Oscar Jonsson Den bistra sanningen om ryska Zapad - Den grundläggande militära obalansen i Sveriges närområde kvarstår och kommer - enligt gällande försvarsplaner i Ryssland och Väst - att förvärras, skriver Oscar Jonsson som är doktorand i krigsvetenskap vid King’s College London och Försvarshögskolan.
Den 20 september avslutades Rysslands stora strategiska militärövning Zapad 17. Inför övningen hade det höjts röster om att det kunde bli den största militärövningen genom tiderna eller att det skulle vara upprinnelsen till ett angrepp på Baltikum alternativt ett militärt övertagande av Belarus. Lyckligtvis skedde inget av ovanstående, det blev ingen väpnad konflikt eller kupp i närområdet, och övningen syntes omfatta väsentligt färre än 100 000 man. Därmed känns det lämpligt att fråga vilka insikter vi kan få från Zapad 17.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Inför övningen varnade jag för att det intressantaste inte var det omedelbara och högljudda med övningen, utan det långsiktiga och lågmälda. Rysslands militära förmåga har ökat kontinuerligt de senaste nio åren och de årliga strategiska militärövningarna är en naturlig del av detta.
Scenariot som övades i Zapad 17 var en konflikt med Nato. I den första fasen invaderade illegala väpnade grupper Ryssland och Belarus. De tycktes vara västliga underrättelse- och specialförband som liknade hur Ryssland opererade på Krim. De illegala formationerna fick kraftigt luftunderstöd och hade tillgång till avancerad telekrigsutrusning (elektronisk krigföring) och cyberattacker.
Detta eskalerade snabbt till en konventionell konflikt med högintensiv krigföring, vilket ger en god bild hur Ryssland ser en modern högintensiv konflikt. I övningen gavs en framträdande roll till sjömåls- och kustrobotar samt luftförsvar. Konceptet bakom dessa förmågor kallas ibland anti-access/area denial (A2/AD) och går, enkelt sagt, ut på att från lång distans begränsa en motståndares möjligheter att operera i ens område.
Under Zapad 17 avfyrade både Norra Marinen och Östersjömarinen sjömåls- och kustrobotskjutningar med olika system. Atomdrivna ubåtar i Norra Marinen avfyrade kryssningsrobotar och interkontinentala ballistiska robotar sköts från Centrala Militärdistriktet. Luftförsvaret övades för att motstå ett massivt angrepp. Detta spelar in en viktig roll i den strategiska kommunikationen till västliga stater. De ryska väpnade styrkorna ville signalera att A2/AD-bubblan i den västliga riktningen är stark och utgör ett formidabelt hinder i en konflikt.
I den ryska konventionella krigföringen spelar artilleri, och i synnerhet robotartilleri, en viktig roll. Detta är ett effektivt vapen (vilket Ryssland visat i Ukraina) men en förmåga som generellt sett dragits ned på eller försvunnit i många västliga försvarsmakter. Vidare har Ryssland kommit långt i integrationen av obemannade farkoster (UAV:er) i den konventionella krigföringen, vilka är viktiga för att förse artilleriet med måldata. Detta återspeglades i Zapad 17, likväl som det tidigare gjort i Ukraina.
Utöver styrkorna som uppvisades i Zapad 17 fanns även svagheter. En rysk attackhelikopter vådasköt S8-robotar på åskådare och skadade tre personer. President Putin avskedade efter övningen chefen för det ryska flygvapnet, Viktor Bondarev. Det är, som ofta, oklart precis vad som låg bakom det beslutet, men det påminner om förra året då hela Östersjömarinens ledning fick sparken på grund av uteblivna resultat.
En lärdom Ryssland tar med sig från övningen är att det är tacksamt att skrämma upp västliga betraktare och anklaga dem för att vara alarmister För tydlighetens skull var det dock få seriösa bedömare som stod för de värsta varningarna, utan snarare medier som drev en vinkel om att övningen utgjorde en hög krigsrisk. Efter Zapads formella slut, fortsätter dock Ryssland listigt nog med beredskapskontroller och fler övningar i Belarus, Västra Militärdistriktet och Centrala Militärdistriktet.
Zapad 17 var ett led i den ryska strävan efter att öka sin militära förmåga, en strävan som pågått målmedvetet i nio års tid och kommer att fortsätta ge avkastning i minst tio år till. Som kontrast genomförde Försvarsmakten samtidigt sin första Försvarsmaktsövning (inklusive alla vapengrenar) på 24 år. Det var en utmärkt övning, och höjer den svenska förmågan ordentligt på sikt, men det är bara första steget för att återta en förmåga att operera storskaligt.
Den grundläggande militära obalansen i vårt närområde kvarstår och kommer - enligt gällande försvarsplaner i Ryssland och Väst - att förvärras. Ryssland ägnar mycket kraft att förbättra förmågorna för den moderna konflikten - kryssningsrobotar, luftförsvar, telekrig och UAV:er - och den ryska förmågan ökar stadigt. Det är den bistra sanningen om Zapad 17.
OSCAR JONSSON är doktorand i krigsvetenskap vid King’s College London och Försvarshögskolan.