Yrsa Grüne Natofrågan fortsatt känslig i Finland - I morgon är det 100 år sedan Finland blev självständigt. Frilansjournalisten Yrsa Grüne skriver om hur landets moderna historia än i dag påverkar debatten om ett eventuellt finsk Natomedlemskap.
Finland inledde firandet av sin 100-års självständighet den 6 december med en festsession i riksdagen i dag klockan tolv. Bland gästerna sågs de tidigare presidenterna Tarja Halonen, Martti Ahtisaari samt den i år avlidne Mauno Koivistos änka, fru Telllervo Koivisto, diplomatkåren, de tidigare statsministrarna, ledningen för försvaret och representanter för kyrkosamfunden. Festsessionen avslutades med ett trefaldigt leve för fosterlandet.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Finländarna föredrar kontinuitet. Två tredjedelar av finländarna är nöjda med utrikespolitiken och det är främst president Sauli Niinistö som ses som garant för den. När republiken Finland den 6 december passerar 100-års strecket är kulmen på firandet nådd. Bakom sig lämnar man - förhoppningsvis - ett blickande tillbaka i tiden som har fått många att försiktigt fråga om man inte borde fokusera lite mer på de kommande hundra åren i stället.
"Kommer man med kritik mot hur utrikespolitiken har skötts får man nog förbereda sig på att e-postlådan översvämmas av arga mejl där avsändarna uppmanar en att koncentrera sig på sin egen agenda och inte kritisera andra kandidater", sade förre statsministern Matti Vanhanen som är en av de kandidater som utmanar sittande president Sauli Niinistö inför presidentvalet 2018.
Niinistö, som vill fortsätta i ytterligare sex år, är enligt opinionsundersökningarna klar förhandsfavorit. Egentligen handlar det bara om han lyckas få tillräckligt med röster redan i den första omgången som hålls den 28 januari. Men även om det blir en andra omgång i februari kommer han att vinna överlägset, oberoende av vem hans motkandidat är.
Det är ändå viktigt att minnas hur det var när Niinistös företrädare Tarja Halonen sökte en andra period. Också då gav opinionsundersökningarna den sittande presidenten en överlägsen seger. Men skillnaden mellan henne och motkandidaten i andra omgången, Sauli Niinistö, var betydligt mindre än man hade väntat, trots att Halonens seger var klar.
Men det är precis som Vanhanen sade: kritik mot Sauli Niinistös utrikespolitiska linje ses inte med blida ögon, så populär är han. "Det måste ju bero på att Niinistö har gjort en hel del saker på rätt sätt", sade Laura Huhtasaari, Sannfinländarnas presidentkandidat.
Det största spänningsmomentet inför 2018 gäller egentligen frågan om veteranpolitikern Paavo Väyrynen lyckas samla ihop den namnlista med 20 000 namn före den 12 december som behövs för att också han ska kunna kandidera.
I debatterna mellan kandidaterna är det Svenska folkpartiets Nils Torvalds som sticker ut mest. EU-parlamentarikern Torvalds, som har en bakgrund på yttersta vänsterkanten, är nu den som öppet tar ställning för ett finländskt Natomedlemskap.
Men enligt Planeringskommissionen för försvarsinformation, PFI, har stödet för ett Natomedlemskap minskat bland finländarna. I fjol stödde 25 procent av finländarna en anslutning till Nato, i år var andelen något lägre, 22 procent i PFI:s senaste opinionsundersökning som presenterades i slutet av november. Störst, hela 30 procent, var stödet 2014 - efter Rysslands olagliga annektering av Krim.
Bland presidentkandidaterna är Torvalds ensam men om man breddar perspektivet är han det ingalunda. Finlands förre Moskvaambassadör, Hannu Himanen, som avslutade sitt uppdrag i augusti, gav i oktober ut en bok, Länttä ja itää. Suomi ja geopolitiikan paluu (Väst och öst. Finland och geopolitikens återkomst) där också han tar ställning för ett finländskt Natomedlemskap.
Tidigare har bland annat president Martti Ahtisaari flaggat för ett Finland i Nato. Också tidigare ministrar, till exempel Alexander Stubb, som innehaft utrikes-, utrikeshandels- och statsministerportföljerna samt förre försvarsministern Carl Haglund har haft en positiv inställning till Nato.
Motståndet har också flera kända namn, bland annat förre utrikesministern Erkki Tuomioja upprepar sina argument för ett nej i boken Vakaus vaakalaudalla (Stabiliteten i vågskålen) som likaså gavs ut nyligen.
Siffrorna i sig kan tydas på olika sätt. Ett minskat stöd för Nato kan handla om rädslan för att Ryssland skulle reagera med konkreta åtgärder ifall Finland skulle gå med i Nato. Andra tolkar det minskade stödet som att Finland vill satsa på det militära samarbetet inom EU och det nordiska försvarssamarbetet.
Motståndarna till Nato gör också sitt bästa för att argumentera för att Nato helt enkelt inte skulle klara av att försvara Finland. Mycket av diskussionen handlar om just detta: Ryssland och Nato:s förmåga. Därför stampar diskussionen ofta på stället eller urartar till en kamp mellan två ytterlighetspositioner.
Himanen säger i sin bok att han alltid har betraktat geopolitiken som viktig. Så tänker finländarna över lag. Med Ryssland som granne och med minnet av två bittra krig mot en mäktig fiende kan man säga att såren kanske är läkta men ärren består.
Stödet för den allmänna värnplikten är hög, 81 procent, enligt PFI. Hela 72 procent anser också att Finland ska försvaras med vapenmakt även om utgången är osäker. Militära övningar är en del av vardagen. Nyligen avslutades en stor krigsövning i södra Finland, där enheter ur alla vapenslag deltog.
"Målet är att utveckla beredskapen och prestationsförmågan", sade överste Kari Nisula när han för fastighetsägare i Svartå i Nyland redogjorde vad 8. 634 soldater hade gjort i Svartå under några dagars lopp.
Under de kommande åren är det två konkreta frågor som Finland kan tvingas ta ställning till. Den första lyder: vad gör Finland om Sverige beslutar att ansöka om Natomedlemskap? Den frågan har ställts två gånger tidigare av PFI, senast 2016. Drygt 30 procent ansåg att Finland i så fall också borde gå med. Den åsikten företräddes också i den Natorapport som regeringen lät göra i fjol.
Att stödet inte är högre tyder ändå på en rätt stor osäkerhet. En osäkerhet som i sista hand bara gagnar Ryssland som ogillar alla former av västliga allianser.
Den andra frågan gäller om det ska ordnas en folkomröstning om Natomedlemskap eller inte. President Niinistö stöder tanken på en folkomröstning, ambassadör Himanen och EU-parlamentarikern Torvalds motsätter sig den. Himanen och Torvalds ser fråga som alltför viktig för att politikerna ska kunna vältra över ansvaret på folket. Dessutom ser Himanen en fara i att en folkomröstning skulle locka utomstående makter att försöka forma opinionerna i någon riktning.
Himanen har säkert rätt. Ryssland vill inte se ett Finland i Nato och skulle knappast dra sig för att försöka påverka resultatet av folkomröstning.
Det hundraåriga Finlands framtid innehåller därmed utmaningar som inte kan tacklas enbart med exempel från historien.
YRSA GRÜNE är frilansjournalist och tidigare utrikes- och säkerhetspolitisk kommentator i Hufvudstadsbladet i Helsingfors.