Veronika Wand Danielsson Mer Europa och inte mindre - Efter Brexit är alliansen mellan Frankrike och Tyskland den nödvändiga plattformen för att kunna gå vidare i den europeiska integrationsprocessen. Det är så president Macron vill skapa ett mer slagkraftigt Europa, skriver Sveriges Parisambassadör Veronika Wand-Danielsson.
Inför Frankrikes samlade ambassadörer, vid årsmötet i början av september, lade president Macron ut texten om Frankrikes nya utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska prioriteringar. Fransk diplomati bygger på tre huvudsakliga element: behovet av stabilitet och säkerhet; franskt oberoende (men som en del av Europa) samt försvaret av grundläggande gemensamma värderingar.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Frankrike ska vara välrepresenterat och aktivt engagerat inom multilaterala och regionala organisationer, framför allt FN, EU och Nato. Vid FN:s generalförsamlingsmöte nyligen, bekräftade president Macron på nytt - i stor kontrast till president Trumps nationalistiska tal - sitt starka stöd för multilateralismen som ett avgörande instrument för franskt oberoende.
Som P5-land och kärnvapenstat anser sig Frankrike ha en viktig roll att bidra till ökad stabilitet i världen med ett särskilt ansvar för att upprätthålla en löpande dialog med övriga stormakter, i första hand USA.
Efter president Trumps besök och deltagande i 14 juli-firandet har Macron och Trump utvecklat nära och goda personliga relationer. Macron har parallellt, i förhållande till Ryssland, varit tydligare än företrädaren bland annat i frågan om vem som bär ansvaret för aggressionen gentemot Ukraina. Som P5-land upprätthåller president Macron samtidigt en öppen och aktiv dialog med Moskva i frågor av gemensamt intresse.
Högst på den politiska dagordningen står franska och europeiska medborgares säkerhet. Macron gör således kampen mot den islamistiska terrorismen till regeringens främsta säkerhetspolitiska prioritet, med regionalt fokus på Syrien och Irak, Libyen och Sahel. Macron vill stärka sin roll i fredsprocessen i Mellanöstern och avser fortsätta att stödja FN:s ansträngningar för en tvåstatslösning. I förhållande till Iran fäster Macron fortsatt stor vikt vid kärnenergiavtalet. Det finns ur franskt perspektiv inte något alternativ till avtalet. Samtidigt bör enligt Macron även fortsatt tydliga krav ställas på Iran rörande genomförande av avtalet, missiltester och regionala frågor.
I fråga om migrationskrisen understryker presidenten mottagande av flyktingar som en medmänsklig plikt och säger sig redo att ta emot fler flyktingar men gör samtidigt distinktionen mellan flyktingar och ekonomiska migranter. Relationerna till Afrika, med det historiska ansvar Frankrike har gentemot de forna franska kolonierna, förblir viktigt. Macron vill emellertid rikta in relationerna med den afrikanska kontinenten mot framtiden och bejakar en ökad ekonomisk integration mellan Afrika, Maghreb-länderna och Europa.
Frankrikes engagemang för klimatfrågan förblir fortsatt starkt. Macron har inbjudit till ett uppföljningsmöte till COP21, den 12 december i Paris, för en översyn av Parisavtalet och med ambitionen att mobilisera ytterligare resurser. Frankrike har också åtagit sig att öka biståendet till 0,55 procent av BNI senast till 2022.
Försvaret, biståndet och diplomatin lyfts fram som tre kompletterande instrument i ambitionen att ytterligare stärka samt främja franska intressen internationellt. Försvarsutgifterna planeras öka till av Nato efterlysta två procent av BNI senast 2025. De kommer att öka med 1,5 miljarder euro redan till 2018.
Den franska suveräniteten har sin grund i Europa, konstaterar Macron. Det är med Europa som bas som Frankrike kan bygga vidare på sitt inflytande och sin maktbas i syfte att finna de rätta svaren på de många regionala och globala utmaningar som råder. Efter Brexit är alliansen mellan Frankrike och Tyskland den nödvändiga plattformen för att kunna gå vidare i den europeiska integrationsprocessen och således skapa ett mer slagkraftigt Europa framöver.
