Stöddigt namn, stöddigt pris men oj, vilken bil - Vi har kört vilse uppe i bergen, trots navigatorn. Lätt gjort med en bil som går fortare än tanken. Och nu har vi ont om tid tillbaka till Maranello och Ferraris testbana Fiorano. Missar vi vår slot-tid blir det ingen bankörning.
Ferrari 812 Superfast. Pris från 3 miljoner. Stöddigt namn. Stöddigt pris. Men oj, vilken bil!
De smala bergsvägarna rätar ut sig, ersätts med lite större landsvägar, Strada Provinciale 3, ett par mil kvar. Kommer ikapp en bil som inte har lika bråttom. Omkörningsförbud på bron över Rio Tore, men bra sikt. Jag drar vänster växelpaddel mot mig, dubbelkopplingslådan växlar ner tre steg på mindre än en sekund. Gasen i botten, V12:an ylar när motorvarvet stiger mot rödmarkeringen vid 8 900 varv. Drar åt mig höger paddel. Förbi i en blink.
Nu är hastigheten nära två hundra. Från hundra kilometer i timmen till två hundra tar det under fem sekunder. Då ser jag två carabinieri vid vägkanten.
En pratar redan med en familjefar i en Fiat Tipo. Den andre tittar stint på mig och trummar med polisspaden mot vänster arm. Våra blickar möts.
Han kanske missade omkörningen. Men ylandet från V12:an har han inte missat. Eller den effektiva inbromsningen. Jag lyfter ena handen och hälsar. Han rör inte en min. Låter mig passera.
Ferrari går fort. Och får köra fort. Det tycker gamla tanter. Cyklister. Bönder i sina fyrhjulsdrivna Fiat Panda. Ferrari inte bara får köra fort. Ferrari ska köra fort. Och det ska yla om V12:an. Vad är det annars för mening för gubbarna i byn att sitta på en bänk och titta ut över trafiken?
Det är snart fem år sedan jag körde Ferrari F12 Berlinetta (läs testet på nätet). Men tiden går. Ersättaren är här och har fått modellnamnet 812 Superfast. Och 800 hästkrafter. Varför, frågar jag presschefen Joanne Marshall.
- För att vi kan. Och för att vi vill. Våra chassin klarar av det.
För två år sedan körde jag Ferrari 488 på ungefär samma vägar (det testet finns också på nätet). Den bästa supersportbil jag någonsin kört. Så nära formel 1 man kan komma på allmän väg. Mittmonterad V8 bakom sätet. 670 hk, 0-100 på tre sekunder men framförallt ett alldeles makalöst chassi och den bästa styrning jag varit med om.
Men det är Ferraris bilar med V12-motor fram som är den riktiga grejen. Bilar att köra långt, och komma fram utvilad med. Lite mer avslappnad attityd. Mer komfortabelt. Och med ett anständigt bagageutrymme.
Motorn i 812 Superfast har kvar blocket från föregångaren. Allt annat är nytt. Effekten är höjd med 60 hk till 800. Förbrukningen har minskat en aning. Vridmomentet är också bättre, och når sitt max vid lite högre varvtal. Den sjustegade dubbelkopplingslådan har blivit ännu snabbare.
Och elektroniken, där Ferrari är odiskutabla mästare har också utvecklats. Många tillverkare påstår att de tar erfarenheter från racing och för över det till sina produktionsbilar. Ofta struntsnack. Hos Ferrari är det på riktigt.
Ferraris antispinn- och antisladdsystem saknar motstycke. Jag kan välja fem lägen med Manettinon, det lilla röda vredet på ratten. Vått, sport, rejs, nästan allt och absolut allt urkopplat. Inget trams med att leta i pekskärmens menysystem (det finns ingen pekskärm!). Vem kan köra bil och trycka på en skärm samtidigt?
Min kollega Fredrik och jag svänger in till en vägkrog. Vi börjar med lite korvar och skinka. Sedan en god pasta. Då kommer regnet. Himlen är svart. Bara upplyst då och då av kraftiga blixtar.
När vi kör vidare kan vi prova antispinn-elektroniken. Klarar systemet vätan när vi ställer Manettinon på "vått"?
Full gas. 800 hästkrafter. Och inget hjulspinn! Antisladdlampan blinkar till någon gång, men själva kan vi inte uppfatta att hjulen tappar greppet. Makalöst.
Sen tar vi de krokigaste och smalaste vägarna tillbaka till Maranello. Med mer skymda kurvor och krön än raksträckor. Med hisnande stup på ena sidan. Men utan räcke.
