Professor Lätt att glömma att presidenten är huvudaktör - I det nuvarande kaoset i Turkiet är det lätt att glömma att presidenten är huvudaktör i ett utdraget skeende som också kan ses som en statskupp, riktat mot demokratin. Efter kuppförsöket pågår detta med full kraft , skriver professor Elisabeth Özdalga.
I samband med den avvärjda militärkuppen i Turkiet den 15 juli har landets president Tayyip Erdoğan i en rad medier framstått som demokratins försvarare. I det kaos som uppstått är det lätt att glömma att han själv sedan flera år tillbaka är huvudaktören i ett annat och mer utdraget antidemokratiskt maktövertagande - det som kommit att kallas en "civil kupp". Steg för steg har yttrandefriheten och rättsstatens institutioner brutits ner, samtidigt som konflikten med PKK underblåsts, i syfte att piska upp de nationalistiska stämningarna och få AKP och dess ledning att framstå som enda garanten för fred och stabilitet.
De utrensningar inom polisen, militären och rättsapparaten, som med blixtens hastighet följde på det misslyckade kuppförsöket, har i själva verket, men något mera återhållet, pågått sedan i slutet av 2014. I ljuset av detta bör man i stället för "kupp" hellre tala om en "motkupp". Eller, som ledaren för det prokurdiska HDP (Folkens demokratiska parti), Selahattin Demirtaş, sade i en intervju i tidningen Yeni Ögür Politika den 18 juli: "Vad vi har att göra med är ett kuppförsök iscensatt av en grupp av kuppmakare mot en annan grupp av kuppmakare. Om detta förhållande inte klargörs blir bilden av händelseförloppet - de inblandade aktörerna - ofullständig. " "Båda kupperna måste fördömas. "
Det har spekulerats om krafterna bakom det misslyckade kuppförsöket. Att kuppen avvärjdes på ett tidigt stadium och gav intryck av att ha varit dåligt planerad, samt att Erdoğan genom sitt agerande otvivelaktigt gått stärkt ur krisen, har föranlett observatörer att fråga sig om han inte själv haft ett finger med i spelet. Allteftersom konturerna kring händelseutvecklingen klarnat framstår sådana konspirationsteorier som alltmer orealistiska. Luttrade kolumnisten Nazlı Ilıcak tog tidigt avstånd från sådana spekulationer, med motiveringen att de blockerar analysen. Istället skrev hon i tidningen Ögür Düşünce den 19 juli: "Vi har, tycks det, att göra med en institution (militären) som håller på att smulas sönder (eg. ruttna) inifrån. Här har givetvis den politiska makten ett ansvar. Det finns en utbredd uppfattning om att militären utgör ett hot mot regimen; en uppfattning som på intet sätt saknar grund, utan speglar de verkliga förhållandena. Vidare har den civila makten avsiktligt ignorerat grundlagen (konstitutionen). Varken pressfrihet eller rättsprinciper fungerar längre. . . ".
Rapporteringen tyder nu på att kuppförsöket var nog så grundligt planerat, men att främsta orsaken till misslyckandet var att högsta militära ledningen, ÖB och de fyra vapencheferna, inte var invigda i planerna. Under den kritiska natten hade kuppmakarna under vapenhot försökt tvinga överbefälhavare Akar att ge sitt skriftliga medgivande, men han hade vägrat. Det var alltså dramatik på högsta nivå, inte bara i luften, på gatorna, eller broarna i Istanbul, utan också i tjänsterummen på det militära högkvarteret.
En militärkupp är ett tecken på att ett samhälle råkat i obalans. Turkiet befinner sig sedan ett par år tillbaka i en djup kris, förorsakad av tilltagande auktoritärt styre under AKP. Till bilden hör också, med undantag för pro-kurdiska HDP, en i det närmaste förlamad politisk opposition. Resultatet av kuppförsöket är inte oväntat att en redan svår kris ytterligare fördjupats.
I kuppens spår har tiotusentals tvivelaktiga avskedanden och arresteringar genomförts. Inom armén, den institution som hittills stått bland de högst betrodda, har omkring en tredjedel av alla generaler/amiraler samt flera tusen officerare (cirka 20 procent av dem med majorsgrad och över) häktats och/eller arresterats. Samtliga 262 militära åklagare och domare och nära 2000 av deras civila kolleger har antingen häktats, arresterats eller tvingats lämna sina poster. Över 30 000 anställda inom utbildningsdepartementet (mest lärare) har blivit uppsagda. Samtliga 1577 universitetsdekaner har avskedats. Även inom den religiösa institutionen, Diyanet, som anställer landets 120 000 imamer, har avskedanden inletts.
Hur skall dessa avsättningar ersättas? Kommer nyutnämnda tjänstemän att vara mera pålitliga och/eller trovärdiga? Många av de nu avskedade tjänstemännen, speciellt inom polisen, har själva fått sin ställning genom liknande, tidigare genomförda utrensningar.
De statliga institutionerna skakas för närvarande i grunden. Att, som under kuppnatten beordra partianhängare och sympatisörer ut på gatorna är en sak; en helt annan är att få de statliga departementen att fungera. Existerande kunskaper försvinner och osäkerheten och misstänksamheten breder ut sig. En lamslagning kan drabba verksamheten på de statliga institutionerna, med förödande konsekvenser. Speciellt utsatt är armén. En militär organisation som drabbas av inre splittring, osäkerhet, brist på tillit och låg moral - bilder på misshandlade officerare/kolleger cirkulerar i sociala medier - är dåligt rustad att möta de militärstrategiska utmaningarna från en synnerligen instabil region.
Till bilden hör också Turkiets försämrade relationer med omvärlden. Turkiets stöd till olika jihadistgrupper i Syrien genom bristande gränskontroller, vapen och logistik, och en oförutsägbar och samtidigt beräknande hållning i migrationsfrågan har lett till ansträngda relationer med EU. Redan spända relationer med USA har ytterligare försämrats genom att de turkiska ledarna nu anklagar supermakten för inblandning i kuppen, anspelande på att den av Nato och USA använda flygbasen i Incirlik (rymmer Natos största arsenal av kärnvapenstridsspetsar i Europa) använts som bas för kuppmakarna, samt att den nu anklagade imamen Gülen befinner sig i USA.
Det som ytterligare förvärrar den redan dystra bilden är förhållandena inom ekonomin. Efter ett decennium av nästan 10-procentig årlig tillväxt (2002-2011), då BNP per capita kom att överstiga 10 000 US dollar, talar siffrorna nu om stagnation och tillbakagång. I efterdyningarna till kuppförsöket och den växande politiska instabiliteten, har de internationella kreditinstituten sänkt sina kreditbetyg, samtidigt som utländskt kapital flyr landet.
De som trodde att det av Nationella Säkerhetsrådet beslutade undantagstillståndet den 20 juli skulle lägga sordin på AKP:s gatumanifestationer misstog sig. I ett sms till samtliga Turkietregistrerade mobiltelefoner meddelades natten till den 21 juli att den "demokratiska vakthållningen" på gator och torg fortsätter. Turkiet går en oviss framtid till mötes.
professor, Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul