Sök sanningen Sverige ska inte likna en bananrepublik - Har det någonsin funnits en ambition att ta fram sanningen bakom mordet på Olof Palme? Vi ser allt fler tecken på motsatsen. En ny oberoende kommission bör tillsättas för att utvärdera mordutredningens arbete, skriver Lars Borgnäs och Gunnar Wall.
För 32 år sedan mördades ledaren för det socialdemokratiska partiet, Sveriges statsminister Olof Palme, på öppen gata. Han sköts i ryggen av en okänd gärningsman och avled omedelbart. Landets regeringschef avlägsnades med hjälp av en revolverkula, en helt ofattbar händelse i en demokrati.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Än mer ofattbart är det nu att mordet förblivit ouppklarat. Ingen kan ha trott att mördaren skulle gå fri ännu efter över tre decennier.
Frågan måste i dag ställas om det någonsin funnits en ambition att ta fram sanningen bakom mordet. Vi ser allt fler tecken på motsatsen.
Det socialdemokratiska partiet, där den starkaste önskan borde ha funnits att spåra upp mannen som dödade partiordföranden, tycks ha nöjt sig med den bekväma slutsatsen att det var Christer Pettersson. Inför den trettionde årsdagen av mordet, 2016, uttalade Palmes efterträdare Stefan Löfven att han tror att Pettersson är skyldig. Det uttalandet från en statsminister var ett oroande övertramp, eftersom Pettersson 1989 friades av en enig Svea Hovrätt. Löfvens uttalande skickade en tydlig signal till den lilla grupp av utredare som ännu existerar: Saken är klar, vi är nöjda.
De mest erfarna utredarna lämnade arbetet och gick i pension i samband med 30-årsdagen. En av dem, Lennart Gustafsson, uttalade offentligt att han inte trodde på Pettersson som gärningsman.
Vi, som mer ingående än de flesta andra utomstående har studerat utredningsmaterialet, vet att bevisningen mot Pettersson är mycket svag. De uppgifter som framkommit i medierna de senaste dagarna om att en del av bevisningen till och med förfalskats av polisen stärker givetvis den slutsatsen ytterligare.
Desto värre är det då om det bland ledande socialdemokrater finns en konsensus om att Pettersson ska få duga som förklaring till dådet på Sveavägen.
I och med att 25-årsregeln om preskription av mord togs bort strax innan den skulle börjat gälla Palmemordet lever fallet ännu - juridiskt sett. Frågan är i vilken utsträckning spaningsarbetet gör det. Den täta sekretessen kring utredningen - som i princip kan gälla för evigt eftersom mordet aldrig preskriberas - hindrar effektivt utomstående från insyn i vad som gjorts och inte gjorts.
Åren 1995-99 undersökte den så kallade Granskningskommissionen hur mordutredningen dittills bedrivits. I sin slutrapport kom den med hård kritik på centrala punkter. Bland annat saknades helt utredning av ett möjligt mordmotiv, Olof Palmes kontroversiella säkerhetspolitiska förslag och hans förestående besök hos de sovjetiska ledarna i Kreml, alltså det så kallade landsförrädarspåret. Hans förslag om en kärnvapenfri zon i Norden sågs med största oro inom Säpo, den svenska militären och i Nato-kretsar, men därom fanns ingenting i utredningen. Även andra viktiga avsnitt, som utredningen av det så kallade polisspåret och av Olof Palmes privata förhållanden, visade stora brister.
Kommissionen beklagade sig också i efterhand över att den inte fått fri tillgång till material från Säpo - som ju inte på förhand kan friskrivas från misstankar om inblandning i mordet med tanke på de synnerligen kritiska stämningar mot Palme som fanns i myndigheten.
Den dåvarande socialdemokratiska regeringen sa sig då "förutsätta" att utredarna skulle ta till sig av kommissionens kritik och göra det arbete som dittills var ogjort. Inget tyder på att det har gjorts. Men någon efterföljande kontroll från politiskt håll tycks inte heller ha förekommit.
Under de senaste åren har nya uppgifter kommit fram som kan peka på att mordet kan kopplas till hemlig militär verksamhet, så kallade Stay Behind-grupper. En sådan lösning, likaväl som en som pekar mot grupperingar inom Säpo, skull givetvis kunna ställa till stor skada för landet på kort sikt. På längre sikt vore den dock försumbar i jämförelse med skadan av att sätta rättsstaten ur spel.
Inom samhällets toppar har man måhända ansett att landet mår bäst av att mordet sveps in i glömska och en förhoppning att Pettersson var den bästa lösningen som stod till buds. Kanske har man hoppats att engagemanget för att få mordgåtan löst skulle förflyktigas med tiden.
Det är i så fall ett misstag. Vi får kontakt med allt fler människor i en yngre generation som är frågande till vad som egentligen hände - inte bara till mordet, utan också hur det har hanterats efteråt. På sociala medier och i poddar diskuteras mordutredningen ingående och kritiskt, intresset är stort och växande. Även utomlands ses mordutredningens misslyckande med förvåning och undran. Det stämmer inte med bilden av ett demokratiskt och rättsgrundat land.
Vi menar att vi i Sverige måste visa i handling att vi verkligen söker efter lösningen på statsministermordet om vi inte vill att vårt land ska likna en bananrepublik där rättvisan underställs politiska och andra intressen.
Därför bör en ny oberoende kommission tillsättas, 20 år efter den föregående, för att i grunden utvärdera mordutredningens arbete. Den bör ha mycket vidsträckt mandat, goda resurser och vara frikopplad från de politiska partierna. Kommissionen kan med fördel innefatta personer med brottsutredningskompetens, gärna också från andra nordiska länder. Den måste få tillgång till allt arkiverat material inom svenska myndigheter, och - till skillnad från den förra kommissionen - kunna höra personer under ed.
En första prioritet för kommissionen bör vara att undersöka om de brister som Granskningskommissionen upptäckte och reagerade på har åtgärdats - och om detta inte skett vad det i så fall kan bero på. Mot bakgrund av de nya uppgifterna om förfalskade bevis mot Christer Pettersson bör uppdraget också innefatta att undersöka i vilken utsträckning det kan ha förekommit rena manipulationer av bevismaterial inom ramen för utredningen.
Lars Borgnäs
journalist och författare
Gunnar Wall
journalist och författare