Ett möte med det förflutna - Vad gör man när ens barn börjar ställa frågor om det förflutna och om det som varit är en plats dit man inte själv vill återvända? Det var sådana funderingar som ledde till att Goran Kapetanovics "Min faster i Sarajevo" började ta form.
- Den här filmen handlar om vilket arv man ska förmedla. Vad ska man berätta, och hur mycket kan man berätta för sina barn om sin bakgrund överhuvudtaget? säger regissören.
I centrum för filmen står Zlatan (Milan Dragisic), en medelålders man som efter flykten från Bosnien på 90-talet byggt upp ett nytt liv i Skåne. Där jobbar han som städare på ett medicinskt labb. En dag överraskar dottern Anja (Julia Ragnarsson) honom med två flygbiljetter till Sarajevo - en stad som Zlatan aldrig har återvänt till. Hon tror att han ska bli glad över möjligheten att åka tillbaka, men för Zlatan utlöser resan en känslomässig kris.
Även om berättelsen i "Min faster i Sarajevo" tar sin utgångspunkt i ett krigstrauma, är temat universellt, menar Kapetanovic.
- Det är inte specifikt en historia som bara kan förstås när det gäller att komma från en bakgrund med krig. Det handlar om att återvända till platser som man kanske inte vill komma tillbaka till, men tvingas konfronteras med på ett eller annat sätt.
Kapetanovic lämnade själv Bosnien 1992 i sista stund innan kriget bröt ut
Hur ser du att din egen flykt påverkat ditt filmskapande?
- Om man är så pass ung som jag var när det hände, så har man ett behov att dela det här med någon, och att rannsaka sig själv och hitta ett sätt att bearbeta det på.
- Min flykt har påverkat mig att berätta historier som är viktiga för mig, för att min generation eller mina barn inte ska behöva uppleva det här igen.
Men "Min faster i Sarajevo" är ingen rakt igenom svart historia. Tvärtom innehåller den en del humor, som när Zlatan ska träffa sin faster och i stället möts av en helt främmande, om än snarlik, kvinna - som dock spelar rollen som fastern med bravur.
- Mina filmer är ett sätt för mig att bearbeta min egen sorg. Men det handlar också om att hitta komiska situationer i det hela och skildra den absurditet som livet är, säger Goran Kapetanovic.