Zlatan på podiet och mörka moln - Ändå rätt mäktigt att kliva in på enorma Stade de France. I maj för tio år sedan var jag här senast och såg en viss Henrik Larsson hoppa in och bidra till att frälsa Barcelona i Champions League-finalen. Två Larsson-assists räckte till 2-1-segern. På andra sidan stred Freddie Ljungberg som ett djur när Arsenal tvingades spela med tio spelare efter att målvakten Jens Lehmann fått rött kort. Av de tre så kallade Superswedes återstår i landslaget endast Zlatan Ibrahimovic. Han ställer inte ofta upp och pratar dagen före stora matcher, men "hemma" i Paris valde han att framträda och det är klart att det finns ett starkt symbolvärde i detta. Det här är min stad, följ mig så blir det bra. Vad han sa ord för ord kan läsa om i en annan artikel. Jag tycker ju det ska bli kul.
Jag vill verkligen tro och intala mig det. Men man kan inte blunda för det som sker på gator och torg i Marseille, Nice (dit vi snart ska), Paris. . . På väg ut till arenan i dag överföll PSG-ultras turkiska fans. Och det handlar inte längre OM det inträffar igen, utan var?Uefa har hotat med att utesluta England och Ryssland. Kommer hotet att verkställas? Vad händer om Uefa sätts under extremt tryck av yttre omständigheter, exempelvis andra förbund? Och i England drar Brexit-sidan (uträde ur EU) ifrån. Marseillekravallerna avgör inte valet, men att det påverkar en del tveksamma väljare och kanske väcker fler soffliggare är ingen vågad slutsats.
En dag, och en timme i taget. Nu ska jag försöka hitta tillbaka till EM-peppen.