I ett linjetal vid Sorbonne den 26 september - det tredje sedan han utnämndes till president - redogjorde Macron för Frankrikes nya politiska ambitioner för den europeiska integrationsprocessen: ett nytt och reformerat Europa i flera hastigheter anses vara svaret.
Macron redogjorde för ett antal byggstenar som skall utgöra grunden för det nya EU-bygget: ett Europa som skyddar (l’Europe qui protège) inte endast medborgarna utan också arbetstagarna (genom att försvara viktiga franska och europeiska nyckelindustrier); ett stärkt migrationssamarbete med tredje land; en vidareutveckling av handelspolitiken med nya kontrollinstrument av strategiska investerare, skydd mot social dumping samt en vidareutveckling av ett europeiskt fördjupat försvarssamarbete.
Kärnan i fördjupningsambitionerna är integrationen i EMU. Med förslag om att upprätta en gemensam finansminister för eurozonen, en egen eurozonsbudget som ska verka kontracykliskt vid konjunktursvängningar och också kunna utgöra en garant vid framtida kriser, hoppas Macron kunna stimulera ekonomin och investeringarna inom eurozonen. Presidenten vill genom ökad integration (skatter, minimilön osv) åstadkomma en bättre utjämning inom EMU vad gäller konkurrenskraften, t ex lönenivåer och arbetsmarknadsvillkor.
Det europeiska försvarssamarbetet, i synnerhet efter Brexit, ligger president Macron varmt om hjärtat. Samtidigt understryker han att Frankrike kommer att upprätthålla sina militära samarbeten med Storbritannien, oavsett Brexit. Bägge länder är medlemmar i NATO, som för Storbritannien blir den viktigaste militära och försvarspolitiska plattformen framöver när landet lämnat EU.
Banden till Storbritannien förväntas således stärkas då det dels utgör ett viktigt led i det transatlantiska samarbetet, dels också framöver bör kunna möjliggöra ett samordnat agerande inom NATO, EU eller inför eventuella bilaterala militära insatser.
Den övergripande säkerhetspolitiska målsättningen för de europeiska försvarssträvandena skall, ur Macrons perspektiv, vara att uppnå en självständig europeisk försvarskapacitet att agera som komplement till NATO. De allt viktigare franska försvarsindustriella intressena väger tungt på vågen.
Inom EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik önskar Macron gå vidare med de etablerade permanenta samarbetsstrukturerna samt en europeisk försvarsfond som förväntas bidra till de stigande kostnaderna för det franska försvaret.
Det är sammanfattningsvis en ambitiös, aktivistisk, kanske något otålig, fransk president som inte endast skakar om i Frankrike, utan som också hyser stora ambitioner för det europeiska samarbetet. Macron har därutöver, till skillnad från sin företrädare, turen på sin sida. Trots kriserna i närområdet, är de ekonomiska och politiska förutsättningarna för presidenten gynnsammare i dag än de var för Hollande 2012. Konjunkturen är på väg upp, vilket reflekteras i tillväxtsiffror och arbetslöshetsstatistik.
Men oavsett den rådande entusiasmen och en förnyad tilltro till framtiden, kommer president Macron behöva övertyga med såväl konkreta reformer men framförallt med konkreta resultat som visar på att läget för Frankrike och förutsättningarna för gemene man förbättrats. Macron kommer i synnerhet behöva övertyga de många skeptiska vänsterväljarna i genomförandet av ett ambitiöst reformprogram.
I Europafrågan kommer presidenten behöva vara lyhörd inte endast för Berlins önskemål. EU består efter Brexit av ytterligare 26 suveräna medlemsländer som samtliga behöver vara delaktiga i vidareutvecklingen av EU-samarbetet. Efter Brexit är också sammanhållningen inom EU ett viktigt självändamål som president Macron kommer att behöva ta hänsyn till.
VERONIKA WAND-DANIELSSON är Sveriges ambassadör i Paris.
Läs om Macrons inrikespolitik här.