Är Trump en rysk agent? - Yes, of course Donald Trump can win, skriver Chris Cillizza i Washington Post och citerar Nate Silvers senaste utsaga: vore det var idag skulle Trump besegra Clinton.
What this all means is that the race is close today and there's plenty of reason to believe it will stay like that all the way until the election. For those who say Trump can't win, you probably said he would have never made it this far. All assumptions need to go out the window in an election like this one. Trump seems to understand that.
Alltså: det är idag inte möjligt att förutse valresultatet, vilket också jag påpekat några gånger.
Valkampen har ännu inte börjat på allvar - det gör den först i september.
Är det ryska hackare som släppt DNC-mejlen till Wikileaks? Har Putin ett finger med i spelet? Kanske, kanske inte.
Julia Ioffe, som varit Moskvakorrespondent, har en tankeväckande kommentar i Foreign Policy.
Är Trump en rýsk lakej som Putin försöker placera i Vita huset? Det låter för fantasifullt och kan vara absolut nonsens - men som Ioffe skriver:
That said, the speculation is, in and of itself, a major win for Putin.
He has been obsessed with balancing out American power, with making sure that Russia isn’t perceived as weak. In his view, since the collapse of the USSR in 1991, Washington has been alone in calling the shots in the world, instead of wrangling over the shots with Moscow as it had before. Most importantly, he has been trying to keep America from having a say in the way Russia is governed as it did in the early 1990s, when American policy wonks helped write the Russian constitution, or when then-Secretary of State Hillary Clinton called the 2011 Russian parliamentary elections fraudulent. For the first time in 25 years, Putin has flipped the script. Not only is America not intervening in Russian politics, Russia is intervening in American politics - or, at the very least, giving a distinct impression of doing this. The very fact that we are discussing this and believing that Putin has the skill, inside knowledge, and wherewithal to field a candidate in an American presidential election and get him through the primaries to the nomination means we are imbuing him with the very power and importance he so craves. All he wants is for America to see him as a worthy adversary. This week, we’re giving that to him, and then some.
(Att vi spekulerar om detta är i sig en stor vinst för Putin. Han har varit besatt av att balansera USAs makt, att se till att Ryssland inte uppfattas som svagt. Efter Sovjetunionens kollaps 1991 har Washington struntat i vad makthavarna i Moskva tycker. Putin vill inte att USA ska ha något inflytande i Ryssland som man hade i början av 1990-talet.
För första gången på 25 år är det inte USA som påverkar Ryssland utan Ryssland som påverkar USA: Själva det faktum att vi diskuterar detta och tror att Putin har förmågan att placera en kandidat i ett amerikanskt presidentval innebär att vi ser Putin som den mäktige politiker han vill vara. Han vill att USA ska se honom som en värdig motståndare. Det är detta som spekulationerna just nu ger honom. )
Till bilden hör att varken Putin eller Ryssland i USA (utanför den säkerhetspolitiska eliten) ses som hotfullt. Allt fokus är på ISIS, Trump är helt besatt av ISIS och tjänar också på det sättet Putins agenda. Att Putin gång på gång framhäver att han/Ryssland kan hjälpa USA mot ISIS kan få effekt framöver oavsett utfallet av presidentvalet.
Det råder enligt min mening en betydande skillnad mellan amerikanskt och europeiskt sätt att se på Putins Ryssland. Vilka konsekvenser den diskrepansen får framöver är omöjligt att förutsäga, men det faktum att Trump så ogenerat visat sitt förakt för Nato, så klart markerat att Nato hör en annan tidsålder till kommer knappast att gå obemärkt förbi framöver.