Alla sneglade på Björn von Sydow - Ordet kremlologi beskriver, som de flesta känner till, konsten att utifrån ett knapphändigt underlag, försöka gissa vad som pågick i de innersta politiska maktkretsarna i forna Sovjet (Kreml var den borg i centrala Moskva där den politiska ledningen huserade i). Vem stod bredvid vem på Förstamaj-paraden? Vem fick sitta närmast vem på middagen? Vilka nyckelord användes? Efter Sovjetunionens fall har begreppet kommit att användas som beskrivning för liknande spekulationer rörande länder, företag, organisationer eller institutioner där insynen i ledningen upplevs begränsad.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Även här i Sälen, på Folk och försvars årliga rikskonferens, är kremlologin påtagligt kännbar. Men även om Rysslands maktanspråk är ständigt närvarande i diskussionerna och numera påtalas öppet av både politiker av olika kulörer liksom av expertisen, handlar kremlologin här i stället om de närvarande deltagarna. Vad säger de - egentligen? Och vad menar de - egentligen?
Till säkerhets- och försvarspolitikens snötäckta Mecka reser politikerna för att de behöver visa engagemang och trovärdighet. Det ska skickas rätt signaler till målgruppen på plats från både regering och opposition. Den som har maktanspråk kan inte komma tomhänt. Deltagarna är inte lättkrusade. Här samlas 300 av Sveriges mest insatta i frågorna; organisationer, myndigheter och aktörer som alla har anledning att dagligen eller återkommande ta ansvar för olika aspekter på landets säkerhet. De påpassliga har försökt kratta manegen i förväg; gjort utspel eller skrivit debattartiklar med dithörande krav och uppmaningar.
Stefan Löfven bjöd således en ny myndighet, "åtgärder", möten, diskussion, "stöd" och "ytterligare insatser". Ulf Kristerssons motbud: ett nationellt säkerhetsråd, ökad försvarsförmåga och en tydlig väg till svenskt Natomedlemskap. De ska blidkas, de som negligerades under många år, men som det visade sig, hade rätt. De ska övertygas, som längtar efter hållfast ledarskap i säkerhets- och försvarsfrågorna. Det ska bevisas kunskap och insikt.
På de talrika kaffestunderna ägnas ansenlig tid åt kremlologin. Sannolikt mer än vanligt på grund av det påtagliga spänningsfältet inom regeringen mellan idealitet och realitet som förkroppsligas av Margot Wallström och Peter Hultqvist, och som återkommande skapar outsinliga tolkningsmöjligheter. Mittemellan, men oklart var placeringen på vertikalen egentligen är, står Stefan Löfven. Han inledde konferensen på söndagen med ett tal i vilket han fastslog att "långsiktighet måste sättas före önsketänkande".
Moderatorn Pernilla Ström tog hedersamt ansvar för att försöka skingra dimridåerna genom att som första fråga efter anförandet raskt avtäcka elefanten i rummet; i sitt tal sade statsministern att regeringens bedömning är att "ett enskilt militärt angrepp direkt mot Sverige är osannolikt". Ström undrade hur den analysen gick ihop med den av Försvarsberedningen till regeringen överlämnade rapporten den 20 december, där tidigare skrivningar om sannolikhetsfrågan strukits efter övervägningar och förhandlingar, och bara krasst konstaterar, som också statsministern sade, "ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas".
Att statsministern blev putt behövdes ingen kremlolog för att konstatera, men vad han substantiellt sade, är alltjämt en öppen fråga. Det kan tyckas som retoriska hårklyverier. Men skillnaden mellan den mentala, och därav den faktiska och praktiska, beredskap ett land behöver inta när det konstaterar att väpnat angrepp inte kan uteslutas, eller bedömer det som osannolikt, är tämligen väsensskild. Och det vet de flesta på Folk och försvar.
I plenum satt också den tidigare försvarsministern Björn von Sydow (S). Många sneglade på honom, i försök att tolka det outgrundliga ansiktsuttryck han anlade under tiden som partikollegorna stod på scenen. Han har lett Försvarsberedningen och de förhandlingar mellan sju partier som resulterade i att sannolikhetsläran ströks från den säkerhetspolitiska lägesbeskrivningen.
Även utrikesminister Margot Wallström fick frågor. På pressträffen efter sitt anförande fick hon nästan uteslutande uppehålla sig vid frågeställningen. Hon svarade avfärdande: "Dom har bara ändrat på meningarna. " Men sade också: "Ord är viktiga. " Och sedan: "De gör ingen säkerhetspolitisk analys. De har formulerat om saker. Jag vet inte hur de har kommit fram till den där texten. De har inget underlag som ger dem anledning att ändra på det där. De har skrivit annorlunda. Men regeringen håller fast. "
"Regeringen håller fast", är beskedet. Men den obesvarade frågan är alltjämt: vid vad?