Sverige sviker folkmordets offer - De dödade de vuxna männen i byn. Sex av mina bröder sköts. Yngre kvinnor, flickor och barn tillfångatogs. Vi blev den islamiska statens sexslavar, berättar den 23-åriga yezidiska människorättsaktivisten Nadia Murad med tunn röst.
Hon är blek, trött och sammanbiten när jag träffar henne en sen junikväll i New York. Hennes långa hår är välborstat och hållningen stolt medan blicken är tom. När jag söker ögonkontakt tittar hon ner.
Nadia vet varför jag är här. Att hon återigen måste berätta om övergreppen under IS fångenskap. Hon har under dagen flera gånger beskrivit hur beväpnade IS-krigare intar hembyn Kocho i Iraks nordvästra Sinjardistrikt i augusti 2014. Hur hopp förbyts mot förtvivlan när kvinnor och barn från den yezidiska, kurdisktalande minoritetsbefolkningen tas tillfånga.
Hon har berättat om hur en äldre IS-krigare vill gifta sig med henne och kräver att hon konverterar till islam medan hon vägrar. Hur kvinnor säljs till högsterbjudande på slavmarknader. Om hur hon försöker fly skräcktillvaron i IS självutnämnda kalifat, blir upptäckt och utsätts för grova sexuella övergrepp tills hon mister medvetandet.
"Jag sa att jag inte ville" säger hon tystlåtet, "men det hjälpte inte. Jag hamnade hos ett av befälen. Han slog mig och skrek att jag skulle ta av mig kläderna. Jag blev våldtagen av hans män hela natten. Smärtan gjorde mig livlös".
Yezidierna - vars tusenåriga förislamska religion innehåller element från äldre trosuppfattningar i Mellanöstern - är i akut behov av världssamfundets stöd. "Tusentals kvinnor och barn är tillfångatagna. De behöver hjälp att bli fria, däribland av Sverige", vädjar Nadia.
Men medan 75 000 svenskar - påhejade av kulturskribenter och författare - strömmade till gator och torg i rekordstora demonstrationer mot USA:s intervention i Irak, har de massiva protesterna mot IS brott mot mänskligheten i samma land uteblivit. De yezidiska offren har varken genererat vittgående kampanjer på sociala medier eller akut handling i Arvsfurstens palats.
När Frankrike i november 2015 för första gången utlöste solidaritetsklausulen i EU-fördraget och begärde Gripenplan och militär hjälp för insatsen mot IS - sa regeringen nej. Utrikesminister Margot Wallström (S) trasslade in sig i resonemang om "folkrättsliga gråzoner" och hänvisade till frånvaron av ett FN-mandat som blockerats i säkerhetsrådet av Kina och Ryssland.
Medan Europaparlamentet - liksom en enig amerikansk kongress och parlamenten i Irland, Storbritannien och Litauen - fastslagit att IS övergrepp mot kristna, yezidier och andra minoriteter bör betecknas som ett folkmord, röstade en riksdagsmajoritet bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet, liksom Moderaterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet, mot ett erkännande.
När det rödgrönrosa styret i Stockholms stad presenterade sin strategi mot våldsbejakande extremism föreslogs att återvändande svenska IS-krigare ska assisteras med skattefinansierad försörjning och bostad.
Samtidigt som Feministiskt initiativ utropar "Ja till fred!" och "Nej till Nato!", har partiets syn på IS kvinnoskändningar ej offentliggjorts i något pressmeddelande detta år.
Medan ledande politiker och kulturpersonligheter deltog i Ship to Gaza har inga skepp lastade med förnödenheter eller fredsaktivister avseglat mot Latakia, trots att den syriska Medelhavskusten endast ligger 40 mil från Gazaremsan.
Likgiltigheten inför de nu mest utsatta i Mellanöstern är svårbegriplig med tanke på att FN:s oberoende undersökningskommission om Syrien nyligen fastslog att IS brott mot mänskligheten utgör ett försök att utplåna det yezidiska folket (16/6).
Jihadismens fanbärare döljer inte sina brott mot mänskligheten. Bildmaterial publiceras som ett del av den psykologiska krigföringen. Inga filter behövs. IS uppger i propagandamagasinet Dabiq (4/2014) att shariaexperter - i enlighet med terrorsektens vantolkning av islam, som ligger långt utanför den sunnimuslimska mittfåran - fastslagit att yezidierna bör behandlas som "kafir", otrogna. Kvinnorna ska distribueras som "sabaya", slavar, bland krigarna.
Våldtäkterna utgör en del av det återinförda slaveriet. Det är omöjligt att hävda att vi inget visste. FN-utredarna kräver att de ansvariga åtalas för folkmord. Världssamfundet uppmanas att rädda de återstående 3 200 yezidiska kvinnor - vissa så unga som 12 år - som befinner sig i fångenskap.
Nadia reser världen runt för att vittna om förföljelserna. Hon besökte Sverige i mars på inbjudan av Margot Wallström. Utrikesministern lovade att agera och framhöll att frågan är prioriterad i den feministiska utrikespolitiken. En politik som står handfallen när kvinnor nu förs tillbaka till djup medeltid. Nadia känner sig besviken på Sveriges val att inte erkänna folkmordet.
När terrorns rike en dag faller är den stora frågan hur vi kommer kunna motivera likgiltigheten inför offrens öde. Varför gjordes så lite, trots allt vi visste?