Sensationellt en av de största kvalbragderna någonsin - Sverige är klart för fotbolls-VM i Ryssland nästa år efter en bragdartad insats mot Italien. 0-0 på San Siro räckte för att ta biljetten som är värd 100 miljoner - och kanske ett bragdguld?
"Vi ska till VM och det ska inte ni", skanderade den svenska klacken högst upp på ena kortsidan efter slutsignalen.
En kommentar belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
De italienska fansen gapade, skakade på sina huvuden och gick hem.
De kunde inte förstå att Sverige, utan Zlatan Ibrahimovic, snuvat dem på platsen till festen i Ryssland nästa år.
Italien, som inte missat VM sedan 1958, är utanför. Sverige, som inte varit med sedan 2006, får åka österut i sommar.
Jag slets mellan hopp och förtvivlan matchen igenom. Det skulle ju inte kunna gå. Eller kunde det verkligen det?
Italien pressade matchen igenom för ett mål som åtminstone skulle ge förlängning, men det svenska kollektivet vet inte ner sig, utan svarade för en bragdartad kämpainsats, från målvakten Robin Olsen, via lagkaptenen Andreas Granqvist, till varenda ledare vid sidan av planen.
Det är bragdguldstämpel över det här laget. Utan tvekan. I statuterna står att bragdens värde ska förhöjas om den tas i ett svårt och vanskligt läge - och ett svårare och vanskligare läge än att slå ut Italien i playoff är svårt att finna.
Visst, Sverige har inte vunnit medalj, det är långtifrån samma sportsliga prestation som VM-laget 1994 svarade för (brons i USA), men sättet som Blågult tagit sig till VM på är närmast osannolikt.
Det är ju ett lag med spelare som mestadels nöter bänk, spelar i ligor i långtbortistan eller varit ratade tidigare.
Men Janne Andersson har fått truppen - och det gäller oavsett vilka som är med - att svetsas samman till en grupp där ingenting är omöjligt.
0-0 räckte för att ta biljetten till Ryssland. Mamma Mia!
Att säga att första halvlek var händelserik är att ljuga en smula. Första 45 minuterna var nämligen mer än så. A-l-l-t hände - utom att det blev mål.
Sverige blev blåsta på två straffar, efter hands på italienska spelare inne i straffområdet. Samtidigt skulle nog Italien ha haft straff när Ludwig Augustinsson kom fel i duell med Marco Parolo.
I 16:e minuten tvingades Sverige till ett byte då Jakob Johansson landade olyckligt och vred knäet till synes mycket illa och bars ut på bår. In med Gustav Svensson i stället.
Efter en lovande svensk inledning tog Italien över alltmer och pressade konstant. De tog sig fram på kanterna, varierade med instick centralt, men varje gång det såg ut att bli mål dök en svensk försvarare - framför allt Andreas Granqvist - upp som räddande ängel.
Han rensade, vann närkamper och hann även ifatt bollen när den vid ett tillfälle rullade mot det övergivna svenska målet. "Granen" symboliserade den svenska urkraften och kämpaglöden bättre än någon annan.
Varningarna duggade tätt, två vardera, och det var irriterat. Men trots italienarnas stora bollinnehav och 11-2 i avslut agerade de svenska spelarna lugnt när de vann bollen och försökte spela sig ur situationerna eller vinna frisparkar för att coola ner tempot.
Italien var mycket nära mål direkt efter pausvilan när Alessandro Florenzi skött på volley och bollen skruvade sig precis utanför Robin Olsens vänstra stolpe. Strax därefter bytte Janne Andersson in Isaac Kiese Thelin i stället för Ola Toivonen.
Blågult pressades tillbaka men tiden rann iväg för Italien som saknade skärpan i avsluten.
Att Sverige skulle ta sig till VM efter att först ha kommit före Nederländerna i gruppen och sedan slå ut Italien i playoff är en av den största kvalbragderna ett svenskt landslag svarat för.
Om tre veckor samlas Svenska Dagbladets bragdjury för att utse årets medaljör och Janne Anderssons landslag kommer naturligtvis att vara en het kandidat, i konkurrens med bland andra Sarah Sjöström, Peder Fredricson, Tove Alexandersson, Anna Nordqvist, Badou Jack, Tre Kronor och Victor Öhling Norberg.
När Janne Andersson tog över efter Erik Hamrén som förbundskapten efter misslyckandet i EM i fjol var det med ett lag utan spelare som Zlatan Ibrahimovic, Andreas Isaksson och Kim Källström.
Det Janne Andersson och hans stab har gjort med det här landslaget är sensationellt. Man har byggt ett kollektiv, där ingen spelare är större än laget. Alla ger allt för varandra och glädjen när slutsignalen gick kändes hela vägen längst upp på San Siros läktare.
Bragdguld? Den 5 december vet vi.