Är Charlotte Kalla inne på karriärens sista stavtag? - Jag lider med Charlotte Kalla. Varje tävling den här vintern har hon kämpat och slitit men varit långt ifrån täten. Kan hon vända den negativa trenden till nästa år? Eller är hon inne på karriärens sista stavtag?
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Hon var Sveriges mest omskrivna idrottsperson alla kategorier i fjol. Före Janne Andersson, Zlatan Ibrahimovic och Peter Gerhardsson. Det säger allt om Charlotte Kallas popularitet och vilken plats hon har i svenska folkets hjärtan.
Detta trots att VM i Seefeld blev ett misslyckande, stafetten undantagen där hon efter en suverän insats på tredjesträckan skickade ut Stina Nilsson i ledning vilket bäddade för det svenska guldet.
I vinter har det gått ännu sämre. Charlotte Kalla är en skugga av sitt forna jag i skidspåren. Hon har inte varit i närheten av en pallplats i världscupen och lördagens lopp över 10 kilometer i Lahtis slutade med en elfte plats, drygt en minut bakom Therese Johaug.
Ebba Andersson var tvåa, bara 3,4 sekunder från segern. Frida Karlsson slutade fyra, 21,9 sekunder efter Johaug, vilket är hennes bästa placering i världscupen. Riktigt glädjande åkning av svenskduon, vilket bådar gott inför nästa år då det är VM i Tyskland.
Frågan är om Charlotte Kalla finns med i det svenska laget då. Jag hoppas verkligen det, men det har varit plågsamt att följa henne i spåren under den här säsongen. Hon kämpar och sliter, men det är inte placeringar mellan 10-15 som hon tävlar för.
Det är få andra idrottare där framgång eller motgång så tydligt syns på kroppsspråk och humör som på Kalla. Jag älskar hennes inställning och hängivenhet, men i vinter har ögonen, som annars brukar blixtra eller stråla, mest sett tomma ut.
Charlotte Kalla fyller 33 år i sommar och har funnits med i världseliten sedan 2007, då hon gjorde VM-debut i Sapporo med att bli femma på 10 kilometer fritt och sjua i skiathlon.
Det stora genombrottet kom med totalsegern i Tour de ski 2007-08, efter att hon klättrade förbi finländskan Virpi Kuitunen uppför Alpe Cermis. Efter den tv-sända succén tog hon hem Radiosportens omröstning om Jerringpriset och har sedan dess varit en av Sveriges absolut mest omskrivna och populära idrottare.
Karriärens höjdpunkter är många med framför allt tre OS-guld och tre VM-guld, men stafettsträckan till OS-guldet 2014 slår det mesta. Det gav laget Svenska Dagbladets bragdguld men ingen hade nog protesterat om Kalla belönats på egen hand i stället.
Med sina nio OS-medaljer, tre guld och sex silver, är hon Sveriges främsta kvinnliga olympier genom tiderna. Bland längdåkarna är hon lika framgångsrik som Sixten Jernberg som också har nio OS-medaljer (fyra guld, tre silver, två brons).
Om två år avgörs OS i Peking och där kan Charlotte Kalla göra sitt fjärde raka OS - om hon nu orkar satsa vidare efter den tunga vintern. Det vore en perfekt slutpunkt på en enastående karriär, men då krävs att hon hittar tillbaka till sitt gamla jag.
Det var inför VM i fjol som problemen började. Under en träningsperiod runt nyår gick hon över gränsen, vilket gjorde att kroppen inte "svarade" när det sedan var dags för formtoppning. Ett år har gått och Kalla lider fortfarande av den där överbelastningen.
Skidåkning på elitnivå är en balansgång. Kalla är absolut inte ensam om att hamna i en lång svacka. Flera konkurrenter, som Heidi Weng och Ragnhild Haga, har varit eller är i samma situation som svenskan. Det är ingen enkel sak att veta om envist tålamod eller en totalt nystart är bästa medicinen för att bryta den negativa trenden.
Jag hoppas att Charlotte Kalla tar en ordentlig funderare efter säsongen och kommer fram till att satsa vidare mot VM 2021 och OS 2022. Trots allt. Hon behövs i landslaget, även om det just nu är Ebba Andersson och Frida Karlsson som är stjärnorna när det gäller de traditionella distanserna.
Det är damerna som är glädjeämnet i svensk skidåkning. Både på sprintsidan (Linn Svahn!) och de längre sträckorna. Herrarna, däremot, har aldrig varit sämre i den internationella konkurrensen. Ett pinsamt bottennapp nåddes i Lahtis då endast fyra svenska åkare kom till start och där veteranen Daniel Richardsson var bäst med en 13:e plats.
Under säsongen har de svenska herrarna bara tagit två pallplatser i världscupen: Johan Häggström trea i sprint i Dresden, samt Häggström och Marcus Grate tvåa i teamsprinten samma helg. Det kan jämföras med 19 blågula pallplatser för damerna.
Det är också på damsidan som de svenska förhoppningarna ställs när det är dags för Vasaloppet. Britta Johansson Norgren vann Tjejvasan för en vecka sedan och är ute efter sin tredje seger i det nio mil långa Vasaloppet efter förstaplatserna 2017 och 2019.
På herrsidan bär ett helt gäng norska (såklart) åkare favoritskapet. Norge har sju raka segrar i långloppsklassikern och efter att ha sett rödklädda åkare vinna det mesta under vintern längtar jag verkligen efter att en svensk åkare kommer först in till klockstapeln i Mora. Det får räcka med norska segrar nu!
Marcus Danielsons karriär är en saga. Efter fjolårets succé i Djurgården och debut i landslaget väntar ett nytt äventyr i Kina för den 30-årige mittbacken som såldes för drygt 50 miljoner.
Pernilla Lindberg gjorde en "Sörenstam" och utmanade männen i New Zealand Open. Svenskan gick på tio slag över två dagar och klarade inte kvalgränsen. Hon slog dock fem av herrarna.
Malmö FF hade inget att sätta emot Wolfsburg i Europa League. Avsaknaden av Markus Rosenberg var påtaglig när Wolfsburg manövrerade ut MFF och vann med 3-0, totalt 5-1.