Liv Mjönes på väg ut i rampljuset - Den 25-åriga Liv Mjönes blir intervjuad av Svenska Dagbladet när det är dags för avgångsföreställning från Teaterhögskolan i Stockholm.
En av frågorna lyder: "Är du morgondagens stjärna?"
Svaret: "Nej, det tror jag inte. Jag vill göra ny och spännande teater. Jag vill utforska teatern på nytt och utveckla konstformen. Gud, vad det där lät pretto. "
12 år senare sitter Liv Mjönes på ett mysigt fik i Stockholmsnärförorten Gröndal och skrattar åt sitt yngre jag.
- Jag vet inte ens vem den där personer var. Vad töntigt att jag sa så! Det är klart att jag ville bli "morgondagens stjärna". Men jag ville nog inte jinxa något. Dessutom var jag nog rädd att framstå som oseriös när jag skulle ut och söka jobb.
Jobbjakten gick bra, nästan på en gång fick Liv Mjönes en fast anställning på Stockholms stadsteater.
- Jag har haft skittur som har fått jobba så mycket. Fast jag hade gärna filmat mer också om jag fått den möjligheten.
En av de filmer som hon har gjort är det romantiska dramat "Kyss mig" (2011). Den handlar om den heterosexuella Mia (Ruth Vega Fernandez) som blir kär i sin blivande styvmammas dotter Frida, som är uttalat lesbisk. Rollen som Frida har betytt, och fortsätter att betyda, mycket för Liv Mjönes.
- Jag får mejl nästan dagligen. Jag tror inte att folk fattar vilket liv den här filmen har. Den ger styrka till många, inte minst från länder där det är svårt att leva öppet som homosexuell.
TT: Jag minns att en del manliga recensenter fokuserade på de manliga birollerna i sina recensioner, som att det var svårt för dem att förhålla sig till de kvinnliga huvudrollerna?
- Haha, jaså? Jag minns bara att när vi blev intervjuade om filmen så fick vi alltid frågan, av manliga journalister, hur det kändes att kyssa en kvinna. Jag har aldrig fått frågan om hur det känns att kyssa en man. Så jag förstår vad det var du såg där.
Två gånger i karriären har Liv Mjönes spelat rollen som Dagmar i "Den allvarsamma leken". Dels på Stockholms stadsteater 2008 i regi av Daniel Lind Lagerlöf och dels i Pernilla Augusts filmatisering, som Mjönes Guldbaggenominerades för, från 2016.
- Det är en ren slump faktiskt. Men jag har kanske något lämnat, sorgset över mig som gör att jag passar för sådana här roller. Och Dagmar känns väldigt nära mig.
TT: Vad beror det på?
- Jag ser på henne som en människa som nöjer sig. Jag känner mig inte riktigt så men genom livet har jag haft en slags skyddsmekanism inom mig som tolkar saker, till exempel om någon har varit elak, till det bästa. Typ: "Jag missförstod nog. Eller hörde fel". Jag tänker att Dagmar kanske på något plan förstår att hon blir bedragen men att hon tänker att hon är lycklig med det lilla hon får.
Efter många år av tungt drama är det väldigt befriande att spela komedi konstaterar Liv Mjönes. Hon medverkar i säsong två av dramakomedin "Torpederna" på C More - och plockar, mycket nöjd, upp sin telefon och visar en uppskattande Instagram-bild som självaste Zlatan verkar ha publicerat, från en scen ur serien.
Och i november kommer filmen som kanske gör Liv Mjönes till, om inte morgondagens, så till en nutida stjärna. Tillsammans med Suzanne Reuter och Jennie Silfverhjelm har hon spelat in komedin "All inclusive" i regi av Karin Fahlén ("Stockholm Stories").
Den danska förlagan blev en stor publiksuccé och historien handlar om en familj med vuxna barn som ska åka till Kroatien för att fira mammans födelsedag. Men precis innan avresa visar det sig att pappan har varit otrogen. Liv Mjönes spelar den struliga lillasystern Tove som ska försöka få mamman på bättre humör när hon är hjärtekrossad. ("Det går väl sådär").
TT: Om du skulle besvara den där frågan som du fick som 25-åring idag, vad skulle du säga då?
- I Sverige så förändras ju livet inte så mycket bara för att man blir en stjärna. När man är med Suzanne Reuter är folk mest bara supergulliga när de känner igen henne. Det viktigaste för mig är att ha jobb.
TT: Hur känd är du nu?
- Jag känner att jag är på en ganska perfekt nivå, jag är en sådan där som folk känner igen lite vagt och tror sig ha gått på typ gymnasiet med. Och jag är själv ganska dålig på ansikten så det kan bli lätt förvirrat, ha.