Vi måste rusta oss mentalt mot Ryssland - Påverkan av ett val behöver inte ske nära valdagen. När Rossija 1 "rapporterade" att arabiska migranter begått en gruppvåldtäkt på den minderåriga flickan “Lisa", med rysk-tysk bakgrund, var det en falsk nyhet. Men det hindrade inte ryska medier och tv att pumpa ut nyheten. Historien spreds därefter över världen på "alternativa sajter". Den ryska diasporan mobiliserades till ett antal gatuprotester. Till och med utrikesminister Sergej Lavrov kommenterade fallet.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Men hela händelsen var alltså påhittad. Förmodligen är fallet med “Lisa" det mest flagranta exemplet på öppen rysk påverkan. Det skedde i januari 2016, och det tyska valet följde hösten året därpå. Händelsen bidrog till att den ryska diasporan fördes in i det högerpopulistiska AfD-lägret, ett parti som i en framgångsvåg lyftes in i Förbundsdagen och som bidragit till svårigheterna att bilda en tysk regering.
Tänk er nu att “Lisa"-fallet hade inträffat några dagar innan det svenska valet i en svensk förort. Skulle medierna klara av att avslöja en sådan falsk nyhet med så kort varsel? Hur skulle valet påverkas? Är vi som medborgare rustade för att hantera den här sortens påverkansoperationer?
För att förstå vad rysk påverkan handlar om behöver vi inse att det sällan handlar om en operation, utan snarare en rad parallella operationer för att främja Rysslands långsiktiga strategiska, så väl som kortsiktiga, mål.
Vi gör alltså oss själva en otjänst om vi betraktar årets riksdagsval som målet i sig för rysk påverkan. Valet är i stället en av många möjliga spelbrickor för flera parallella ryska påverkansoperationer. Hur väl de lyckas i höst beror mycket på oss själva. Ju mer förberedda och kunniga vi är, desto mindre attraktivt blir det att ge sig på just valet.
Vi ska inte heller förvänta oss att Ryssland kommer att använda sig av samma stora hackning och massdump av data för att påverka en valrörelse som man gjorde i USA och Frankrike. I USA togs man med överraskning och valrörelsen blev påverkad (om påverkan räckte för att få Trump vald eller vad Trumpkampanjen visste lär fortsätta vara en fråga som dominerar nyhetsflödet från USA under 2018).
I Frankrike var både Macron och medierna förberedda, effekten uteblev. I Tyskland skedde ingen massdump, istället uttryckte sig ryska statsmedier nästan triumfatoriskt "titta vi påverkade inte". Där hade ju “Lisa" redan bidragit till att göra jobbet. Och en utebliven dump av data är också en påverkan.
Precis som i allt annat kan här också finnas målkonflikter för rysk påverkan. Till exempel; vill man inte att Sverige och Finland går med i Nato så var det inte direkt det bästa draget att annektera Krim.
Rysslands utrikespolitiska mål kan beskrivas som ett försök att återupprätta vad man ser som sin naturliga inflytelsesfär. Inget större händer i det påverkade landet mot Rysslands vilja, som har ett direkt avgörande om vem som är lämplig att sitta på vissa nyckelposter.
Hur långt den nya imperieambitionen sträcker sig kan diskuteras; till att omfatta alla forna Sovjetstater, eller hela det gamla Tsarimperiet, eller till att få så mycket inflytande det bara går. För att kunna uppnå något av målen fullt ut måste multilaterala sammanslutningar som står i vägen brytas ned och göras irrelevanta, först och främst EU, men även Nato.
Påverkan är kanske sällan logiskt med vår logik, men reflexiv kontroll handlar om att påverka andras beteende i en önskad riktning, inte att det ska vara logiskt eller rationellt från de kuvades synvinkel.
För att kunna uppnå dessa mål använder Ryssland hela statens samlade verktygslåda. Det här har vi i Sverige särskilt svårt att förstå och ta till oss. Det betyder att man är beredd att använda vapenmakt som i Ukraina, Georgien och Syrien.
Andra verktyg är förfalskade dokument via officiella uttalanden, propagandakanaler, ekonomiska projekt som NordStream 2, kärnvapenhot, militärövningar, underrättelsetjänster, kriminella nätverk, NGO:s, landsmannaorganisationer, pr-konsulter, historiker och journalister.
I arbetet riktar man sig särskilt mot de grupper i samhället som har ett horn i sidan till den parlamentariska liberala demokratin. Det handlar om de grupper som på olika sätt känner sig utanför; av etniska, religiösa eller politiska skäl.
Vi har också sett exempel på korruption, såväl som fysiska trakasserier som medel för påverkan. Trakasserier har även drabbat diplomater och journalister från väst, både i och utanför Ryssland.
Sammantaget blir det ett brokigt brus, men där den gemensamma nämnaren är att sudda ut gränser för normalitet, sanning och osanning, rätt och fel. Men det är inte bara Ryssland som vill påverka Sverige. Efter Ryssland kommer terrorsekten IS/Daesh och dess radikala islamistiska systergrupperingar. På tredje plats Kina som använder sin ekonomiska makt för att påverka våra beslutsfattare. Sedan har vi länder med intressen av sina diasporer i Sverige; som Turkiet, Iran och Eritrea.
Hur det ser ut i framtiden och vilka som vill påverka oss och varför, kan vi bara sia om.