Ericssons petning tung men inte oväntat - Efter fem år i Formel 1 är det färdigkört för Marcus Ericsson. Tyvärr gavs han aldrig chansen att visa vad han går för. Nu lär det dröja länge innan vi ser en svensk förare i racingens kungaklass igen.
Det har hängt i luften ett tag och nu är det klart: Marcus Ericsson petas av Sauber som ordinarie förare till nästa år.
Detta är en personligt skriven text. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Ett tungt besked för Ericsson i synnerhet och svensk motorsport i allmänhet, men tyvärr inte desto mindre väntat.
Den 28-årige Kumlasonen har helt enkelt inte stuckit ut tillräckligt mycket på banan för att vara aktuell för ett mer konkurrenskraftigt team. Marcus Ericsson har gjort jobbet klanderfritt i teamet, varit lojal och arbetat perfekt ihop med ingenjörerna, men inte lyckats köra skjortan av teamkollegorna genom åren eller blixtrat till på kval och träning.
Det är varje racerförares dröm att köra i Formel 1, men Marcus Ericsson har under sina fem år ändå aldrig getts chansen att visa hur bra han är. Det är ingen avundsvärd uppgift att år efter år kämpa i ett bottenteam, då man varje tävlingshelg är slagen på förhand och vet att man aldrig kommer att fightas i toppen.
Då gäller det att sätta upp andra mål: framför allt att vara snabbare än teamkamraten som i praktiken är den enda värdemätaren på hur bra du är bakom ratten.
Jag är säker på att Marcus Ericsson tagit pallplaceringar - kanske till och med vunnit lopp - om han hade suttit i en Mercedes, Ferrari eller Red Bull. Men för att få en styrning i något av de bästa teamen måste du först bevisa att du är en exceptionell förare. En vinnare.
Och i ärlighetens namn har han inte visat den förmågan.
Samtidigt har Ericsson fått ta emot oförtjänt mycket skit för att inte nått större framgångar. Men det är ofta från folk som inte är insatta i hur det fungerar i F1-cirkusen, där svensken är högt respekterad. Annars hade F1-karriären inte blivit så lång som fem år.
Finns det då ingen öppning för en fortsättning?
Nja, i ärlighetens namn blir det mycket svårt att få till en ordinarie styrning framöver. Marcus Ericsson har nog nått vägs ände i Formel 1. Nu kommer han visserligen att vara kvar som tredjeförare i Sauber under 2019 - med möjlighet till sporadiska inhopp eller comeback om någon av de ordinarie förarna Kimi Räikkönen och Antonio Giovinazzi får problem av något slag - men dörren till en sits i något annat team är i praktiken stängd.
Det var när Kimi Räikkönen annonserade att han lämnar Ferrari för Sauber som Marcus Ericsson hamnade i kylan, eftersom teamet redan planerat att plocka upp tredjeföraren italienaren Giovinazzi, som stöttas av motorleverantören Ferrari och Saubers samarbetspartner Alfa Romeo.
Trots sidsteppningen är racingkarriären långtifrån över för Ericsson. Han har sedan drygt tio år tillbaka stöttats av ett svenskt konsortium som pumpat in runt en miljard kronor i satsningen. Ett steg att ta kan vara till amerikansk racing i Indycar, där bland annat Kenny Bräck skördade stora framgångar.
När Marcus Ericsson tog klivet in i Formel 1 var han den första svenske föraren på 23 år, efter att Stefan "Lill-Lövis" Johansson lämnade 1991. Risken är överhängande att det kommer att ta lika lång tid - minst - innan vi återigen har en blågul förare i F1.
Förutom extrem förartalang och framgångar i lägre klasser krävs ekonomiska muskler i 100-miljonersklassen och rätt kontakter för att nå hela vägen till en styrning i kungaklassen.
Konkurrensen är stenhård och endast ett fåtal lyckas.
En av dem med absolut rätt förutsättningar är Marcus Ericssons lillebror Hampus, 16 år, som debuterade i brittiska Formel 3 den gångna helgen. Andra svenska talanger med F1-drömmar är bland annat Joel Eriksson, Rasmus Lindh, Linus Lundqvist och Gustav Malja.
Marcus Ericsson visade att det är möjligt. Även om han aldrig fick chansen att visa vad han går för.