Mats Skogkär Han dansade en sommar. - Det var sommar, det var sköna maj 2014, det var underbara dagar! Språkröret Gustav Fridolin och hans partikamrater segerdansade och plaskade i fontänen på Sergels torg i Stockholm.
Miljöpartiet hade just fått 15,4 procent i EU-valet. Blivit näst största parti. Större än Moderaterna. Och framtiden - the sky’s the limit!
Det var då det.
Idag tar Fridolin och språkrörskollegan Isabella Lövin inga sambasteg. De gröna dväljes strax över riksdagsspärren. Är riksdagens näst minsta parti i Sifos februarimätning med 4,6 procent, 2,3 procentenheter sämre än resultatet i förra riksdagsvalet.
Regerandet har inte varit någon klang och jubelföreställning för MP. Rader av löften skulle svikas. Inte minst vad gäller flyktingpolitiken.
När beskedet om skärpningen av asylreglerna gavs den dramatiska hösten 2015 kunde dåvarande språkröret Åsa Romson inte hålla tårarna tillbaka.
Åtskilliga miljöpartister var redan då redo att bryta regeringssamarbetet. Nu säger Socialdemokraterna att det som skulle vara en tillfällig åtstramning får betraktas som permanent om inte EU lyckas få till en solidarisk, gemensam asylpolitik - vilket är föga sannolikt.
Hur mycket kallt, socialdemokratiskt stål tål Miljöpartiet?
Fridolin dansar inte. Mest skruvar han lite besvärat på sig där han sitter på den en gång så eftertraktade ministertaburetten.