Isabella Löwengrips flytt en förlust för feminismen - Isabella Löwengrip gör genom sin blotta existens mer för kvinnor än vad Feministiskt initiativ gör. Det är en förlust att hon som förebild nu lämnar landet, skriver Moderata Ungdomsförbundets ordförande Benjamin Dousa.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Långt innan bloggar hade slagit i genom och när ingen hade hört talas om begreppet influencer var Isabella Löwengrip engagerad i Moderata ungdomsförbundet. Hon framstod som en udda fågel. Varje onsdagsfika skulle dokumenteras. Ett särskilt minne är från en motdemonstration mot ett första maj-tåg något år efter valsegern 2006. Hon ville rada upp muffarna, fotografera dem och lägga upp på sin blogg Blondinbella. Men att rada upp ett fyrtiotal otåliga femtonåringar är inte lätt. Inte minst när det hela tiden behövdes nya bilder eftersom hon aldrig blev nöjd. För att förklara sina trägna fotoförsök utbrast Löwengrip: "Jag jobbar faktiskt - le nu för kameran!"
För drygt en månad sedan meddelade Löwengrip att hon hade gjort sitt sista publika framträdande i Sverige i och med sitt sommarprat i P1. Nu ska hon söka sig till den betydligt större marknaden på andra sidan Atlanten med sina bolag. Förhoppningsvis lyckas hon i USA, men det är sorgligt att hon lämnar landet. Hon behövs nämligen i den svenska debatten, inte minst för att hon utmanar de feminister som cementerar bilden av kvinnan som ett offer och ger den moderna feminismen ett ansikte där flit och egen ansträngning står i fokus, i kombination med uppdaterade könsnormer.
För statistik om sysselsättning och lönegap kan alla ta del av. Men i jämställdhetsfrågan finns det dimensioner vi killar har svårt att relatera till på samma sätt som kvinnor. Kroppsideal, mens, graviditet och andra människors synpunkter på att kombinera karriär med barn. Nej, Isabella Löwengrip införde inte allmän rösträtt, tog inte bort sambeskattningen och legaliserade inte abort, men i flera år har hon gjort betydande insatser för jämställdheten.
I sin blogg opinionsbildade hon mot en absurd kroppsnorm där alla tjejer skulle se ut som trådsmala underklädesmodeller. Och hon gjorde det genom att våga vara personlig och visa upp sin egen kropp. I boken Aktiedrottning (2017), författad tillsammans med Linda Newnham och Pingis Hadenius, uppmuntrade hon tjejer att spara i fonder och aktier för att inte bli ekonomiskt beroende av sina pojkvänner. På senare år har hon stolt vägrat att välja mellan rollen som mamma och rollen som företagsledare, vilket hon också berättar om i sommarpratet: "Jag har ammat mig i genom förhandlingar och styrelsemöten. "
I Löwengrips generation ville killarna bli fotbollsproffs som Zlatan eller miljardärer som Ingvar Kamprad. Båda förebilder är män, sannolikt för att pojkar tenderar att ha manliga förebilder på samma sätt som flickor tenderar att ha kvinnliga. Och vill en ung tjej bli fotbollsproffs finns det massor av kvinnliga förebilder. Men vill hon bli en av Sveriges mäktigaste affärskvinnor finns det inte lika många. Visst finns det kvinnor på listan över Sveriges femton rikaste personer, men inte en enda har byggt upp sin förmögenhet från noll.
Dessa personer är svåra att relatera till för tjejer från arbetarhem. Isabella är något annat. Hon är från Jakobsberg och i brist på bättre ord "vanlig". Löwengrips klassresa är inte unik, men den är unikt publik.
Feministiskt initiativs analyser landar för det mesta fel, men ett par delar av deras verklighetsbeskrivning är riktig. Män är rikare än kvinnor. Fi:s lösning är att återinföra förmögenhetsskatt, Löwengrips lösning är att starta fler bolag. Kvinnor har lägre pensioner än män. Fi:s lösning är att höja garantipensionen och starta en jämställdhetsfond, Löwengrips är att jobba fler timmar.
Isabella Löwengrip behövs i den svenska debatten. Hennes blotta existens gör större nytta för jämställdheten i Sverige än vad Feministiskt initiativ någonsin gjort. Det som behövs är en hel generation av tjejer som säger: "Jag jobbar faktiskt!"
Tf