Grattis, Finland här är hundra år av sportbragder - Pertti Karppinen kommer till Los Angeles 1984 med guld i singelsculler från både Montreal 1976 och Moskva 1980. Till rivalen Peter-Michael Kolbes stora förtret. I finalen går västtysken ut stenhårt, men Pertti Karppinen behåller lugnet, ökar efter hand, och ror hem sitt tredje raka OS-guld.
Säsongen 1992-93 fick världen på allvar lära känna "The Finnish Flash". Under sin rookiesäsong i NHL gör Teemu Selänne smått obegripliga 76 mål och totalt 132 poäng på 84 matcher - ett rekord som lär stå sig i. . . ja, troligen för alltid. Teemu Selänne är inskriven i historieböckerna som en hockeyns allra största.
Inför OS 1984 var längdåkaren Marja-Liisa Hämäläinen ifrågasatt, det sades att hon inte höll i de stora mästerskapen. I Sarajevo visade hon att det där var struntprat. Marja-Liisa Hämäläinen tog guld på 5 km, 10 km och 20 km samt knep ett stafettbrons i bara farten.
I Calgary 1988 och Lillehammer 1994 plockade hon på sig ytterligare tre OS-medaljer (samtliga brons) - då med efternamnet Kirvesniemi. Marja-Liisa Hämäläinen/Kirvesniemi är Finlands mest framgångsrika längdskidåkare och bästa OS-deltagare på damsidan.
Backhopparen Matti Nykänen kom till OS 1988 med guld och silver från OS i Sarajevo fyra år tidigare. Och han levde upp till alla förväntningarna som fanns, minst sagt. Matti Nykänen flög hem inte mindre än tre OS-guld i Calgary. Än idag är han den mest segerrike backhopparen genom alla tider.
När Sverige och Finland möts i VM-final i maj 1995 var det upplagt för hemmafest. Sverige vann OS-guld året innan och Finland var titellöst. Men Lejonen visade inga nerver. Ville Peltonen - som tillsammans med Saku Koivu och Jere Lehtinen bildade den fruktade Knatte-Fnatte-Tjatte-kedjan - gjorde hattrick och Finland fick fira sitt första VM-guld någonsin till tonerna av Nick Borgens svenska VM-låt "Den glider in", en låt de snodde och gjorde till sin egen.
På två säsonger i Champions League spelade Jari Litmanen två finaler och gjorde sammanlagt femton mål. Svårslaget. 1994-95 ledde han Ajax till seger i CL efter finalseger mot Milan. Säsongen därpå gjorde Jari Litmanen mål i finalen, men Ajax föll på straffar mot Juventus. Jari Litmanens karriär tog honom sedan vidare till Barcelona, Liverpool och så småningom även allsvenskan och Malmö FF.
Svenskar må förknippa OS i München 1972 med Ulrika Knapes framgångar i hopptornet. Men i Finland är det Lasse Viréns dominans i löpgrenarna som skiner starkast. I finalen 10 000 meter föll Virén, men reste sig, sprang ikapp och förbi konkurrenterna på världsrekordtid. I finalen på 5 000 blev det också guld och världsrekord. I OS 1976 upprepade Lasse Virén bedriften genom att på nytt ta dubbla guld. Både 1972 och 1976 utnämndes han till världens bäste idrottare. Efter karriären har Lasse Virén satsat på politiken och suttit i den finska riksdagen.
Med facklan i sin högra hand stod Paavo Nurmi på Olympiastadion vid invigningen av OS i Helsingfors 1952. Den finske legendaren hade på tre olympiska spel - 1920 i Antwerpen, 1924 i Paris, 1928 i Amsterdam - samlat på sig sanslösa nio guld och tre silver i diverse löpgrenar. Självklart skulle han, Finlands störste genom alla tider, tända den olympiska elden. OS blev en stor nationell boost för ett Finland som plågats i Andra världskriget bara några år tidigare. Paavo Nurmi dog 1973 och står idag staty utanför Olympiastadion.
Ingen kvinna i Norden hade vunnit ett OS-guld i friidrott inför Atlanta 1996. Den förbannelsen bröt Heli Rantanen. I första kastet i finalen slog hon till med 67,94 - vilket räckte till guld med två meters marginal. "Det var samtidigt fantastiskt och chockerande att märka hur överlägsen jag var. Jag tänkte "kan det här vara sant?" - det kändes ju så enkelt", sa hon till Yle Sporten efteråt.
1998 handlade allt om Mika Häkkinen, McLaren, och Michael Schumacher, Ferrari, i formel 1-världen. Finländaren vann den näst sista deltävling i Luxemburg och hade fördel inför avgörandet på Suzukabanan i säsongens avslutande GP-tävling. Mika Häkkinen höll för trycket och vann världsmästerskapet, en titel han försvarade året därpå.