Partiledarna tar över försvarsstriden - Stefan Löfven (S) gav inga ledtrådar om hur striden med Centern och Liberalerna om säkerhets- och försvarspolitiken ska lösas. Tisdagens regeringsförklaringen trampade vidare i gamla hjulspår. Nu blir det partiledarna som avgör försvarsfrågan.
Detta är en kommentar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Sex år som statsminister, åtta regeringsförklaringar - dubbla 2019 efter regeringskrisen och januariavtalet. Stefan Löfvens stående budskap har varit att "Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast". Så även nu. Den militära alliansfriheten, som med statsministerns språkbruk "tjänar vårt land väl", står fortfarande högst i kurs.
Så länge den uppfattningen delas av de båda partierna på höger- och vänsterkanten - Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet - blir det ingen svensk ansökan om att gå med i försvarsalliansen Nato, oaktat att de tidigare allianspartierna har en annan uppfattning.
Redan nu är Sveriges partnerskap med Nato så närstående det går att komma utan ett formellt medlemskap.
Minus för svenskt vidkommande är att det inte omfattar några försvarsgarantier. Utgångsläget blir att Sverige måste klara försvaret på egen hand. För närvarande är den förmågan begränsad.
I januariavtalet finns ingenting som pekar framåt på försvarsområdet, vare sig ekonomi eller inriktning.
Nu pågår i stället ett utdraget ställningskrig kopplat till budgetförhandlingarna och försvarets inriktning åren 2021-30. I pengar ligger regeringens bud 45-50 miljarder under vad M, KD, SD, C och L vill se på bordet. Regeringen riskerar stryk vid en omröstning i riksdagen.
Vid tre tillfällen har regeringen nu skickat samma budgettexter om försvaret till C och L för bedömning, senast i förra veckan.
Avsikten är att låsa krigs- och grundorganisation redan i budgetpropositionen om knappt två veckor, normalt ingår det i ett försvarsbeslut. C och L har upprepat sitt nej.
Regeringen har också fått andra mothugg. I ett uttalande i SVT Nyheter på måndagen ville ÖB Micael Bydén ha besked om anslagsnivån även 2026-27 och gick därmed öppet mot regeringens ståndpunkt.
Den politiska striden om försvaret kommer vid sämsta tänkbara tidpunkt med ett oklart läge i Belarus och giftattentatet mot Aleksej Navalnyj i Ryssland. I kombination med en intensiv militär aktivitet i Östersjön och att pandemin tydliggjort beredskapsbristerna i totalförsvaret ökar trycket på regeringen att hitta en lösning.
I regeringsförklaringen talade Löfven om utvecklingen i Belarus kopplat till svensk säkerhet. Han betonade EU:s betydelse: "EU är vår viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska arena. " Natosamarbetet nämndes inte alls. USA roll enbart med orden att "den transatlantiska relationen är central för Sveriges och Europas säkerhet och välstånd".
Några spår av hur försvarsfrågan ska lösas ut stod inte att finna utöver bedömningen att "totalförsvarets förmåga behöver stärkas och öka betydligt".
Försvarsminister Peter Hultqvist lyssnade på åhörarplats. På måndagskvällen åkte han på ett nederlag när han förlorade omröstningen om att bli ny S-ordförande på hemmaplan i Borlänge. I försvarsförhandlingarna har han gjort sitt. Partiledarna tar nu över. När tiden rinner iväg finns ingen annan möjlighet, samtal är inplanerade.
Utan bred politisk uppslutning blir signalen till omvärlden att Sverige nu står splittrat i säkerhets- och försvarspolitiken.