Svensk ekonomi liknar mer en Skoda än ett lyxåk - Det bidde ingen Tesla och inte heller någon Volvo V90. När Magdalena Andersson på måndagen presenterade utsikterna för svensk ekonomi hade hon svårt att hitta några bra superlativ. Det var inte heller läge. Regeringens mål om EU:s lägsta arbetslöshet ter sig alltmer avlägset.
För ett par år sedan liknade Magdalena Andersson ekonomin först vid en Tesla, och senare vid en Volvo V90. Men när hon på måndagen presenterade nya prognoser uteblev liknelserna. Svensk ekonomi håller nämligen på att bromsa in och liknar numera mer en Skoda än en Tesla.
En kommentar belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
En Skoda kan vara en trotjänare. Men den finns inte som elbil, inte ens en laddhybrid. Det vore inte ett jättehäftigt budskap för en politiker som hoppas på förnyat förtroende efter höstens val.
Enligt regeringen faller tillväxten från 2,8 procent i år till 1,8 procent om några år. Än värre blir det om man tittar på hur mycket ekonomin kommer att växa om man rensar för befolkningsökningen. Mätt som BNP per individ kommer ekonomin att växa ännu mindre, med ynka 0,9 procent om tre år.
Den dystra prognosen beror delvis på de senaste årens stora invandring. Mellan 2011 och 2015 sökte nästan en halv miljon människor asyl i Sverige.
Trots de senaste årens invandring spår inte regeringen en ökad arbetslöshet. Sedan de röd-gröna kom till makten har arbetslösheten också minskat, från åtta till sex procent.
Men det är fortfarande betydligt högre än i många av våra grannländer i EU. I dag har sexton av EU:s 28 länder en lägre arbetslöshet än Sverige, jämfört med "bara" elva länder när regeringen tillträdde.
Dessutom finns det stora skillnader på arbetsmarknaden. Arbetslösheten bland människor som invandrat är runt 15 procent, eller nästan fyra gånger så hög som bland med de som är födda i Sverige. Bland utomeuropeiskt födda var arbetslösheten 2016 nästan fyrtio procent.
Ett sätt för Magdalena Andersson att minska arbetslösheten är att öppna plånboken. Men där är regeringen bakbunden av det så kallade överskottsmålet som kräver att politikerna sparar en del pengar varje år för att betala av statskulden.
Enligt Konjunkturinstitutet måste vinnarna av höstens val dessutom att höja skatter eller sänka bidrag med 40 miljarder kronor nästa år om vill behålla kvaliteten och personaltätheten i välfärden - och samtidigt leva upp till budgetreglerna.
KI:s krassa budskap var att politiker, oavsett färg, kommer behöva investera varenda krona av det reformutrymme som genereras när ekonomin växer i välfärden. Inte läge att lova ofinansierade skattesänkningar när valfebern stiger alltså.
Magdalena Andersson är, föga förvånande, mer optimistisk. I år har hon satsat drygt 40 miljarder kronor på allt från höjda barnbidrag till sänkt skatt för pensionärer.
Nordea kallade höstbudgeten för en av de mest frikostiga någonsin, och flera ledande ekonomer har beskrivit satsningarna som valfläsk som inte på något meningsfullt sätt minskar arbetslösheten.
Finansministern är av en annan åsikt. Hon fortsätter dock att tro att Sveriges arbetslöshet kommer att minska till EU:s lägsta arbetslöshet om de röd-gröna får sitta kvar (trots att hon höjde arbetslöshetsprognosen till 6,2 procent för nästa år).
Till SvD sa Andersson att målet ska nås med hjälp av utbildning och nya anställningsformer som subventioneras kraftigt av staten.
Kanske ångrar Magdalena Andersson och Stefan Löfven också hur de formulerade sitt mål. För trots en relativt hög arbetslöshet finns det inget annat land i EU där fler arbetar som andel av befolkningen. Det är goda nyheter för statsfinanserna.
Men om kommande finansministrar återigen ska kunna likna svensk ekonomi vid ett lyxåk kommer det att krävas ordentliga krafttag.