Corbyn är fel man att stoppa terrorn - Efter terrordådet i Manchester har risken minskat att Labours partiledare Jeremy Corbyn skulle vinna parlamentsvalet, särskilt som det socialistiska valmanifestet är fullt av extrema förslag, skriver Sofia Svensson på plats i London.
LONDON. Inte för att det verkar troligt, men Jeremy Corbyn kan som Labours partiledare bli Storbritanniens nästa statsminister efter parlamentsvalet den 8 juni. Medan flera av kraven i hans valmanifest är oroväckande kan hans utrikes- och säkerhetspolitik betecknas som skräckinjagande.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
I ett tal den 12 maj beskrev Corbyn sina viktigaste punkter i utrikespolitiken. Efter att de konservativa gång på gång under valrörelsen försökt framställa Labour som ett parti oförmöget att försvara Storbritannien var talet också menat att slå hål på den anklagelsen.
Corbyn försökte närmast desperat övertyga publiken att han inte är pacifist. Men vad han egentligen påpekade var att han är pacifist bara när det kommer till viss våldsanvändning och vissa krig. Han är snabb att fördöma Storbritanniens insatser i Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien men inte IRA:s terroristattacker i Nordirland. 2005 fick Corbyn flera chanser att fördöma dem i en BBC-intervju, men nappade inte.
I valrörelsen 2015 sade Corbyn att han inte kunde komma på en enda situation då han skulle tolerera användandet av våld (förutom av terrorister på Nordirland, alltså), men i fredagens tal sade han att "I accept that military action, under international law and as a genuine last resort, is in some circumstances necessary. "
Under talet var det tydligt att ’the bad guy’ för Corbyn inte är terrorister eller despoter utan USA. Ryssland och Kina nämndes knappt, förutom i förbifarten när han påpekade att han motsätter sig Natotrupper nära Rysslands gränser. Corbyn lovade att om han kommer till makten ska Storbritanniens truppnärvaro i Estland genast ses över, och detsamma gäller de brittiska insatserna i Irak och Syrien.
Även om Corbyn säger sig inte vara pacifist ser han diplomati som det i stort sett enda alternativet; alla krig och konflikter får ett slut genom politiska medel. Ja, krig och interventioner ska inte vara förstahandsvalet för någon statsminister, men det återstår att se hur Corbyn ska få fram en diplomatisk lösning på kriget i Syrien eller på terrorhotet från IS.
Att Corbyn hävdar att världen är mindre säker i dag än under den hetaste tiden i det kalla kriget kanske kan bero på att han nu som då inte anser Ryssland vara ett hot. Natos avskräckningsförmåga ska minskas, och enligt hans chef för strategi och kommunikation, Seumas Milne, var det västs och Natos aggressivitet som tvingade Putin att gå in med våld i Ukraina.
Genom att understryka FN:s säkerhetsråds roll vid militära interventioner vill Corbyn också göra det möjligt för Ryssland och Kina att använda sina veton när det gäller om brittisk militär ska användas.
Det är heller ingen hemlighet att Corbyn betraktar Hamas och Hizbollah som sina vänner och både Corbyn och hans kandidat till finansminister John McDonnell har varit öppna med sitt stöd för Hugo Chavez och använt Venezuela som bevis för att det finns ett alternativ till vad de kallar nyliberalism.
Som Venezuela i allt snabbare takt förfaller i misär har de blivit tystare men i valmanifestet ändå lagt fram en plan för hur Storbritannien kan bli ett nytt Venezuela, med åternationaliserande industrier och en nationell investeringsbank.
Labours valmanifest innehåller flera extrema förslag och Corbyns stöd för våld utfört av vissa terrorister och despoter är farligt för alla som vill se ett fritt och öppet Storbritannien och en fri värld. Den 8 juni ställs socialismen på prov vid de brittiska valurnorna och säkerhetspolitiskt har det blivit än viktigare att Labour förlorar.
SOFIA SVENSSON studerar internationella relationer vid King’s College i London och deltar i tankesmedjan Frivärlds utbildning Utrikesakademin.