EU där över 300.000 personer har flytt över medelhavet från krig i sina hemländer.
Twitter Facebook Google+