I Litauen minns man fortfarande sveket - Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
På utebaren Keulė Rūkė i centrala Vilnius är tegelväggarna fyllda med graffiti. På taket finns en byst av Josef Stalin som gris. "Det är inte gratis om du betalar för det", står det på ett plank.
"Allt som är kontroversiellt går hem här", säger en besökare som till skillnad från den övervägande unga personalen minns tiden innan självständigheten. Han var bara ett barn, men kommer ihåg hur hans föräldrar låste in honom i lägenheten och gick ut i natten för att demonstrera mot Sovjets ockupation av TV-tornet.
Åtta månader senare upplöstes Sovjetunionen. Om detta visste demonstranterna den 13 januari 1991 förstås ingenting, och i Litauen uppskattas inte bilden av frigörelsen som en solskenshistoria. Fjorton personer mördades, uppemot tusen skadades, och ingen som ställde sig öga mot öga med stridsvagnarna visste om de skulle vara lyckosamma.
Skillnaderna från resten av Baltikum betonas. Många uttrycker stolthet över storfurstendömet, och den statsbildning som man hade att anknyta till vid tiden för självständigheten. I Litauen var revolutionen både en fråga om demokrati, och nationell identitet och suveränitet.
I dag gör den av Kreml finansierade propagandan gällande att det var litauer som sköt sina egna. Nato är ett annat fokus för desinformationen. Samtidigt är stödet för försvarsalliansen det högsta på fem år - 86 procent - och Litauen har gjort stora satsningar för att möta den mjuka krigföringen.
Nästan alla som jag pratar med frågar varför Sverige inte är med i Nato, och nästan ingen förvånas över den förmenta neutralitetspolitiken. De har inte glömt det uteblivna stödet från västvärldens regeringar.
Det är särskilt tungt när man besöker det gamla fängelset i KGB-högkvarteret. Synen av de mörka tortyrcellerna är svår att glömma.
Endast ett rum i det som tidigare hette folkmordsmuseet är dedikerat till utrotningen av den judiska befolkningen. Det inrättades 2011 efter hård kritik.
"Det är som att vi inte har orkat med hela vår historia än", säger mannen på Keulė Rūkė. Nu är det snart 30 år sedan Litauen utropade sin självständighet. I Vilnius möter man ett land som fortfarande formar sin identitet.
Ledarsidans vinjett för skrivna hälsningar från framförallt utlandssvenskar, hemvändare och cirkulärmigranter som har erfarenhet och perspektiv från andra geografiska utkiksposter. Här skrivs både vardagligt och filosofiskt om stort och smått i syfte att öka kunskapen om världen utanför våra gränser, liksom insikterna om oss och vårt land.
Tf