Jösses politiker, ni fortsätter att vara naiva - Rysslands invasion av Ukraina och annektering av Krim 2014 resulterade i politisk självrannsakan på temat "vi har varit naiva". Feltänkta som lade ned det nationella försvaret, kan det också sägas - och för den delen faktaresistenta inför den "vinter" som allt tydligare hade varit på väg.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Och nu är prognosen mer vinter. Tyvärr gäller också fortsatt naivitet.
Under försvarsminister Peter Hultqvist (S) har det tillsatts ett imponerande antal utredningar - detta sagt utan ironi. Floran av utredningar har syftat till att få fram ett bättre kunskapsunderlag, ställa om organisationen och återställa det nationella försvaret. Totalförsvaret som begrepp har gjort comeback.
Samtidigt har den rödgröna regeringen Löfven inte varit beredd att prioritera rikets säkerhet. Oviljan att betala har varit genomgående. Den avspeglades redan i försvarsbeslutet 2015 och nu senast i form av en övergångsbudget utan det tilläggsanslag som Försvarsmakten begärt för att inte behöva skjuta på inköp av materiel, dra ned på utbildningar och ställa in övningar. Kort sagt, för att inte minska den operativa förmågan.
Om M och KD vinner budgetomröstningen får försvaret begärda extra medel. Det löser dock bara en del problem och på kort sikt. Enligt Ekonomistyrningsverkets granskning uppskattas att "det samlade behovet av anslagstillskott för nuvarande och nästa försvarsinriktningsperiod är 88,2 miljarder kronor". I genomsnitt saknas 12 miljarder varje år till 2025.
Slutsatsen är att målen för FB 15 inte kommer att uppfyllas vad gäller anskaffning och vidmakthållande av materiel - och därmed kommer inte heller av detta skäl målen för den operativa förmågan att nås.
Än mer oroande är att Försvarsberedningen av uttalanden att döma arbetar med en målbild som innebär att anslaget 2021-2025 endast ska växa till 1,5 procent av BNP (från cirka 1 procent).
Visst går det att instämma när försvarsutskottets socialdemokratiske ordförande, såväl som dess moderate vice ordförande, säger att man inte ska stirra sig blind på procentsatser. Samtidigt ska man inte vara blind för konsekvenserna av vald anslagsnivå. Om man inte orkar höja anslaget mer än till 1,5 procent riskerar det nya försvarsbeslutet bara bli ett förverkligande av det gamla. Som redan då var otillräckligt.
Det blir i sådana fall återigen en dyster illustration av bakvändheten med särskilda försvarsberedningar. Inriktningsbeslutet bereds i stängda rum, det förhandlas och så presenteras en klappad-och-klar-politik.
Till det som borde vridas och vändas på i en bred offentlig debatt hör att utredningen om FM:s långsiktiga materielbehov från 2018 uppskattade investeringskostnaderna under perioden 2021-2030 till mellan 56 och 168 miljarder kronor - beroende på ambitionsnivå. Som alltså borde diskuteras.
Ser man ännu längre framåt ingår i ÖB:s eget drömscenario en fördubbling av försvarsbudgeten till 115 miljarder kronor år 2035. 2025 borde anslaget uppgå till 75-85 miljarder kronor.
Och vidgar man perspektivet återstår mycket att göra på den civila sidan - inklusive behovet av att skapa samhällssäkerhet för att möta cyberattacker.
Och vidgar man frågan om Sveriges försvar till säkerhetspolitiken är de ökade bilaterala och multilaterala försvarssamarbetena ingen ersättning för ett medlemskap i Nato. I en tid av ansträngd försvarsekonomi skulle medlemskap ge mer pang för pengarna.
Som Micael Bydén har beskrivit Försvarsmaktens uppgift: "Vi försvarar Sverige och landets intressen, vår frihet och rätt att leva som vi själva väljer. " Ja, faktiskt är det allas vår uppgift. Också politikernas.