Stram kurs går längre än något annat danskt parti - Val i Danmark på onsdag - och spänningen stiger hos Dansk Folkeparti. I många år var partiet en framgångssaga i dansk politik. Men vid onsdagens val ser det ut att halveras. Frågan är om det har lyckats för bra?
Valkvällen i juni för fyra år sedan innebar en nervös väntan för många av de danska partierna. Men hos Dansk Folkeparti som traditionsenligt höll sin valvaka i Snapsetinget, Folketingets beryktade kantin, var stämningen på topp redan från början. Partiet hade legat bra i opinionsmätningarna och vid 23-tiden stod det klart att partiet fått över 21 procent av rösterna och blivit Danmarks andra största parti.
En kommentar belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Jublet ville aldrig ta slut och partiledare Kristian Thulesen Dahl hyllades som en hjälte. När sedan partiets förra partiledare och grundare Pia Kjærsgaard veckorna därefter blev Folketingets talman kunde partiet, som sedan starten jobbat för att bli rumsrent, nästan inte komma högre.
I dag, fyra år senare, är stämningen allt annat än segerviss. I opinionsmätning efter opinionsmätning stupar kurvan brant neråt. Dansk Folkeparti ser ut att nästan halveras vid onsdagens val. Till och med i partiledarens egen hemby, jylländska Thyregod, där partiet varit största parti i val efter val, tappade man hälften av väljarna i EU-valet i maj. Internt framför de annars så lojala partisoldaterna hårdare kritik än vanligt gentemot ledningen som man menar bär skulden för partiets problem.
Men hur kunde det gå så illa för ett parti som mer än någon annan satt agendan för dansk politik och dansk debatt de senaste tjugo åren?
Bara sex år efter att partiet grundades, 1995, blev det stödparti till en borgerlig regering med Venstre och Konservativa. Och under det kommande decenniet förändrade de den danska invandringspolitiken i grunden. Asyllagstiftningen stramades åt, socialbidragen för flyktingar sänktes och det blev lättare att utvisa kriminella även om de bott nästan hela sitt liv i Danmark.
Men än viktigare var att Dansk Folkeparti satte tonen i debatten. De pratade danskhet och danska värderingar. De gick in i kampen för att man måste servera fläskkött i förskolan, införa svåra prov för att få medborgarskap och startade en debatt om slöja i det offentliga rummet. De flyttade hela värderingsdebatten högerut och lockade till sig väljare från framförallt Socialdemokraterna.
De etablerade partierna tvingades ändra kurs - och de följde Dansk Folkepartis framgångsrika exempel. Plötsligt hade partiet inte längre patent på invandringsfrågan. Venstre och Socialdemokraterna kopierade stora delar av deras invandringspolitik, och när den strama kursen på integrationsområdet skulle kommuniceras var det numera Venstres integrationsminister Inger Støjberg som gick i front.
Samtidigt uppstod två nya partier på högerkanten. Ny Borgerlige med Pernille Vermund i spetsen kombinerade skarp islamkritik med borgerlig ekonomisk politik. Och advokaten och Youtube-fenomenet Rasmus Paludan bildade Stram Kurs, som i sitt partiprogram går längre än något annat parti gjort i ett Folketingsval. Partiet vill deportera runt en halv miljon danska muslimer och påstår att danskarna inom kort är en minoritet i sitt eget land.
I mitten av detta står Dansk Folkeparti inför onsdagens Folketingsval och är förvirrade. På ena sidan har de stora etablerade partierna övertagit stora delar av partiets politik samtidigt som många av DF:s mest uppmärksammade förslag numera är genomförda.
På andra sidan står två partier som angriper från höger, med förslag som får Dansk Folkeparti att framstå som "mjukisar".
Mätningar visar också att det är just åt dessa två håll som Dansk Folkeparti nu blöder - Socialdemokraterna får tillbaka några av sina traditionella väljare som tidigare var missnöjda med den mer generösa invandringspolitiken. Ny Borgerlige och Stram kurs får de väljare som tycker att Dansk Folkeparti blivit en del av etablissemanget och tappat sin förmåga att vara provokatören i dansk politik.
I förlängningen leder detta sannolikt till att det borgerliga blocket går mot ett valnederlag. För Dansk Folkeparti gäller det om att åter ta makten på den högerkant där det nu blivit trängsel. Makten som partiet haft över dansk politik i mer än två decennier ser dock ut att vara ett minne blott.
Tf