Turkisk författningsändring ett steg bakåt - Enligt expertgruppen skulle tilläggen i författningen ge presidenten "makt att upplösa parlamentet på vilka grunder som helst" och det är i grunden främmande för en demokratisk presidentmakt.
Turkiets president Recep Tayyip Erdogan har sagt att han vill ha ett mäktigt verkställande presidentskap för att garantera stabilitet och hindra en återgång till sköra koalitioner som präglat årtionden tidigare.
Kritiker säger att förändringen skulle driva Turkiet mot ett enmansstyre och en urholkning av grundläggande fri- och rättigheter.
En folkomröstning om författningsändring i Nato-landet Turkiet ska genomföras den 16 april.
I Tyskland med en stor turkisk minoritet har planerade turkiska kampanjmöten och demonstrationer stoppats.
På fredagen ställdes tre planerade politiska möten in i Österrike. I Schweiz förbjöd polisen i kantonen Argau ett möte som skulle ha hållits i Zürich under veckoslutet.
I Nederländerna har Rotterdams borgmästare förbjudit ett planerat kampanjmöte på lördagen med Turkiets utrikesminister Mevlüt Çavusoglu.
Ersätter dagens parlamentariska styre med ett presidentstyre.
Ger presidenten makt att utnämna ministrar och myndighetschefer.
Ger presidenten befogenhet att utse en majoritet av landets viktigaste domare.
Ger presidenten makt att styra genom dekret på de områden där befintlig lagstiftning inte existerar.
Avskaffar premiärministerposten och ger presidenten möjlighet att utse en eller flera vicepresidenter.
Ger presidenten utökade möjligheter att införa undantagstillstånd.
Utökar antalet parlamentsledamöter från 550 till 600.
Slår fast att parlamentsval ska ske vart femte år (i stället för vart fjärde). Valen ska ske samtidigt som presidentvalet.
Minskar parlamentets möjligheter att granska och ställa regeringen och presidenten till svars, bland annat genom att kravet på att regeringen ska godkännas av parlamentet avskaffas.
Ger presidenten möjlighet att sitta vid makten i 15 år vilket gör att Erdogan, som tillträdde 2014, kan bli kvar ända till 2029.
Källor: AFP, al-Jazira, Institutet för Turkietstudier vid Stockholms universitet