Ryssland håller Finland i strama tyglar - En ny finsk säkerhetspolitisk rapport varnar för det ökade ryska inflytandet, noterar Yrsa Grüne i Helsingfors.
HELSINGFORS. Ryssland har tydligt uttalat att dess mål är att krympa Finlands säkerhetspolitiska rörelsefrihet och begränsa Finlands fullständiga integration i de västliga strukturerna. Så skriver en grupp forskare i rapporten Rysslands föränderliga roll i Finlands närområden.
Nio forskare vid Finlands utrikespolitiska institut UPI, inklusive dess direktör Teija Tiilikainen, står bakom rapporten. Men utgivare är Statsrådets kansli, vilket ger rapporten en viss politisk tyngd, även om man är noga med att det uttryckligen handlar om forskning. På ett liknande sätt hanterades den Natorapport som Finlands UD gav ut i våras.
Enligt UPI är det inte Rysslands utrikes- och militärpolitiska mål som har ändrats. Däremot har en tydlig förändring inträffat när det gäller de verktyg man tar till för att uppnå dessa mål.
I Finlands regeringsprogram slås det fast att man vill upprätthålla landets rörelsefrihet i beslut som gäller utrikes- och säkerhetspolitiken. Ett uttryck för detta är den så kallade "Nato-optionen" - rätten att ansöka om Natomedlemskap som skrivs in i varje regerings redogörelse. Man har också varit mån om att understryka att Finland är en del av väst - "Finland är inget Ukraina", är en replik som upprepades ofta när Ryssland olagligt annekterade Krim.
UPI påminner om att det finns ett historiskt dilemma: som grannland till Ryssland men numera en del av väst är Finlands rörelsefrihet ingen självklarhet. Det gäller att aktivt hålla fast vid den, annars finns det risk för att den gradvis blir smalare, skriver forskarna.
Enligt uppgifter som kommit fram efter att rapporten publicerades ska det från ryskt håll ha framkastats ett förslag om att Finland, Ukraina, Georgien och Moldavien borde ge en neutralitetsförklaring som ett led i att minska spänningen i området. När sådana ballonger släpps iväg, finns det anledning att fråga sig hur Finland faktiskt uppfattas på vissa håll.
Borde någonting förtydligas, kan man undra.
Den utrikespolitiska ledningen med republikens president Sauli Niinistö i spetsen har gång på gång sagt att Finland står fast vid EU:s linje. Presidentens besök i Ryssland och den ryske presidenten Vladimir Putins besök i Finland strax före Natos toppmöte i Warszawa samt Niinistös utspel om kravet på transponderanvändning för flygplan har ändå väckt debatt och en viss förvirring i samband med Rysslands förslag om förhandlingar mellan vissa utvalda länder, bland dem Finland och Sverige.
Antagligen har det ryska utspelet ökat nervositeten.
Mot den bakgrunden är den färska UPI-rapporten förstås rena dynamiten. För första gången sägs det nämligen nu klart ut att Ryssland tydligare än förr utnyttjar sina strategiska resurser - gas och olja - för att nå sina politiska och strategiska mål. Det handlar alltså inte om marknadslogik utan om geoekonomi och maktpolitik.
Oljepriset är för närvarande lågt men gasledningen Nord Stream 2 är i högsta grad aktuell. Om projektet förverkligas - vilket Finland verkar vara övertygat om - innebär det betydande hål i Ukrainas statskassa på grund av att transfereringsersättningarna från Moskva upphör.
Det betyder i sin tur att Moskvas möjligheter att sätta politisk press på Ukraina ökar, eftersom gasleveranserna till Ukraina kan strypas utan att det drabbar andra länder i Europa, skriver forskarna. Ur EU:s synvinkel är Nord Stream 2 därför en betydande politisk tvistefråga.
Den hetaste frågan i detta geoekonomiska spel är kanske ändå turerna kring det planerade kärnkraftverket i Pyhäjoki. För Ryssland och det hundraprocentigt statsägda Rosatom är detta en klar prioritet. "Efter ett långt förhandlingsskede, inrikespolitiskt olika beslut och efter att man avslöjat att det kroatiska bolaget Migrit Solana Energija var en rysk bulvan har projektet godkänts av både regeringen och riksdagen", skriver forskarna. De påminner också om att börsbolaget Fortum som gick med i bolaget Fennovoima, bolaget bakom Pyhäjokiprojektet, offentligt har medgett att beslutet hade en politisk dimension.
Forskarna understryker att det är viktigt att Finland är tydligt med att den myndighet, strålsäkerhetscentralen Stuk, som ska fatta det slutliga beslutet ska agera utifrån sitt uppdrag och inte utifrån politiska intressen.
Frågan om ett finskt Natomedlemskap behandlades inte i rapporten, eftersom expertrapporten i våras handlade om verkningarna av ett Natomedlemskap för Finland. De flesta stöder uppfattningen att ett Natomedlemskap skulle innebära ett enormt politiskt skifte i Finlands utrikespolitik. Andra hävdar att detta skifte redan skett.
Budskapet kunde faktiskt vara tydligare.
YRSA GRÜNEär utrikes- och säkerhetspolitisk kommentator i Hufvudstadsbladet i Helsingfors.
Lästips! Grünes senaste artiklar handlar om Gullranda-samtalen i somras och om hur Finland förstärker gränsen mot Ryssland.