Aaron Korewa Att vara omtyckt är inte att vara skyddad - Några amerikanska försvarsgarantier för Sverige finns inte, konstaterar Aaron Korewa apropå den gemensamma nordisk-amerikanska säkerhetsdeklarationen.
WASHINGTON. USA:s president, Barack Obama tog nyligen emot ledarna för de länder han vill att resten av världen ska efterlikna. I sin omtalade intervju i magasinet The Atlantic sade Obama att allting vore så mycket lättare om bara resten av världen var som Skandinavien. Enligt artikelförfattaren Jeffrey Goldberg beror inte detta på att presidenten har någon slags förkärlek för "den svenska modellen" utan snarare för "pragmatiska, emotionellt återhållsamma teknokrater".
I svenska medier har det sagts, av förståeliga skäl, att Obama "hyllade Sverige" under mötet med de nordiska ledarna i Vita Huset för en vecka sedan. Visst sade USA:s president, som gillar boxningsmetaforer, att de nordiska länderna slår hårdare än vad de borde med tanke på sin "viktklass" och öste allehanda hyllningar över Skandinavien men nyckelorden här var just "Norden" och "Skandinavien", inte "Sverige". Ja, Obama gillar oss men ser Sverige som en del av en framgångsrik region.
Toppmötet har inte direkt varit en snackis i Washington. Många verkar ha reagerat ungefär som Obama själv, det var nästan för mycket enighet för att det skulle bli intressant. Det finns de som hävdar att USA skulle vara något främmande för oss men det märks att vi har kommit lång väg sedan "tredje vägens" politik då svenska ledare var persona non grata i Washington.
I den gemensamma deklarationen som utfärdades av Obama och de nordiska ledarna finns dock ett intressant avsnitt om det försämrade säkerhetsläget i Europa. USA och Norden sägs ha samma uppfattning om att ansvaret för detta vilar på Ryssland. Moskva har brutit mot internationell lag när man invaderade Ukraina. Det talas klarspråk om Krim - att det är en "olaglig ockupation". Ukrainas suveränitet måste respekteras. Det blir inget tal om att lyfta sanktionerna förrän Ryssland uppfyller sina åtaganden i Minskavtalet.
Det är glädjande att varken Sverige eller Finland försökte urvattna uttalandet för att upprätthålla trovärdighet i någon slags formell "neutralitet".
Sveriges och Finlands samarbete med Nato och USA:s bidrag till Europas säkerhet lyftes fram som särskilt viktigt. Det råder inget tvivel om vilken "sida" vi tillhör. I det ligger dock en utmaning som sällan kommer fram i den svenska debatten. Som en av Sveriges tidigare Moskvaambassadörer Tomas Bertelman konstaterade 2014 i sin utredning om våra försvarspolitiska samarbeten lever vi just nu i den sämsta av världar. Vi uppfattas som i praktiken medlem av Nato men saknar försvarsgarantierna.
Tvärtemot vad Natomotståndarna ibland hävdar ser inte Moskva vår alliansfrihet som särskilt trovärdig. Nyligen utkom en rapport från den estniska säkerhetstjänsten som visar att Ryssland inte har för avsikt att respektera vare sig svensk eller finsk alliansfrihet i händelse av en konflikt i Östersjöregionen. Det är lätt att förstå varför. Tillgång till vårt territorium är av avgörande betydelse för lyckas med en operation i Baltikum. Ryssland tror inte att vi kommer att stå utanför vid en sådan konflikt och det kan vi inte heller.
Även om vi skulle bortse från skäl som förpliktelserna att bistå EU-medlemmar enligt Lissabonfördraget eller vår egen solidaritetsförklaring räcker det egentligen med insikten att vapensystem och taktik har utvecklats sedan 1945. Ryssland vill knappast annektera Sverige och Finland, däremot gärna signalera till USA att man i nuläget kan ta kontrollen över till exempel Gotland för att få in långräckviddiga robotsystem på ön och därmed göra det i praktiken omöjligt för Nato att skicka förstärkningar till Baltikum.
Ryssland har visat sig ha en låg tröskel för militär våldsanvändning. Att angripa Sverige är i nuläget inte särskilt kostsamt. Svenska Natomotståndare tycks ibland leva i tron att USA kommer till vår hjälp ändå. Kanske stärktes man i den övertygelsen efter den goda stämningen på toppmötet; ett slags "det är ingen fara, USA gillar Sverige. Vi har ju Spotify, ABBA och jämställdhet!"
När man talar med representanter för de amerikanska utrikes- eller försvarsdepartementen påpekar dessa gärna att avsaknaden av försvarsgarantier ska förstås precis som det låter. Bara för att Sverige är omtyckt i Washington (i likhet med övriga Norden) ska vi inte tro att amerikaner är beredda att gå i krig för vår skull. Det är USA:s allierade som prioriteras, inte fripassagerare.
När vi visar tydligt var vi hör hemma, talar klarspråk om Ryssland och stödjer Ukraina uppfattas det som ett hot i Kreml. Det är bra att Löfven inte är sugen på att återgå till de sämsta aspekterna av Palme-eran. Beklagligt är bara att han ännu inte förstår behovet av en riktig försäkring. Resten av världen är inte som Skandinavien.
AARON KOREWA är visiting fellow vid McCain Institute i Washington DC, och Capitolium-stipendiat vid tankesmedjan Frivärld. Hans föregående artikel handlade om Natos utvidgning.