Ge mig kungen på Gustav och donnan som drottning - Jag läste Jan Svärds inlägg med förslag till ett kringgående av regeln i Malmö om att inte resa statyer över levande personer. Det finns ju ändå redan ett minnesmärke i staden till Zlatans ära - det målade garvet i gång- och cykeltunneln till Rosengård. Det är ingen staty. Men vad är den principiella skillnaden?
Jan Swärd nämner skulpturen "Det svenska tungsinnet" som föreställer en gråtande Gösta Ekman - den levande - som ett undantag på temat statyer över levande personer. Jag är enig med honom. Det skulle kunna tillämpas även beträffande Zlatan.
Det gäller då att först hitta ett fenomen som på bästa sätt kan gestaltas av Zlatan. Jan Swärd nämner några förslag på temat bollsnille. Apropå levande fotbollsstjärnor har Helsingborg, ärkerivalen, rest en staty över Henke Larsson. Ska vi vara sämre, va?
För egen del tycker jag att mannen som har gett upphov till franskans ord zlataner, som betyder att vara kaxig, vore utmärkt som symbol för vår kollektiva kaxiga avaddå-attityd.
Gamle jazzkompisen Jacques Werup beskrev den målande i "Hemstaden" med vännen och indiankännaren Lars Persson som aktör i en livsfarlig situation i Amazonas. Sydsvenskan gav ut en mycket rolig bok på temat. Per Svensson skrev en bok med titeln "Malmö - världens svenskaste stad". Att Björn Ranelid är uppväxt i Malmö är det svårt att missta sig på. Jan Malmsjös gestaltning av "Danskdödaren" i TV-serien "NP Möller" var ju i högsta grad malmöitisk.
Att några av Sveriges högsta byggnader - pylonerna på Öresundsbron, Turning Torso och Kronprinsen - finns i Malmö är inte ägnat att förvåna någon. Kockums kontorsbyggnad "Tappen" var förstås Sveriges första "skyskrapa". Bygget av Emporia tvingade stockholmarna att bygga Mall of Scandinavia ännu större. Och var hör den allsvenska "bocklan" himma? Är någon okunnig om det? Men framförallt är det den folkliga och inte så lite självironiska avaddå-kaxigheten som är Malmös signum. Jacques hade näsa för sånt.
"Den malmöitiska kaxigheten" är sålunda ett välgrundat motiv för en välplacerad skulptur i Malmö. Det är dags för Malmöpolitikerna att zlatanera med den malmöitiska humorn i sinnet som också är Zlatans. Men det finns förstås något stolpskott som är emot?
Var ska den stå? Vi har redan en svensk kung på Stortorget. Då kan vi väl ha den andre, Malmös egen, på Gustav? Är man inte rojalist är man väl inte sämre än att man kan göra ett undantag.
Det är snart dags för en kvinna också. 2020 passeras femårsnormen för Anita Ekberg. Varför inte en staty på Drottningtorget?
Det finns givetvis andra förtjänta kandidater icke att förglömma, men vem då?