Enprocentsförsvaret - Från att ha varit en av de ministrar som åtnjuter högst förtroende i väljarkåren, har försvarsminister Peter Hultqvist fått se sina siffror sjunka kraftigt, enligt Aftonbladet/Inizios mätning (2/1). Hultqvist backar mest av alla - från 3,1 till 2,6 på en femgradig skala. "Det är svårförklarligt. Hultqvist svajar sällan och hans trygga dalmål är en extra tillång på jobbet" kommenterar Aftonbladets Lena Mellin. Men för den som följt försvarsdebatten är det knappast svårförklarligt; inte ens trevligt dalmål hjälper när ministerns löften ekar ihåligt.
"Ihålig" är nämligen den bästa beskrivningen av det svenska försvarsbudgeten. Av de 16 miljarder över fyra år som enligt Försvarsmaktens bedömning behövdes för att kunna uppfylla försvarsberedningens målsättningar, blev det bara 8,5 miljarder över fem år. Sverige lägger i dagsläget en procent av BNP på försvaret, vilket kan jämföras med i snitt 2,7 procent under åttiotalet. Om inte extra resurser skjuts till kommer försvarsbudgeten att sjunka under enprocentsstrecket år 2020.
Trots att Peter Hultqvist har lovat mer resurser till den så kallade basplattan - det vill säga stapelvaror såsom uniformer, lastbilar, handeldvapen - larmar förbanden om att det råder brist på hjälmdok och kängor. Som ledarsidan tidigare rapporterat består försvaret i dagsläget av sju ytstridsfartyg, fyra ubåtar, 80 Gripen, 24 artilleripjäser, 120 stridsvagnar och två ofullständiga brigader (cirka 10 000 personer), plus ett hemvärn om cirka 22 000 personer (SvD 24/10-16).
Men huvuddelen av förbanden, främst i armén, är inte samövade. Och de kvalificerade materielsystemen (flygplan, fartyg och stridsvagnar) finns aldrig tillgängliga fullt ut på grund av service och reparationer. Vår beredskap är allt annat än god.
Samtidigt har säkerhetsläget i Östersjöområdet närmat sig fryspunkten. Bara det senaste halvåret har Ryssland genomfört oannonserade militärövningar av en skala som visar att målet om att 65 000 soldater ska kunna sättas in inom en radie av 3 000 kilometer med mindre än 72 timmars varsel är realistiskt. Iskanderrobotar, som kan kärnvapenbestyckas, har framflyttats till Kaliningrad, dit även Mig-29 jaktplan har flyttats för första gången sedan kalla kriget.
Och den tillträdande presidenten Donald Trump har förklarat att USA inte kommer att hjälpa allierade som inte betalar för sitt eget försvar. Därmed är sannolikheten försvinnande liten att Sverige, som varken är Natomedlem eller har skött sitt försvar, skulle få hjälp vid en krissituation.
Allt detta vet naturligtvis Peter Hultqvist. Det är ett av skälen till att truppförstärkningen på Gotland skedde redan i augusti och inte nästa år som planerat. Men vi har fortfarande 240 mil kust som ska säkras med sju fartyg och fyra ubåtar. Hur ska det gå till utan budgetförstärkningar?
Kristdemokraterna gick i måndags ut på DN debatt (2/2) med krav på "att medel bör avsättas för akuta behov redan i tilläggsbudgeten för 2017 och att regeringen signalerar utökade anslag 2018 och därefter i samband med vårpropositionen". Därmed bryter alltså KD med försvarsuppgörelsen från 2015. Liberalerna lämnade förhandlingarna redan då, i protest mot att anslagen inte höjdes mer. Nu väntar vi på Moderaterna. Eller står de fast vid den tidigare uttryckta uppfattningen att försvaret är ett särintresse?
Vi kan vara tacksamma över att Försvarsmakten bärs upp av personalen, som är kunnig och mer lojal än vad försvarspolitikerna förtjänar. De måste få en chans att göra sitt jobb. På söndag inleds Folk och försvars rikskonferens i Sälen. Det vore ett lämpligt tillfälle för försvarsministern att ge svar. Om inte beredskapskrediten ska användas nu, så när?