Henrik Bredberg Usch. Asylfrågan luktar 1990 tal. - Ett svagt jubel hörs från Bryssel. Det är Cecilia Wikström (L) som hojtar om att "ett helt nytt europeiskt asylsystem är möjligt". Detta sedan föredragande Wikström själv fått Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter att på torsdagsmorgonen rösta ja till nya asylregler.
Detta är, eller borde vara, ett stort steg framåt för EU och för en gemensam flyktingpolitik. Särskilt som Wikströms förslag för en reviderad Dublinförordning innehåller tvingande flyktingkvoter för alla EU-länder.
Men smolket i glädjebägaren är bara alltför tydligt. Det pågående EU-toppmötet lär inte hjälpa, migrationsfrågan behandlas parallellt i medlemsländernas ministerråd och där är den sprängstoff. Ett avgörande väntas inte förrän i vår.
Det duger inte. Flyktinghärdarna väntar inte på EU:s tröga fotarbete.
Som om inte asylfrågan vore tillräckligt snårig på EU-nivå har Moderaterna komplicerat den på hemmaplan.
På stämman nyligen tog M beslut om en klart hårdare flyktingpolitik, med både en lång rad tuffare krav och ett ifrågasättande av asylrätten så som den tolkats i FN:s flyktingkonvention från 1951.
M har gått från "öppna era hjärtan" till "stäng våra gränser" så snabbt att partiets migrationspolitiker Johan Forssell och Tobias Billström fann för gott att på torsdagens DN Debatt försöka förklara piruetterna. Det gick sådär.
Vart Moderaterna egentligen syftar är öppet för spekulation.
Någon som minns Ny demokrati? Det var partiet som 1991 belönades med 25 riksdagsmandat för ogin flyktingpolitik och fluffigt snack om sunt förnuft och drag under galoscherna.
Andra partier svarade då med att anamma en hel del av flyktingpolitiken och sedan lämna Ny demokrati att implodera i interna skandaler.
Är historien på väg att upprepas? Usch, det luktar 1990-tal.