Frustrerande att inte få sniffa på flakongerna - Rosmarin, lime och lavendel har det luktat i de små provrörslika glasflaskorna som ligger i ett schatull av ljusblått siden. Jag kan föreställa mig doften av de aromatiska parfymerna i ett säkert varmt Florens, där en grevinna vid namn Fredrika Ruth köpte dem på sin bröllopsresa i slutet av 1700-talet. Jag har själv haft en italiensk parfym med samma noter, men den var sannerligen inte lika tjusigt förpackad.
På Malmöhus slott finns just nu en liten skatt av glas och kristall i ett avsides rum dit man kommer genom andra utställningar, salar och vindlande trappor. Under titeln "Design för doft" visar konsthistorikern och tidigare frilansjournalisten Christina Lindvall-Nordin ett urval av parfymflaskor, som hon började samla på 1959. Den äldsta är en fornegyptisk flakong från cirka 2000 år före vår tideräkning, till de nyaste hör Zlatan Ibrahimovics runda flaskor i grönt och rosa.
Vackrast är nog flaskorna i tidig art deco-stil och några av 1800-talsflakongerna - de är konstverk i sig. En box från 50-talet med kända parfymer i pyttesmå flaskor som bara såldes på Svenska Amerikalinjens fartyg är också väldigt läcker.
Samlingen är imponerande, och det är en kul estetisk upplevelse att titta runt i montrarna, men inte så mycket mer. Utställningens fokus är svagt och velar mellan var parfymer har tillverkats och själva designen på flaskorna - tysken Meyer Zadig i Malmö var först med flaskdesign i Sverige år 1865.
Jag kan ju själv se den långa, förutsägbara trenden över tid mot massproduktion, enklare linjer och mindre påkostade material, men utställningen sätter inte detta i ett designhistoriskt sammanhang. De lekfulla undantagen - Björn Borgs tennisbollsflaska, Carolina Herreras svarta sko med skyhög klack, den äldre flaskan som i form av en poliskonstapel (!) - är också intressanta, men hur var tanken kring deras design?
Inte heller får vi veta vilka flaskor som är unika, vilka som har haft råd med dem, och vilka flaskor som människor utan en massa pengar kan tänkas ha ägt. Och hur stod flaskorna hemma hos folk - inne i skåp eller synligt framme för alla att se?
Jag vill helt enkelt veta mer, och eftersom jag inte får det blir jag istället alltmer fixerad vid något annat jag som jag inte heller får: lukta på innehållet. Parfymer - alltså doftsammansättningar, inte i första hand flaskorna de kommer i - är lite av en passion för mig och att få se fulla och halvfulla exklusiviteter utan att få närma mig dem med näsan är nästan smärtsamt frustrerande.
Hur doftar Parfymeri Paulis Heliotrop från sent 1800-tal? Guerlains emblematiska Shalimar i 1959 års version? Finns det några som helst materialrester och doftmolekyler kvar i den egyptiska flakongen? En del kan väl ha surnat till men faktum är att parfymer kan hålla ganska bra om de förvaras mörkt och svalt.