10 minnesbilder av nummer 10 - Det finns förstås många fler, men när min hjärna snabbsorterade bland Guillermo Molins-intryck, så fastnade följande tionågot spretiga minnesbilder. Minnet är ju som bekant också kort, därför är alla från den nu avslutade sejouren i den himmelsblå tröjan.
18 augusti 2013, Kalmar-Malmö FF 1-4
Vid 2-0 steg jublet bland de tillresta ljusblå supportrarna, det steg mer än vid målet. Det var 30 minuter kvar av matchen och Guillermo Molins rörde vid gräset och gjorde korstecken och gjorde därmed också allsvensk comeback för Malmö FF. I 81:a minuten fick han bollen i straffområdet, vände på första tillslaget, satte det andra invid stolpen. Glädjen var enorm – och känslomänniskan Molins kunde inte hålla (glädje)tårarna tillbaka. Många på läktarna fick då också något fuktigt i ögonvrån. Målet betydde resultatmässigt 4-0, men betydde så mycket mer på så många andra plan.
28 oktober 2013, Elfsborg-Malmö FF 0-2
Det var matchen som jag tvivlade på skulle bli av. Stormen Simone härjade in över västra Sverige, tågen ställdes in, folk uppmanades att hålla sig hemma, Sydsvenskans ledning förbjöd oss att köra hem på natten efter matchen. Jag kom tidigt till Borås och filmade in på en regnpiskad Borås arena, men det var som att stormen aldrig hittade fram och matchen drog igång planenligt med 4000 MFF-anhängare på läktaren, som drömde om ett säkrat SM-guld redan i den här näst sista omgången. Stämningen var galet magisk, tränaren Rikard Norling skulle kröna sin turbulenta MFF-tid med ett guld.
Det skulle bli så, det skulle framför allt bli Guillermo Molins magiska kväll. Med två vackra, effektiva fotbollsmål – kliniska avslut som vi brukar säga – gjorde han sagan till verklighet, han, hemvändaren och supportrarnas store favorit, gjorde 1-0 i första halvlek, 2-0 i andra och stormen var en faktum. Den fotbollsmässiga och supportermässiga, Simone var nästan glömd (fast några hade inte vågat ge sig iväg). På vägen hem fick MFF-bussen köra omvägar, när träd låg över motorvägen, men få brydde sig.
”Gische” hade säkrat guldet och bäddat för de två magiska Champions League-äventyr som han ironiskt nog inte skulle få uppleva något alls av på planen.
30 januari 2014, Bradenton, Florida – lagkapten
MFF-tränaren Åge Hareide avslöjar att han valt Guillermo Molins som ny lagkapten. En märkbart stolt och rörd ”Gische” fångar jag in i en tv-intervju (bara med telefonen höjd) vid träningsplanen. Att bli lagkapten för Malmö FF är en stor ära, det både syns och hörs. Molins svävar fortfarande på moln över glädjen att få spela fotboll igen och att han haft en avgörande roll när SM-guldet säkrats. Fotbollslivet leker, som sagt, stoltheten strålar runt honom.
Den tredje februari ansluter Markus Rosenberg till lägret och truppen i Florida, men Molins är fortsatt kapten. Det är han ända fram till den olycksaliga matchen där han skadar sig. Rosenberg tar över sedan och eftersom Molins är skadad när säsongen 2015 börjar, så är det aldrig något snack. Rosenberg fortsätter.
22 maj 2014, Mjällby-Malmö FF 0-1
Ni kan ju historien. Strandvallen, Mjällbyspöket, oförmågan att vinna. Det såg ut att vara en sådan match. En match för övrigt ganska typisk för våren 2014, spelet hackade och knackade, målchanserna var yttest få, i princip inga. Den här våren så dök han upp mer än en gång då, Guillermo Molins. Så även nu.
Men i 39:e minuten bröt Markus Rosenberg igenom på vänsterkanten, slog bollen till Magnus Eriksson, som skarvade vidare till Molins. ”Gische” rullade enkelt in bollen vid stolpen.
Krampen fortsatte, det var mer kamp än spel.
Men efter 90 minuter hade Molins vunnit matchen och MFF hade för första gången vunnit på Strandvallen.
Det var sådana här ”skitsegrar” som bäddade för en allsvensk defilering under hösten.
27 juni 2014, PartizanBelgrad- Malmö FF 3-3
En vanlig träningsmatch inför Champions League-kvalet, som skulle bli allt annat än vanlig. Malmö FF gjorde en strålande första halvlek. Tog ledningen med 3-0, sedan bland annat då Guillermo Molins gjort 2-0. Sen, strax före paus, sker det något i mittcirkeln. Ser matchen på en suddig datorstream från Belgrad och meddetsamma när jag ser att det är Molins som fallit, som vrider sig i plågor, reaktionerna på de andra spelarna och på ledarna som rusar in, så var jag helt övertygad.
Korsbandet var av. Det kändes i både kropp och själ, vi hade sett hur Molins kämpat sig tillbaka från den skadan i Anderlecht och blivit en succéhemvändare. Det var så där obeskrivligt oskönt enkelt att inse att det var samma sak igen. Det behövdes ingen läkarbekräftelse, bara ansiktsuttryck. Minns också efteråt Åge Hareide, tränaren, intervjuad i kroatisk sändning, skärrad, skakad – och väldigt, väldigt arg över hemmalagets aggressiva spel.
12 maj 2015, Malmö FF U21-Halmstad 2-2
En återkomst i skymundan, men ändå inte, utan på den stora arenan och många vakande ögon. Guillermo Molins gjorde comeback med 38 minuter och 55 sekunder mot Halmstad i U21-serien i en match som faktiskt spelades inne på Swedbank stadion. Vi letade alla ljusglimtar och var försiktigt positiva, men förstod samtidigt att det var en lång väg att vandra efter den svåra knäskadan. Vi trodde kanske inte att den skulle bli så svår, med bakslag och ny operation under hösten.
5 mars 2016, Malmö FF-Sundsvall 4-0 (cupen)
Plötsligt händer det en råkall typisk skånsk vårvinterdag. Anders Christiansen gör 2-0 i matchens 69:e minut och i samma veva kommer Guillermo Molins in. Sju minuter senare gör han målet som så många supportrar väntat på – och han själv förstås. Gamla idrottsplatsens jubel tar osannolika proportioner med hänsyn till storlek på arena och publik. Några minuter senare blir det glädjefnatt igen, Molins gör ytterligare ett bra mål och minsann om han inte skickar iväg en kanon i ribban också. Den dagen gick många hem med förhoppningarna surrande i luften, det var de som hördes överallt. Det var en av de här dagarna när symbiosen mellan massor av supportrar och ”Gische” gick att ta på, lyssna på, känna, se, lukta – han gick in i alla sinnen. Där och då trodde jag också vändpunkten skulle vara i kontraktsdiskussionen.
14 maj 2016, Malmö FF-Gefle 3-0
Det är bara en vanlig match mot tråk-Gefle. Men Guillermo Molins punkterar den parkerade bussen med en 1-0-nick på hörna. Men 2-0 är målet som alla kommer att minnas (bilden ovan). Det är en otroligt snygg klacksparksvolley med ryggen mot mål, ett tekniskt nu