Tankar om en stalinistisk parks stilla förfall - Vakeparken sträcker sig från en trafikerad gata vid Ilia State University till en kulle där en mörk staty höjer sig cirka 25 meter. På avstånd ger statyn ett hotfullt intryck, som en dödsängel eller en demon från underjorden.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
På nära håll blir intrycket mindre skrämmande. Statyn föreställer en kvinna med allvarlig uppsyn och blicken riktad i marken. I höger hand håller hon en bladförsedd kvist, i vänster en del av sin huvudduk, så att duken bildar ett segel bakom huvudet.
De 75 meter som leder ned från statyn är uppbyggda av förfallande fontäner utan vatten. Vid foten av kullen ligger den okände soldatens grav med sedvanlig kommuniststjärna inhuggen i stenen. Dock är både statyn och den okände soldatens grav med stjärna och allt ovårdade och nedklottrade. Den andra delen av parken som vetter mot gatan och universitetet är däremot relativt väl underhållen med formklippta häckar och välansade gräsmattor enligt barockens ideal.
Jag förstod först inte vad parken skulle förmedla. De människor jag mötte i parken kunde ge knapphändiga besked, men ingenting om den krigsmonumentala delen av parken.
Endast vid efterforskningar fick jag kännedom om parkens egentliga symbolik; en över krigets offer gråtande kvinna vars tårar bildar strömmande vatten i fontänerna ned till den okände soldatens grav. Så var tanken.
Uppskattningsvis dog 700 000 till Röda Armén intvingade georgier under andra världskriget. I dag ogillar georgierna Ryssland och Sovjettiden, om man överhuvudtaget har upplevt den. Man vill lägga det gamla bakom sig och allt som påminner därom och blicka framåt mot Europa, även om man i stor utsträckning är beroende av sin mäktiga granne i norr.
Det är således talande att de två slutkandidaterna i det georgiska presidentvalet som kommer avgöras på onsdag båda är för en EU-anslutning, till och med ett Natomedlemskap. Att Ryssland kan ha synpunkter på detta vet varje litet land i skuggan av en mäktig granne. Både Georgien och Sverige vet det alltför väl.
LARS VIGERLAND, ekonomie doktor, lektor i företagsekonomi.
lars. vigerland@sh. se
Ledarsidans vinjett för skrivna hälsningar från framförallt utlandssvenskar, hemvändare och cirkulärmigranter som har erfarenhet och perspektiv från andra geografiska utkiksposter. Här skrivs både vardagligt och filosofiskt om stort och smått i syfte att öka kunskapen om världen utanför våra gränser, liksom insikterna om oss och vårt land.