En annan värld är oroväckande möjlig - Klockan 05. 57 på tisdagmorgonen avfyrades en missil från en plats nära Nordkoreas huvudstad Pyongyang. Den steg till 5,5 mils höjd och färdades över Japanska havet.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Efter ungefär 9 minuter flög den in över Japan. Alarmsystemen aktiverades. Befolkningen varnades och ombads ta skydd i källare och hållfasta byggnader. Japansk militär försökte dock inte skjuta ner roboten.
Ungefär 15 minuter efter avfyrandet splittrades den och slog ner. Den hade då färdats 270 mil. Den landade i Stilla havet, drygt 115 mil bortom den japanska ön Hokkaido.
Nordkorea har strävat efter kärnvapen alltsedan 1960-talet, då man försökte få köpa från Sovjet, men nekades. Två decennier senare hade man kommit så långt i utvecklingen att man kunde börja försöka konstruera egna. 2006 ruskade man om världen med en provsprängning - och året efter bekräftade regimen att man hade nått målet. För att det verkligen inte ska råda några tvivel har man sedan 2012 också inskrivet i konstitutionen att Nordkorea är en kärnvapenbestyckad stat.
Att döma av den senaste tidens upptrappade försök med missiler är inte bara närliggande länder som Sydkorea och Japan hotade, utan numera också Kanada och USA.
Om det är gryning i Pyongyang är det skymning i Sverige. Här har bläcket knappt torkat i Margot Wallströms (S) debattartikel i SvD under rubriken "En värld fri från kärnvapen är möjlig" (25/8). Där förklarade hon varför regeringen röstade ja till en konvention om kärnvapenförbud som FN behandlade i somras, och inskärpte att regeringen har för avsikt att Sverige ska underteckna densamma.
Det finns ingen anledning att betvivla Wallströms engagemang för nedrustning. Det har funnits där hela karriären. Faktum är att hon egentligen skulle ha varit med på Greenpeacefartyget Rainbow Warrior i protesterna mot franska nukleära tester vid Muroroa i Stilla havet sommaren 1985. Skeppet sänktes dock av den franska säkerhetstjänsten innan Wallström hann ombord.
Kalla kriget fortgick ännu några år. Det kommunistiska östblocket hade kapacitet - och planer för - att utplåna hela Västeuropa. Hur hade det gått om den fria världen inte hade haft kärnvapen?
En annan värld är möjlig, heter det i socialdemokratisk utrikespolitik. Oroväckande nog, frestas man tillägga. Tyvärr är den världen en inte särskilt trevlig plats. I Margot Wallströms värld har Nordkorea och Ryssland fortfarande kärnvapen, medan den del av jordklotet som bryr sig om konventionstexter står avrustad.
Inget land som har kärnvapen röstade för FN-konventionen. Inte heller Finland eller våra baltiska grannar röstade för. De inser nämligen att konventionen undergräver vår säkerhet.
Wallströms politik är destabiliserande.
Den påminner om extremvänsterns fientlighet mot den stundande försvarsmaktsövningen Aurora. Vänstern har mobiliserat i månader inför september, då samtliga svenska stridskrafter ska öva. 19 000 män och kvinnor från Sverige deltar, och från utlandet omkring 1 500. Protesterna riktas inte minst mot att Nato-länderna Danmark, Estland, Frankrike, Litauen, Norge och USA ska vara med.
Något motstånd mot den mångdubbelt större ryska övningen Zapad, som enligt nya bedömningar kan komma att involvera mer än 200 000 man, verkar inte vara aktuellt.
Det är vänsterns vanliga felslut. Man protesterar mot dem som försvarar friheten.
Nordkoreas robot över Japan är en påminnelse om att en annan värld i högsta grad är möjlig. Kärnvapenfri är den bara på papperet. Skurkstaterna bryr sig inte om Margot Wallströms konventioner.