Träningslandskampen kan ge ett obehagligt svar - Hur många skador och hur mycket bänknötande klarar Janne Anderssons landslag utan att tappa i slagstyrka? Lördagens match mot Chile kan ge ett obehagligt svar.
Den 18 juni inleds det svenska VM-äventyret i Ryssland med match mot Sydkorea. Sedan följer Tyskland (23 juni) och Mexiko (27 juni).
Detta är en personligt skriven text. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
De dubbla träningslandskamperna mot Chile, på Friends i morgon kväll, och borta mot Rumänien, på tisdag, är väldigt viktiga i förberedelserna inför VM.
Det har gått drygt fyra månader sedan Italien slogs ut i playoff efter två svenska bragdmatcher och allvaret i Ryssland närmar sig i rask takt.
Förutom matcherna de kommande dagarna har landslaget ytterligare två matcher före premiären mot Sydkorea; Danmark på Friends 2 juni och Peru på Ullevi 9 juni.
Det gäller för spelare och ledare att verkligen ta tillvara på varje tillfälle nu att slipa på både grunder och detaljer.
Farhågorna som fanns efter misslyckandet i EM 2016 när Zlatan Ibrahimovic, Kim Källström och Andreas Isaksson tackade för sig, att landslaget skulle tappa i intresse, har kommit på skam ordentligt.
De första kvalmatcherna på hösten efter EM drog långt ifrån fullt hus på Friends. Mötet med Bulgarien lockade exempelvis bara 21 777 och även kvalpremiären mot Nederländerna var långtifrån slutsåld (36 128 åskådare).
I kväll, en träningslandskamp mot Chile, är det utsålt för fjärde gången i rad på Friends. Landslaget engagerar. Främst tack vare framgångarna, givetvis, men också för sättet som man uppträder tillsammans.
Janne Andersson har sedan han tog över efter EM 2016 format ett l-a-g där alla jobbar hårt för kollektivet och där ingen är större än någon annan.
Jag har gång på gång imponerats av att det inte verkar spela någon roll vem som spelar eller inte. De som kommer in vet precis vad som gäller - framför allt i det defensiva arbetet - och därför står inte laget och faller med en, två eller ens tre spelare.
Men det finns en smärtgräns.
Och frågan är var den är.
Formkurvan pekar inte direkt uppåt om man ser till spelare för spelare. Många av dem har dåligt med speltid i sina respektive klubbar och andra är skadade.
Målvakten Robin Olsens frånvaro oroar inför VM. Likaså Albin Ekdals ständiga skadebekymmer. Båda behövs i Ryssland. Oroande är också den knappa speltid som centrala spelare som Victor Nilsson Lindelöf och Ola Toivonen fått under vintern. Glädjande är ändå att Emil Forsberg är tillbaka efter sitt tre månader långa skadeuppehåll. Han är en spelare som kan göra skillnad när allt ställs på sin spets.
Lördagens match blir en riktigt bra värdemätare. Chile missade överraskande VM-slutspelet, men är regerande sydamerikanska mästare (Copa América) och kom tvåa i Confederation Cup i fjol, efter finalförlust mot Tyskland.
I VM ställs Sverige mot Mexiko i sista gruppspelsmatchen och Chile är ett liknande motstånd.
Även om Sverige är obesegrat på hemmaplan sedan Janne Andersson tillträdde och har slagit nationer som Frankrike och Italien på Friends väntar jag mig en mycket svår match mot Chiles kvicka, snabba och aggressiva spelare. Jag är rädd att den typen av motstånd passar Sverige väldigt illa, men det är upp till Blågult att bevisa motsatsen.
Janne Andersson klargjorde på presskonferensen att han inte kommer att göra många byten, utan att merparten av de övriga spelarna i truppen i stället får starta mot Rumänien på tisdag.