EU måste bli offensivt och utåtvänt - Gunnar Hökmark, om hur EU ska möta hotet från Ryssland och Kina mot det öppna samhället.
Ryssland i dag. Kina i morgon. Så ser hotbilden mot internationell rättsordning, svensk säkerhet och Europa ut, med regimer som ser frihet, rättsstat och demokrati som hot mot sin egen existens och säkerhet. Utmaningarna mot vårt öppna samhälle i Europa kan bara mötas av ett starkt EU.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Ryssland är en stormakt i ekonomisk nedgång, som genom krigföring och alla till buds stående medel söker säkra sin makt och göra omvärlden svagare. Georgien 2008, Ukraina 2014, påverkansoperationer i USA och i de flesta europeiska länder, Nord Stream 2, Salisbury, stödet till Assad, omfattande upprustning och offensiva övningar är alla delar av samma mönster.
Kina är en snabbt växande ekonomi, underordnad kommunistpartiets totalitära styre, med krav på regional dominans och global makt. Det tar sig uttryck i en växande militär förmåga och kvalificerade system för strategisk krigföring samt telekom, cyberkrigföring och underrättelseverksamhet där varje kinesisk medborgare ska bidra. Kina nonchalerar de internationella rättsregler som går regimen emot, men lutar sig mot de regler som gynnar landets ekonomi.
Den Europeiska unionens utveckling måste möta hot mot våra öppna samhällen genom att stärka den europeiska ekonomin, utveckla ett närmare försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete och utveckla den fria världens samarbeten. Det gäller handel, liksom vår möjlighet att sätta klimatpolitiken högt på den globala agendan.
Den viktiga europeiska uppgiften handlar inte om att inåtvänt och defensivt skapa nya institutioner inom EU, utan om att utåtvänt och offensivt slå vakt om det samarbete vi redan har utvecklat. Det är det bästa sättet att värna en uppslutning kring den europeiska demokratin som också möter sina egna inre hot.
I länder som Polen, Ungern och Rumänien, liksom i Tjeckien och Slovakien ser vi hur den politiska makten på olika sätt söker underminera demokratins oberoende institutioner och ytterst rättsstaten. Vi får inte låta dessa hot bidra till konflikter som kan utnyttjas av dem som externt vill underminera europeisk gemenskap.
För min del är det av mindre betydelse att socialdemokrater och liberaler styr i Tjeckien, Slovakien och Rumänien och polska nationalister i Polen. Viktor Orbán står likväl för en oacceptabel politik bortom anständighetens gräns. I retorik är Orbán tveklöst värst. I attackerna på rättsstatens principer går den polska förmodligen längst. I praktisk politik är den rumänska regeringen med sin antiziganistiska politik och strävan att legalisera korruption sannolikt mest skamfull. Men hoten mot rättsstat och demokrati i Central- och Östeuropa går bortom partipolitik.
Det ställer krav på att vi stöder demokratins krafter i dessa samhällen istället för att föra en politik som riktar sig mot länderna som sådana. Inom ramen för en rättslig process måste vi ställa varje regering till svars när man bryter mot de gemensamma reglerna, med konsekvenser för innehållna regionalbidrag, som istället kan kanaliseras till det civila samhället, efter rättsliga beslut.
Demokratin måste få vara en motkraft och en kraft över tiden för utvecklingen av dessa samhällen så som den varit också i vårt och andra samhällen.
Rysk aggression mot Europa handlar om att underblåsa bland annat dessa konflikter i syfte att splittra Europa och underminera demokratin. Demokratin i Europa möter externa hot som kräver sammanhållning och gemensam beslutsamhet.
Först och främst måste vi återhämta europeisk försvarsförmåga för att göra klart att vi kan och kommer att försvara demokratin. Det ställer krav på Sverige att fattade försvarsbeslut finansieras och att anslagen höjs till att motsvara de krav som ställs på oss som en av de största Östersjönationerna. Då bidrar vi till säkerhetspolitisk stabilitet i stället för att försvaga den.
För det andra bör vi bejaka att EU utvecklar försvarsförmåga i bred bemärkelse genom en energiunion som ger oberoende, genom teknisk utveckling av moderna energikällor och bättre energianvändning samt stärka vår förmåga att stå emot ekonomisk krigföring och påtryckningspolitik. EU måste med politikens alla medel bekämpa kriminella nätverk som används i skuggorna av statskapitalism för cyberattacker eller korruption, desinformation och andra hot som inte Nato är utformat för att möta.
Det innebär även ökad gemensam militär förmåga, där sammanhållningen i EU måste manifesteras i utsatta enskilda medlemsstater och där vi kan spela en geopolitisk roll i vårt närområde genom fredsskapande. En gemensam försvarsindustriell utveckling och förband i form av dagens stridsgrupper och en gemensam ledningsförmåga är viktiga delar av detta.
För det tredje måste vår politik för den digitala ekonomin motsvaras av ökade krav på digital säkerhet och förmåga att motverka hackning, cyberkrig och desinformation. Varje försök till intrång, desinformation, penningtvätt och kriminalitet ska mötas av ljus på de ansvariga och sanktioner gentemot dem, oavsett om det är enskilda aktörer eller företrädare för regimer.
För det fjärde bör EU med ekonomiska reformer bli en sammanhållande kraft för den fria världen. Den inre marknaden måste fördjupas och reformeras. Europa ska vara globalt centrum för internationell ekonomi genom frihandels- och samarbetsavtal. Då kan vi ställa krav på transparens, ömsesidig respekt vad gäller intellektuella rättigheter och konkurrensförhållanden, även i relationer med ekonomier som den ryska och kinesiska.
Samtliga aktörer på den europeiska marknaden ska uppfylla höga krav vad gäller redovisning av ägarförhållanden och kommersiella förutsättningar. I vår öppenhet ska vi vara tydliga med att vi kan motsätta oss investeringar som innebär hot mot strategiskt viktiga företag, infrastruktur och kvalificerad forskning. Brott mot reglerna bör leda till åtgärder mot enskilda företag och deras ägare.
I stället för att vända och vrida på den institutionella balansen ska vi fokusera på att hålla samman unionen för att värna det som EU en gång etablerades för. Europa måste visa att det öppna samhället är överlägset varje annat alternativ.
GUNNAR HÖKMARK är europaparlamentariker (M) och ordförande i tankesmedjan Frivärld.