Trumps lappkast kan inte lugna världen. - De amerikanska lappkasten hade kunnat vara så förtroendeingivande, så välkomna. Men, nej, Vita husets nya ståndpunkter lugnar inte.
På kort tid har Donald Trump bytt fot i en rad högprofilerade frågor.
* Presidenten är nu mindre konfrontatorisk mot Kina, som han inte längre beskyller för att manipulera sin valuta till nackdel för USA.
* Problemet med ett aggressivt Nordkorea är svårare att lösa än vad han tidigare trott, medger Trump.
* De smickrande omdömena om Rysslands starke ledare Vladimir Putin är som bortblåsta.
* Nato, som Trump tidigare kallat "föråldrat", uppskattas åter, eftersom försvarspakten enligt Vita huset nu lyssnat och ökat betoningen på terroristjakt.
* USA skulle inte ge sig in i konflikter i Mellanöstern, hette det. Men så kom den avskyvärda gasattacken mot civila i Idlib i Syrien och Trump lät 59 Tomahawkmissiler svara. Samtidigt har USA-närvaron trappats upp i Jemen och tonläget höjts mot Iran.
Det finns fler exempel på dessa trumpska lappkast, eller flip-flops som amerikanerna säger.
En optimist skulle kunna tolka de senaste dagarnas signaler som att Trump börjar lära sig jobbet, att han blivit mer resonlig och verklighetsanpassad. Han inser att USA måste vara aktivt i världspolitiken, en stark spelare på det godas sida, och då kan inte presidenten vara en isolationist.
Kanske är det bara så som somliga analytiker hävdar, att Trump nu lyssnar mer på moderata och sansade rådgivare som Gary Cohn och mindre på hårdföra konservativa som Stephen Bannon.
Vad som än ligger bakom "den nye Trump" har en oro och frustration uppstått i andra länder. De vet inte vad USA står för.
Politikskiftena hade kunnat vara välkomna om USA haft en politiskt erfaren president som drevs av värderingar och en övertygelse som var förankrad i gedigna kunskaper om världen.
Men USA har Donald Trump.
Presidenten tycks snarast drivas av en längtan att få applåder, att höja sina approval ratings, sina popularitetssiffror. Presidenten gör ingen hemlighet av att han är en impulsiv person som låter magkänslan spela en betydande roll i beslutsfattandet.
Då är det oroande att Trump den senaste tiden fått mest uppmärksamhet och uppskattning för sina "tuffa tag"; bombningen av en flygbas i Syrien och den konventionella gigantbomben - "alla bombers moder" - som häromdagen fälldes över IS-krigares grottsystem i Afghanistan.
Inte nog med att Ryssland styrs av en machopresident med mycket mer än anseendet att förlora. Ett kärnvapenfixerat Nordkorea styrs av en galen kommunistisk diktator och då är det allt annat än betryggande att en lynnig Donald Trump sitter på supermakten USA:s nukleära koder och försäkrar att Nordkoreaproblemet "kommer att hanteras".
"Vi har ingen aning om var han egentligen står, därför att - inte ens han själv har en aning", skriver kolumnisten Eugene Robinson i The Washington Post. Nästa vecka kan Trumps politik åter se helt annorlunda ut.
En oberäknelig administration i Washington DC borgar inte för en fredlig och säker värld.