Det manliga alfabetet än så länge det mest begripliga - Inte vore det fel om bokstaveringsalfabetet vore lite mer inkluderande och innehöll också kvinnonamn. Men ett krav är att alla ljud är tydligt urskiljbara - annars blir det en konflikt mellan den inkluderande ansatsen och funktionaliteten.
Kan du bokstavera som en svensk militär? Det frågade SvD i ett quiz (och följde upp med ett om Natobokstavering). Bara runt tio procent prickade in alla rätt.
Detta är en personligt skriven text. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Det är inte konstigt; bokstaveringsalfabetet används numera sällan av gemene person. Telefonledningarna är inte lika knastriga som förr, och namn och adresser kan skrivas i meddelanden i telefonen.
Annorlunda var det när det fonetiska alfabetet kom till 1891. För att minska risken för missuppfattningar bestämdes ett specifikt namn för varje bokstav. De flesta kan början: Adam, Bertil, Cesar - men många blir osäkra när det kommer till Tore eller Tage. Förr kunde de osäkra slå upp alfabetet i telefonkatalogen.
Systemet är noga utprovat och följer ett specifikt mönster för att i möjligaste mån undvika förväxlingar. För det första är alla namn tvåstaviga. För det andra måste uttalet av första ljudet sammanfalla med hur själva bokstaven uttalas. O som i Olga eller Oskar går inte eftersom O uttalas som Å.
Dessutom har namnen olika melodi - Sture och Ture undviks, liksom Anna och Nanna. Främst är det vokalljuden som måste särskiljas från varandra, eftersom konsonanterna är de som försvinner vid dåliga ljudförhållanden.
Därför kom Helge in 1960, i stället för Harald som har samma vokalljud som Adam. Hänsyn till uttalsskillnader måste också tas; ibland förväxlas exempelvis Martin och Bertil i vissa skånska dialekter.
I internationella sammanhang behövs andra varianter. Till exempel använder flyget den så kallade Natostandarden, där grekiska bokstavsbeteckningar (Alfa, Delta) blandas med både vanliga ord (uniform, hotel), ortnamn (India, Quebec) och personnamn (Charlie, Juliett).
I den svenska varianten finns enbart mansnamn. Det har lett till att alternativa alfabet har tagits fram, både av privatpersoner och organisationer. I Grupp 8:s tidning Kvinnobulletinen föreslogs 1980 inte bara ett, utan två alfabet med enbart kvinnonamn: "Karin Vega Ida Nanna Nanna Anna - gör kvinna!" löd rubriken. Och uppmaningen var tydlig: "Klipp ur dem, systrar, och klistra ovanför skrivbordet eller telefonen!"
Andra förslag har haft andra mål för ögonen. Ett hade enbart könsneutrala namn, ett annat innehöll favoritsaker, och flera har försökt skapa ett system som bättre speglar mångfalden av dagens förnamn med namn som Ali och Fatima.
Men inget alternativt system har fått fäste, även om lokala varianter har förekommit under lång tid (det sägs att Västsverige länge hade ett eget system med både mans- och kvinnonamn). Oftast beror det på att kraven på ljudens urskiljbarhet inte har varit uppfyllda och att det därför blir en konflikt mellan den inkluderande ansatsen och funktionaliteten.
Alternativa bokstaveringsalfabet fungerar visserligen utmärkt i många vardagliga situationer, men när alfabetet verkligen behövs måste det vara säkert. Om något nytt system sätter sig och blir konvention återstår att se, men som med all annan språkförändring kan vi vara säkra på att en övergångsperiod innebär parallella system och lokala varianter under lång tid.