Willkommen, Frau Merkel - I dag besöker Tysklands förbundskansler Angela Merkel Sverige. Under dagen kommer hon bland annat att träffa näringsminister Mikael Damberg (S), kungaparet och statsminister Stefan Löfven (S). Enligt information från regeringskansliet kommer de båda regeringscheferna diskutera EU:s framtid, säkerhet och migration.
Besöket är viktigt både uttryckt i symboliska och reella termer; efter brexit förutspås Tyskland bli vår viktigaste allierade i EU, samtidigt som landet delar förstaplatsen med Norge som Sveriges viktigaste exportmarknad. I takt med att USA drar sig tillbaka från världsscenen framstår även Tyskland alltmer som försvararen av den liberala demokratins principer. President Donald Trumps dekret om att neka människor från utvalda länder inträde i landet synes snabba på den tragiska utvecklingen.
Huruvida EU och Nato överhuvudtaget kommer att finnas kvar i framtiden kopplas numera också i ökande grad ihop med hur väl Tyskland kommer att hantera denna nyfunna - och av historiska skäl obekväma - ledarroll. Tiden då det tyska ledarskapet kunde vila i beskrivningen av landet som EU:s "ekonomiska jätte men politiska dvärg" verkar av allt att döma definitivt förbi.
Ett viktigt tecken på att Tyskland sakta börjar acceptera sin nya roll var beslutet i höstas att höja försvarsanslaget från 1,2 procent till 2 procent, i enlighet med Natos riktlinjer. Förbundskanslerns tydliga vilja att satsa på försvaret är ett föredöme jämfört med den svenska regeringens avsaknad av densamma. Kanske kan Merkel få statsministern att tänka om under dagens möte?
Allt det ovanstående är anledningar så goda som några andra att vårda relationen till Tyskland. Men hur vi förhåller oss till Tyskland är även relevant av andra skäl. Våra länders hantering av flyktingkrisen är i det närmaste spegelbilder. Där stort engagemang och slagord initialt präglade stämningen, genom Merkels "Wir schaffen das!" respektive Löfvens "Mitt Europa bygger inga murar!", ersattes den snart av stängda gränser och en växande opinion mot att ta emot fler flyktingar.
I de senaste delstatsvalen gick högerpopulistiska Alternative für Deutschland kraftigt framåt och är i dag representerade i tio av delstaternas 16 parlament. I delstaten Sachsen-Anhalt fick partiet hela 24,3 procent av rösterna. Inför nästa års val till förbundsdagen räknar de flesta bedömare med att partiet kommer att väljas in.
Även om situationen inte är exakt densamma, går det inte att blunda för likheten med Sverigedemokraternas utveckling i Sverige. Låt vara att SD:s framväxt pågått under en betydligt längre tid. Mot den bakgrunden blir visserligen AfD:s framgångar än mer bekymrande, då partiet grundades först 2013.
I bästa fall kanske Merkel under sitt besök kan lära sig av Sverige om hur etablerade partier inte bör göra, om målet är att minska inflytandet för nationalistiska partier. Hur det inrikespolitiska landskapet i Tyskland ser ut efter 2018 kommer sannolikt att påverka oss mer än vi inser.
I ljuset av att de svenska banden visavi USA och Storbritannien försvagas, att Tyskland ökar i betydelse globalt och att våra båda länder delar gemenskap i flyktingfrågan, är det något märkligt att intresset för landet inte är större. Kanske falnade stjärnglansen runt "Mutti Merkel" när även hon stramade åt sitt lands gränskontroller?
Det skulle dock vara synd om det innebar att dagens besök inte fick den uppmärksamhet det förtjänade.