Det går fort. Framhjulen tappar greppet någon gång. Och det trots att Ferrari gått upp i däckdimension fram. Chassit är mer välbalanserat än tidigare och då kan fram- och bakhjul ha nästan samma storlek.
Paddlarna som är rejält tilltagna sitter som alltid hos Ferrari i rattstången. De är lockande att använda även om dubbelkopplingslådan fungerar perfekt på egen hand. Ibland skrattar vi hysteriskt. Ibland är vi bara sammanbitna. Hur är det ens möjligt? Så snabb. Så lättkörd.
Jag kör fel igen. Manettinon är vriden till värstingläget: Varken hängslen eller bälte. Jag gör en u-sväng och full gas, drar åt mig höger paddel varje gång alla dioderna på ratten är tända vid 8 900 varv. Bakhjulen greppar makalöst, igen. Bara aningen hjulspinn på den nu torra asfalten. Vi förlorade tio sekunder. Navigatorn tror fortfarande att vi ska hinna till Fiorano i tid. Och det gör vi. Nu byter vi bil. Inte för att den bil vi kört hela dagen inte skulle duga på banan, utan för att bankörningen sliter och man vill inte byta bromsar och däck på alla testbilarna.
Först en kort raksträcka efter depån. Men tillräckligt lång för att en Ferrari ska få så mycket fart att högerkurvan blir för svår. Sedan en höger till, full gas ut mot nästa kurvkombination, en skarp höger igen, skymt krön, full fart i blindo.
Vi får fyra varv. Det kan låta snålt. Men för en otränad man i sina bästa år är det nog. I synnerhet som regnet drar in över Maranello och fuktar banans asfalt inför det avslutande varvet. Jag vrider Manettinon till "regn". Känns bäst så.
Grundpris: 2,9 milj kr.
Förbrukning: 15 liter/ 100 km.
Motor: V12, direktinsprutad bensin (utan turbo), 6,5 liter, 800 hk vid 8 500 varv/minut, vridmoment 718 Nm vid 7 000 varv/minut.
Kraftöverföring: 7-stegad dubbelkopplingslåda, bakhjulsdrift.
Tjänstevikt: 1 630 kg. Vikt fram/bak: 47/53.
Hjul: Fram, 245/35 20, bak 315/35 20.
Längd/bredd/höjd: 466/197/128 cm.
Toppfart: 340 km/tim.
0-100 km/tim: 2,9 s.
0-200 km/tim: 7,9 s
V12-motor som gör allt rätt. Den ylar som en formel 1 när den närmar sig max varvtal vid 8 900 varv/minut. Det är äkta ljud, inget som alstras i högtalaranläggningen. Och den svarar direkt på gaspådrag, ingen turbo och ingen tvekan.
Dyr att köpa. Dyr service, dyr försäkring, törstig när man trampar på gasen. Högt däckkonto. Men bra för en supersportbil. Har bilvärldens bästa andrahandsvärde. Den som tänker köra 3 000 mil om året kan ju framstå som en miljöbuse, men de flesta Ferrari körs betydligt kortare sträckor. Då är miljöpåverkan inte så stor.
812 Superfast gör det du vill, superfort. Och utan att ställa till det för dig. Chassit är troligen världens bästa. Antisladdelektroniken är definitivt världens bästa. Vrid Manettinon på ratten till önskat läge och bilen gör det den ska. Du kör ifrån alla andra, det går inte att göra fel.
Antisladdsystemet och chassit är nog bäst i klassen. Bromsarna är grymma. Men aktiva hjälpmedel saknas. Bromsa får du göra själv. Du måste vrida på huvudet för att se om det ligger en bil i filen intill. Och 812 Superfast kör inte själv. Försöker inte ens vrida på ratten åt dig.
Vill man ha riktigt oanständigt roligt bakom ratten, ja, då finns det kanske någon bil som är bättre. Som nästan formel 1-mittmotorbilen Ferrari 488 GTB. Men om man gillar V12-motorns ylande, vill komma före grannen från rödljuset och vill ha lite mer komfort. Och lite mer plats för matkassarna. Och framför allt har ytterligare en miljon över till bilköpet. Ja, då blir det inte bättre än såhär. Så vad väntar du på?
Aston Martin DB11. Från 2 milj kr. 608 hk. Ca 290 g/km.
Audi R8 V10 Plus. Från 1,8 milj kr. 610 hk. 287 g/km.