Sajt lovar att infria konstnärsdrömmar mot betalning - Många drömmer om att slå igenom som konstnär eller författare. Ett nytt slags företag har etablerat sig på kulturområdet som lovar att hjälpa till att förverkliga drömmen - men den kan bli dyrköpt.
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
En dag blev konstnären Lars Eje Larsson uppringd av en medarbetare på en sajt som skriver om konst. Personen på andra sidan luren berättade att de väldigt gärna skulle ville göra en intervju med honom.
Därefter följde, enligt Eje Larsson, en lång "smörig" utläggning om hur fantastisk han var som konstnär. Men också om hur bra konstsajten var på att uppmärksamma konstnärskap.
I slutet av samtalet ändrades plötsligt tonläget. För att göra intervjun ville konstsajten bara ha en liten sak - ett bidrag på 9 600 kronor. Artikeln skulle ju nå många personer genom Facebook-sidan, försäkrade personen på andra sidan luren. Dessutom erbjöd de sig att skriva "precis vad jag ville".
Lars Eje Larsson insåg i samma ögonblick att han inte pratade med en journalist på en nätbaserad konsttidskrift utan med en telefonförsäljare. Han tackade nej. När han senare kritiserade upplägget på konstsajtens Facebooksida togs kommentaren bort och han blockerades.
Vad är man beredd att betala för att förverkliga sin dröm? De senaste åren har det vuxit fram en ny bransch med företag som lovar att infria människors kreativa drömmar.
Företaget bakom konstsajten är en marknadsföringsbyrå vars slogan är "content är bättre än journalistik". Företagsidén är så kallad "sponsrad journalistik". Företaget driver även sajter inom bland annat golf, nyheter och bokhandel - där allt innehåll är reklam. Det verkar vara en bra affär, enligt grundarna har omsättningen fördubblats årligen sedan starten 2017. 2019 gjorde ägarna en vinst på 1,5 miljoner kronor. På företaget finns bland annat en premium-suv från japanska lyxmärket Lexus registrerad.
Allra bäst verkar det gå att sälja konstnärskap. Företaget erbjuder även konstnärer att ställa ut på sitt galleri i Stockholm - mot betalning förstås. Nyligen startade också företaget en portfoliosajt där konstnärer för närmare 6 000 kronor årligen erbjuds att ladda upp 16 bilder på en hemsida.
Enligt konstsajten är marknadsföring nyckeln till att lyckas som konstnär. På sajten berättas en sedelärande historia om Paul Gauguin, som efter att ha återvänt till Polynesien 1893 hoppades på sitt stora genombrott - som uteblev. Den tavla "Te Fare (La Maison)" som Gauguin vid tiden försökte sälja för en spottstyver klubbades 2017 för över 25 miljoner dollar på auktion. Exemplet är mycket märkligt, men underförstått tycks lärdomen vara: Hade Paul Gauguin haft tillgång till konstsajten hade framgången inte låtit vänta på sig.
Även på litteraturens område har en liknande utveckling pågått sedan ett flertal år med så kallade hybridförlag. Förlag som på ytan ser ut som vanliga förlag - författare som skickar in sina manus får till och med antagningsbesked: "Grattis, du är antagen". Men det enda du blir "antagen till" är att bli kund till förlaget.
Precis som i konstsajtens värld är ekonomin omvänd. Det är inte författaren som erhåller ersättning, utan som får stå för notan. Hybridförlagen erbjuder tillsynes förmånliga paketpris på lektörskap, formgivning och tryck. Men avtalen är så luddiga och förrädiska att Författarförbundet avråder från att ens teckna dem. Aspirerande författare riskerar att få fakturor på hundratusentals kronor - och bli strandsatta med en pall böcker som är så dyra att det är omöjligt att sälja dem med vinst. Författardrömmen riskerar att sluta i finansiell ruin.
Den nya bransch som livnär sig på konstnärs- och författardrömmar utnyttjar det faktum att alltfler personer eftersträvar ett kulturellt genombrott. Ett resultat av vad Svante Beckman, professor i teknik och social förändring vid Linköpings universitet, i en essä i tidskriften Konstnären kallar kändisekonomin: "Ju högre tröskeln till genombrottet är för en konstnär och ju större ekonomisk betydelse det har, desto längre - och fruktlösare - kamp om etablering är han eller hon beredd att utstå. "
Beckman gör en jämförelse med idrotten - det räcker med en Foppa eller Zlatan för att den svenska ungdomen ska "investera ofattbara mängder obetalt arbete". Eller en Läckberg, Lerin, Billgren eller Giolito… "Ju färre som blir utvalda, desto fler känner sig kallade att bli konstnärer", skriver Beckman. Det är en marknad där vinnarna är få, men drömmarna många.
Det är just i denna diskrepans en cynisk affärsidé tagit form. De nya aktörerna gör visserligen inte något olagligt - men de borde upplysa sina författare och konstnärer om vem som är de verkliga ekonomiska vinnarna på denna marknad.